Miljöskydds­lagstiftning

Lagstiftningen har en central betydelse i uppnåendet av målen för miljöskyddet. Även om lagstiftningen på området är rätt heltäckande, måste den kontinuerligt utvecklas så att den motsvarar förändringarna i samhället och samhällets behov. Utvecklingen av den nationella miljöskyddslagstiftningen är starkt kopplad till EU-lagstiftningen, vars innehåll Finland strävar efter att påverka. Man strävar efter att uppnå miljöskyddsmålen både genom lagstiftning och till exempel genom utbildning och olika anvisningar från miljöministeriet.

Miljö­skyddslagen

Den viktigaste allmänna lag som gäller miljöförorening och förebyggande av miljöförorening är miljöskyddslagen, som trädde i kraft år 2000 och reviderades i sin helhet år 2014. Då togs bland annat kraven i EU:s industriutsläppsdirektiv in i lagen. Genom dessa krav blev till exempel användningen av bästa tillgängliga teknik juridiskt bindande i fråga om utsläppsnivåer.

Syftet med miljöskyddslagen är att

  • förebygga och hindra förorening och risk för förorening av miljön, förebygga och minska utsläpp, avhjälpa skador orsakade av förorening och avvärja miljöskador,
  • trygga en sund, trivsam och naturekonomiskt hållbar och mångsidig miljö, stödja en hållbar utveckling och motverka klimatförändringen, 
  • främja en hållbar användning av naturresurser, minska mängden avfall och avfallets skadlighet samt förebygga skadeverkningar av avfall, 
  • effektivisera bedömningen av konsekvenserna av miljöförorenande verksamhet och beaktandet av dessa konsekvenser som en helhet, samt
  • förbättra medborgarnas möjligheter att påverka beslut som gäller miljön.

Miljöskyddslagen kompletteras av den nya miljöskyddsförordningen som utfärdades samtidigt, samt av ett stort antal andra förordningar som gäller verkställigheten av lagen.

Lagen förutsätter att man ska söka miljötillstånd för verksamheter som innebär risk för miljöförorening. Uppnåendet av lagens syften är också nära förknippat med olika anmälnings- och registreringsförfaranden. De statliga och kommunala myndigheterna säkerställer att olika slags verksamheter genomförs på ett ansvarsfullt och miljövänligt sätt.

Miljöskyddslagen gäller däremot inte fysiska ändringar i miljön, strukturell förstöring, markanvändning eller naturvård. Det finns separat lagstiftning om detta. 

Vattenlagen styr användningen av vatten och byggande. Avfallslagen styr avfallshanteringen och återvinningen av avfall. Bestämmelser om användningen av genteknik och kemikalier, havsskyddet och miljökonsekvensbedömningen för olika projekt finns också i olika lagar.

Annan miljöskydds­lagstiftning

Miljöskydds­lagstiftning som är under beredning eller revidering