Skydd av arter och naturtyper

Skyddet av arter och naturtyper har en nyckelroll när det gäller att trygga den biologiska mångfalden. Enligt den senaste hotbedömningen, det vill säga rödlistan, är redan var nionde art i Finland hotad. Av Finlands naturtyper är hälften hotade.

Förlusten av biologisk mångfald i Finland beror framför allt på förändringarna i skogens livsmiljöer, till exempel föryngring och skötsel av skog och allt mindre förekomst av gammal skog, stora träd och död ved. Den näst största orsaken till hotet mot arterna är att öppna livsmiljöer växer igen och övergöds. Klimatförändringarna påverkar framför allt utvecklingen för fjällarterna och är ett betydande hot med tanke på framtiden.

Artskydd

Syftet med artskydd är att bevara livskraftiga bestånd av ursprungliga och etablerade arter i deras naturliga utbredningsområden.

Av Finlands cirka 48 000 arter är drygt 22 000 så välkända att man har kunnat bedöma hur hotade de är. Var nionde av alla bedömda arter i Finland är hotad. Hotbedömningen av arterna i Finland är en av de mest heltäckande hotbedömningarna i världen.

Bestämmelser om artskydd finns i naturvårdslagen. En art kan fridlysas genom lag eller genom förordning fastställas vara en hotad art eller en art som kräver särskilt skydd.

Europeiska unionens bestämmelser om artskydd kräver att arterna och deras livsmiljöer skyddas och att jakt och annat utnyttjande regleras. Det är förbjudet att försämra de starkast skyddade arternas fortplantnings- och rastplatser.

Miljöförvaltningen vidtar vid behov åtgärder för att uppnå en gynnsam bevarandestatus för en art. En arts bevarandestatus är gynnsam när arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö och artens naturliga utbredningsområde inte minskar. Dessutom måste det finnas tillräckligt med livsmiljöer för att artens population ska bibehållas på lång sikt.

Finlands miljöcentral samlar in och bedömer information om förändringar i artbestånden tillsammans med närings-, trafik- och miljöcentralerna, Forststyrelsen, universiteten och andra forskningsinstitut samt naturorganisationer.

Skydd av naturtyper

Naturtyperna är mark- eller vattenområden som kännetecknas av vissa miljöförhållanden och växt- och djurarter. Skyddet av naturtyper tryggar den biologiska mångfalden och bevarar arternas livsmiljöer. Naturtyper skyddas genom lagstiftning och internationella avtal samt i nationalparker, naturreservat och andra skyddsområden.

Enligt Hotbedömningen av Finlands naturtyper 2018: Rödlistning är cirka hälften (48 %) av Finlands naturtyper hotade. Listningen innehåller en bedömning av uppemot 400 naturtyper som representerar åtta huvudgrupper: Östersjön, kusten, inlandsvatten och stränder, myrmarker, skogar, hällmarker och stenbunden mark, vårdbiotoper och fjäll.

Finlands naturtyper

I Finland finns tretton naturtyper som skyddas med stöd av naturvårdslagen. Förekomster av skyddade naturtyper i naturtillstånd eller i ett därmed jämförbart tillstånd får inte förstöras eller försämras. Förbudet träder i kraft när närings-, trafik- och miljöcentralen genom beslut har fastställt gränserna för förekomsten av den skyddade naturtypen och delgett områdets ägare och innehavare beslutet. Största delen av de naturtyper som skyddas med stöd av naturvårdslagen är dungar av ädla lövträd. Andra skyddade naturtyper enligt naturvårdslagen är sandstränder, hasselskogar, klibbalsskogar, havsstrandängar, lövängar, torrängar, trädbevuxna kustdyner, svämskogar i inlandet, solexponerade sluttningar i åsskogar, ålgräsbottnar, skyddade kransalgsbottnar och kalkhällar.

Dessutom är två naturtyper, öppna kustdyner samt serpentinberg och block- och grusfält, strikt skyddade med stöd av naturvårdslagen. Strikt skyddade naturtyper får inte förstöras eller försämras, och förbudet mot försämring är i kraft direkt med stöd av naturvårdslagen utan något separat beslut.

I bilaga 2 till Europeiska unionens habitatdirektiv nämns 69 värdefulla naturtyper som förekommer i Finland, av vilka 22 är prioriterade. För att skydda dessa naturtyper har Natura 2000-områden inrättats.

I skogslagen ingår sju särskilt viktiga livsmiljöer och i vattenlagen fyra typer av småvatten vars särdrag det är förbjudet att äventyra.

Utöver att inrätta skyddsområden kan naturtyperna tryggas genom att använda naturresurserna på ett hållbart sätt och beakta naturtyperna vid planeringen av markanvändningen. Tillståndet för redan förändrade naturtyper kan förbättras genom naturvård och restaurering.

Miljöministeriet har gjort upp en handlingsplan för att förbättra tillståndet för hotade naturtyper.

Naturtyperna tryggas också inom ramen för livsmiljöprogrammet Helmi, som startats av miljöministeriet. Inom ramen för programmet ska myrar skyddas och restaureras, fågelvatten och våtmarker återställas, vårdbiotoper och skogliga livsmiljöer vårdas och naturen på stränder och i vatten iståndsättas.

Handlingsplanen för att förbättra tillståndet för hotade livsmiljöer

Handlingsplanen för att förbättra tillståndet för hotade livsmiljöer färdigställdes 2008. Planen gjordes upp av Finlands miljöcentral på uppdrag av miljöministeriet.

Syftet med handlingsplanen är att stoppa naturtyper från att bli hotade före år 2020 och att förbättra de hotade naturtypernas tillstånd.
Målen ska nås genom att bland annat

  • förbättra kvaliteten på informationen om naturtyperna och förbättra de informationssystem som gäller naturtyper
  • komplettera metoderna för bevarande, vård och restaurering av livsmiljöer
  • utveckla ekonomiska incitament och styrmetoder inom användningen av områden och naturresurser
  • följa hur tillståndet för hotade naturtyper utvecklas och hur effektiva åtgärderna är.

Mer information

Esko Hyvärinen, miljöråd 
miljöministeriet, Naturmiljöavdelningen, Naturens biologiska mångfald Telefon:0295250094   E-postadress: