Livsmiljöprogrammet Helmi stärker den biologiska mångfalden

Miljöministeriet har inlett livsmiljöprogrammet Helmi, som ska stärka den biologiska mångfalden i Finland och trygga de livsviktiga ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller. Programmet bidrar samtidigt till att begränsa klimatförändringen och främja vår anpassning till förändringen.

Programmet hjälper oss att genomföra verkningsfulla insatser för den biologiska mångfalden:

  • Vi skyddar och restaurerar myrar.
  • Vi restaurerar fågelvatten och våtmarker med tillhörande strandområden.
  • Vi sköter vårdbiotoper.
  • Vi vårdar skogliga livsmiljöer, såsom lundar och solexponerade områden.
  • Vi vårdar och restaurerar naturen på stränder och i vatten, exempelvis sandstränder.

Programmet är ett viktigt verktyg i arbetet med att stoppa utarmningen av naturen i Finland. Åtgärderna i programmet ska förbättra tillståndet för hundratals hotade arter och en stor del av de hotade naturtyperna i vårt land.

42 miljoner euro beviljas för återställande och skydd av livsmiljöer 2020

Riksdagen har beviljat ett tilläggsanslag på 100 miljoner euro för naturvård 2020, och av denna summa anvisas en andel på 42 miljoner euro för livsmiljöprogrammet Helmi.

År 2020 kommer man att upprätta åtgärdsplaner, göra utredningar och inventeringar samt vidta skydds- och restaureringsåtgärder. Det första myrområdet har redan skyddats i Haukisuo i Juga. Forststyrelsens naturtjänster och närings-, trafik- och miljöcentralerna inleder skötsel- och restaureringsåtgärderna i skyddsområdena.

Det ställs också upp långsiktiga mål för Helmi-programmet. Miljöministeriet har tillsatt en brett sammansatt styrgrupp och arbetsgrupp som ska bereda innehållet i programmet och fastställa mål fram till 2030. Grupperna ska slutföra sitt arbete före utgången av mars 2021. Utifrån gruppernas arbete sammanställer miljöministeriet ett beslut om Helmi-programmet som ska överlämnas till statsrådet för godkännande våren 2021.

Brev om tillsättande av projektet (pdf, på finska)

Skydd och restaurering av myrar

Genom att skydda och restaurera myrmarker bidrar vi också till att stärka myrnaturens mångfald, begränsa klimatförändringen och förbättra vattendragens tillstånd.

Myrarna hör till de livsmiljöer som försämrats allra mest, och artrikedomen på myrarna fortsätter att minska. I myrmarkerna lever 120 hotade arter, bland fåglarna kan nämnas till exempel ripa och brushane, bland växterna kärrknipprot och myrbräcka och bland fjärilarna gungflytrågspinnare.

Ungefär hälften av naturtyperna på myrarna är hotade i hela landet. Den viktigaste orsaken till att myrarnas naturtyper hotas är skogsdikning: över hälften av myrarealen i Finland har utdikats för skogsodling. Nydikningen har i praktiken upphört, men myrarna fortsätter att torka ut.

Myrar som är i naturtillstånd kan binda och lagra betydande mängder kol. När dikade myrar restaureras återställs myrens naturliga vattenhushållning och växtlighet, vilket gör myrarna till effektiva kolsänkor. Restaureringar bidrar dessutom till att minska avrinningen av övergödande näringsämnen från myrar till vattendrag, och de bidrar också till att jämna ut översvämningar.

Målet med programmet är att skydda ca 20 000 hektar myrmark före utgången av 2023. Skyddet är frivilligt och markägarna får ersättning för det. NTM-centralernas personal förhandlar med markägarna om skyddet. Förhandlingar inleds om de objekt som i kartläggningar har konstaterats vara värdefulla med tanke på den biologiska mångfalden.

Målet med programmet är att före utgången av 2023 restaurera 12 000 hektar myrar. Restaurering börjars vid skyddsområdena. Avsikten är samtidigt att tillsammans med markägarna restaurera nydikade kärr som omger och torkar ut skyddsområdena, antingen genom att lägga igen dikena eller genom att leda vattnet tillbaka till odikad myrmark.

När det gäller dikade myrar utanför skyddsområdena kommer man att utreda vilka områden som är värdefullast med tanke på den biologiska mångfalden. Därefter förs det förhandlingar med markägarna om restaurering av områdena.

Forststyrelsens naturtjänster restaurerar myrar som ligger i eller invid skyddsområdena. NTM-centralerna genomför projekt för restaurering av vattendrag i samarbete med Finlands skogscentral.

Restaurering av fågelvatten och våtmarker

Det är viktigt att restaurera våtmarker och fågelvatten för att vi ska kunna skydda våra hotade vadarfåglar och sjöfåglar. Hälften av sjöfåglarna på våtmarkerna är hotade, och den största orsaken till detta är att våtmarkerna övergöds och växter igen.

Restaurering av fågelvatten och våtmarker hjälper många hotade fågelarter och fågelarter som är på tillbakagång, såsom brunand, årta, sothöna och många vadare. I och med restaureringarna förbättras också livsbetingelserna för ett stort antal hotade växter och insekter på våtmarkerna.

Största delen av de betydande våtmarkerna och fågelvattnen har redan skyddats eller ligger på statlig mark. Målet med programmet för att förbättra livsmiljöerna är att före utgången av 2023 restaurera 80 av dessa objekt med inriktning på de objekt som är värdefullast och i störst behov av restaurering i brådskande ordning. Olika restaureringsmetoder kan tillämpas på olika objekt: röjning, muddring, slåtter, höjning av vattennivån, jakt på små rovdjur och reduktionsfiske.

Restaureringsåtgärderna riktas i första hand till de områden som är särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet och som ingår i nätverket Natura 2000. Dessa områden innehåller de viktigaste fågelvattnen och våtmarkerna.

Finlands miljöcentral utreder vilken prioritetsordning som ska iakttas vid restaureringen av fågelvatten och våtmarker och utarbetar en handledning som närings-, trafik- och miljöcentralerna och Forststyrelsen kan använda som stöd i arbetet.

Skötsel av vårdbiotoper

Vårdbiotoper, dvs. kulturpåverkade miljöer, hör till den del av vår natur som är väldigt utsatt. Naturbetesmarker och ängar är vårdbiotoper som behöver kontinuerlig skötsel för att inte växa igen.

När vi tar hand om vårdbiotoperna hjälper vi samtidigt alla de hotade arter som lever där. Speciellt bland växter och insekter finns många hotade arter, såsom låsbräken, fältgentiana, mnemosynefjäril och väddnätfjäril samt brämdyngbagge, som är beroende av naturbeten. Genom att sköta ängar och torrängar tryggar vi också matproduktionen, för de är viktiga livsmiljöer för pollinerande insekter.

I Finland finns det i dag ca 30 000 hektar vårdbiotoper som utgör betesmark eller omfattas av annan vård. Målet med Helmi-programmet är att före utgången av 2023 restaurera 15 000 hektar vårdbiotoper.

Skötsel- och restaureringsinsatserna inleds i områden som hör till nätverket Natura 2000. Just nu pågår arbete med att kartlägga tillståndet hos vårdbiotoperna i Finland och fastställa vilka objekt som har den mest värdefulla naturen. Kartläggningen avgör hur skötseln och restaureringsinsatserna ska riktas.

Vård av skogliga livsmiljöer

Genom att vårda skogliga livsmiljöer stöder man livsmiljöer vars naturvärden har försämrats, till exempel till följd av att områden har växt igen eller på grund av mänsklig verksamhet. Sådana livsmiljöer är exempelvis lundar, solexponerade miljöer och platser där särskilda arter förekommer.

I det inledande skedet kommer åtgärderna att riktas in på områden som omfattas av ett avtal, ett beslut eller en planbeteckning som tryggar skyddet av området. Avsikten är att inom livsmiljöprogrammet Helmi också hitta nya metoder för att i samarbete med markägarna trygga naturvärdena i olika områden.

Målet med Helmi-programmet är att vårda 600 objekt.

Praktiska åtgärder i vården av skogliga livsmiljöer kan vara till exempel att avlägsna granar i lundar eller i skogsdungar med ädla träd samt att förbättra livsmiljön för olika arter i naturskyddsområdena.

Restaurering av småvatten och strandmiljöer

Genom att återställa naturen i småvatten och strandmiljöer stöder man i första hand mångfalden i småvatten och i strandnaturen där tillståndet försämrats till exempel till följd av förändrad markanvändning och vattenbyggnad. Med småvatten avses bäckar och rännilar, tjärnar, källområden och källor samt flador och glon. Bland de småvatten som kräver mest skyndsam vård finns många bäckar och källor, och när det gäller dessa har man redan mycket erfarenhet av olika restaureringsmetoder. I planeringen av alla åtgärder, och i synnerhet i tidsplanen för genomförande av dem, beaktas också avrinningsområdet. Åtgärderna för restaurering av vattendrag och stränder kan också kombineras med genomförandet av andra teman, såsom myrar, fågelvatten och vårdbiotoper.

Målet med Helmi-programmet är att restaurera 200 objekt.

I fråga om många strandlivsmiljöer krävs bättre bakgrundsinformation än för närvarande som grund för planeringen och inriktningen av åtgärderna. Därför kommer man i den första projektfasen att göra tilläggsutredningar och samla in information. Många av de åtgärder som måste genomföras är också kopplade till utvecklingen av planläggningen och lagstiftningen. Livsmiljöerna vid stränderna gagnas lyckligtvis redan i den inledande fasen av de åtgärder som genomförs under andra teman i livsmiljöprogrammet Helmi. Välinventerade sandstränder och dyner hör till de primära objekt där restaureringsåtgärder skulle kunna vidtas.

Mer information:

Programchef Päivi Gummerus-Rautiainen, tfn 0295 250 240, [email protected]

Specialsakkunnig Hanna-Leena Keskinen, tfn 0295 250 096, [email protected]

Teman:

Restaurering av myrar, naturtyper: Aulikki Alanen, miljöråd, tfn 0295 250 333, [email protected]

Vårdbiotoper: Tapio Heikkilä, miljöråd, tfn 0295 250 166, [email protected]

Fågelvatten och våtmarker: Ilpo Huolman, ledande expert, NTM-centralen, tfn 0295 021 393, [email protected]

Skogliga livsmiljöer, skydd av myrar: ylitarkastaja Esa Pynnönen, p. 0295 250 386, [email protected]

Vatten- och strandmiljöer: neuvotteleva virkamies Antton Keto, p. 0295 250 148, [email protected]