Skydd av arter och naturtyper

Skydd av arter – i syfte att bevara stammar och utbredningsområden

Skyddet av växt- och djurarter har en nyckelposition när det gäller att bevara naturens mångfald. Målet med artskyddet är att bevara ursprungliga och etablerade arters livskraftiga stammar på deras naturliga utbredningsområden.

Av Finlands cirka 48 000 arter är drygt 22 000 så välkända att man har kunnat bedöma hur hotade de är. Var nionde av alla bedömda arter i Finland är hotad. Inget annat land har en så heltäckande bedömning av arternas bevarandestatus.

En art kan fridlysas genom lag eller förklaras hotad eller i behov av särskilt skydd genom förordning.

Om skyddet av arter stadgas i naturvårdslagen.

EU-bestämmelserna om artskydd kräver att arterna och deras livsmiljöer skyddas och att jakt och annan exploatering regleras. Det är förbjudet att förstöra eller försämra de starkast skyddade arternas fortplantnings- och rastplatser.

Ibland vidtar miljöförvaltningen särskilda åtgärder för att en art ska få en gynnsam skyddsnivå. Nivån på skyddet är gynnsam, när arten på lång sikt bevaras i sin naturliga miljö och dess naturliga utbredningsområde inte krymper.  Dessutom måste arten ha tillräckligt många livsmiljöer för att stammen ska bevaras på lång sikt.

Tillsammans med närings, trafik- och miljöcentralerna, Forststyrelsen, universitet och andra forskningsinstitut och naturskyddsorganisationer samlar och utvärderar Finlands miljöcentral uppgifter om förändringar hos olika arter.

Ett riksomfattande åtgärdsprogram för artskyddet är under beredning.

Skydd av naturtyper tryggar den biologiska mångfalden

Naturtyperna är mark- eller vattenområden som skiljer sig från sin omgivning och som dels har en karakteristisk flora och fauna, dels speciella och rätt enhetliga miljöförhållanden. Det är för att den biologiska mångfalden ska tryggas och arternas livsmiljöer bevaras som man vinnlägger sig om att skydda naturtyperna.Naturtyperna skyddas genom lagstiftning och internationella avtal samt i nationalparker och naturreservat och andra skyddsområden.

Naturtyperna i naturvårdslagen

I Finland finns det nio naturtyper som ska skyddas enligt naturvårdslagen.

De naturtyper som nämns i lagen får inte förändras så att bevarandet av särdragen av naturtypen på området äventyras. Förbudet att ändra naturtyperna enligt naturvårdslagen träder i kraft när närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) har fattat beslut om gränserna för det område som hör till den skyddade naturtypen och delgivit områdets ägare och innehavare beslutet. Parterna ska höras före beslutet om gränserna fattas, om inte hörandet äventyrar skyddets syfte. NTM-centralens beslut om gränserna kan överklagas.

Naturtyperna i habitatdirektivet

I Finland finns 69 sådana värdefulla naturtyper som ingår i bilaga 2 till Europeiska unionens habitatdirektiv och 22 av dem är primärt skyddade. För att skydda dessa naturtyper har man inrättat Natura 2000-områden.

Naturtyperna i skogslagen och vattenlagen

Sju särskilt viktiga livsmiljöer skyddas med stöd av skogslagen och fyra typer av vattennatur med stöd av vattenlagen. Åtgärder som äventyrar miljöernas särdrag är förbjudna.

Övriga metoder för att skydda naturtyperna

Förutom skyddsområden kan naturtyperna tryggas genom att ta dem i beaktande vid planering av markanvändning och genom hållbart nyttjande av naturtillgångarna. Genom naturvård och restaurering kan man förbättra tillståndet av naturtyper som redan ändrats.

Miljöministeriet har gjort upp en handlingsplan för att förbättra de hotade naturtypernas tillstånd.

Kommunernas värdefulla naturtyper-kampanjen

I kampanjen Kommunernas värdefulla naturtyper valde man ut särskilt betydande och värdefulla eller hotade naturtyper enligt landskap för kommunerna.

Mer information

Esko Hyvärinen, miljöråd 
miljöministeriet, Naturmiljöavdelningen, Naturens biologiska mångfald Telefon:0295250094   E-postadress: