Internationell politik för biologisk mångfald
Finland har länge deltagit i det internationella samarbetet kring naturvård. Finland vill som en del av EU arbeta för ambitiösa, mätbara och tydliga mål som ska bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030.
Finland är bundet av flera internationella avtal som syftar till att trygga naturen. FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) är det viktigaste avtalet som tryggar den biologiska mångfalden.
FN:s konvention om biologisk mångfald
FN:s konvention om biologisk mångfald är det viktigaste avtalet som tryggar naturens mångfald. Målen för konventionen är bevarande av ekosystem och växt- och djurarter, hållbart nyttjande av naturresurser samt rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid utnyttjande av genetiska resurser. Mångfalden tryggas genom insatser som ökar värdet av den ursprungliga miljön, arterna och deras genetiska resurser. Konventionen har undertecknats av 196 parter och den trädde i kraft 1993. Partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald (COP, Conference of the Parties) ordnas vartannat år och är konventionens högsta beslutande organ.
I Finland samordnar miljöministeriet förhandlingarna inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald samt Europeiska unionens förhandlingar i frågor som gäller biologisk mångfald. Finland deltar i de internationella naturförhandlingarna som medlem i Europeiska unionen.
De nationella strategierna och handlingsprogrammen för biologisk mångfald är centrala för genomförandet av konventionen.
- Konventionen om biologisk mångfald 78/1995 | Finlex
- Convention on Biological Diversity (CBD)
- EU:s strategi för biologisk mångfald
- Finlands politik för biologisk mångfald
Protokoll som lyder under konventionen om biologisk mångfald:
- Biosäkerhetsprotokollet (Cartagena) 130/2004 | Finlex
- CBD: the Cartagena Protocol on Biosafety
- Nagoya-Kuala Lumpur tilläggsprotokollet
Finansieringsmekanismen för konventionen och protokollen är Globala miljöfonden (GEF).
Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald 2022
Vid den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald i Montréal i Kanada år 2022 kom man överens om nya internationella mål för biologisk mångfald. Syftet med målen är att stoppa och vända förlusten av den biologiska mångfalden. Parterna kom bland annat överens om att skydda 30 procent av sina land- och havsområden och restaurera 30 procent av sina utarmade områden. Subventioner som är skadliga för naturen kartläggs före 2025 och avskaffas och omriktas före 2030. Det finns sammanlagt 23 åtgärdsmål, och de ska uppnås före 2030.
Ramverket för biologisk mångfald innehåller också fyra långsiktiga mål fram till 2050. Målen gäller skydd av den biologiska mångfalden, hållbart nyttjande av naturen, fördelning av den nytta som uppstår vid användning av genetiska resurser samt tillräckliga genomförandemedel.
Konventioner om artskydd
Konventionen om internationell handel med hotade arter av vilda djur och växter
Syftet med konventionen om internationell handel med hotade arter av vilda djur och växter (Convention on international trade in endangered species of wild flora and fauna, CITES) är att skydda vilda växter och djur genom att övervaka handeln med dem. Till konventionen har fogats arter som konstaterats vara utrotningshotade eller som riskerar att bli utrotningshotade till följd av den internationella handeln med dem.
Finland godkände konventionen 1976. Inom EU verkställs CITES-konventionen genom EU:s egen CITES-lagstiftning.
- CITES-konventionen 44-45/1976 (Finlex)
- Convention on international trade in endangered species of wild flora and fauna (CITES)
Bernkonventionen
Bernkonventionen d.v.s. den europeiska naturskyddskonventionen (Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats) gäller skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Konventionen har resulterat i den Europeiska gemenskapens egna rättsakter (Nätverket Natura 2000 samt habitat- och fågeldirektiven).
- Bernkonventionen 29/1986 (Finlex)
Bonnkonventionen
Konventionen om skydd av flyttande vilda djur, det vill säga Bonnkonventionen, är inriktad på skydd av sådana vilda djurarter som regelbundet förflyttar sig från ett land till ett annat. Finland ratificerade konventionen 1988.
- Bonnkonventionen 62/1988 (Finlex)
- Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals Species CMS (UNEP)
Målen i konventionen eftersträvas genom kraftfulla skyddsåtgärder för att skydda de arter som nämns i bilaga I till konventionen och genom regionala underavtal mellan medlemsstaterna för att skydda de arter som nämns i bilaga II.
Finland har ratificerat följande underavtal: överenskommelsen om skydd av fladdermöss i Europa (EUROBATS), avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (AEWA) och avtalet om bevarande av små valar i Östersjön och Nordsjön (ASCOBANS).
- ASCOBANS (Agreement on Conservation of Small Cetaceans in Baltic Sea, North East Atlantic, Irish and North Seas) skyddar små valar i Östersjön, nordöstra Atlanten, Irländska sjön och Nordsjön. Finland ratificerade avtalet 1999. Det område som avtalet gäller utvidgades år 2008 till att omfatta även Irländska sjön och nordöstra Atlanten.
- EUROBATS (The Agreement on the Conservation of Populations of European Bats) är ett regionalt skyddsavtal för Europas fladdermöss och deras livsmiljöer. Alla de elva arter av fladdermöss som förekommer i Finland omfattas av avtalet. I Finland trädde avtalet i kraft 1999 (FördrS 104/1999).
- AEWA (African-Eurasian Migratory Water Bird Agreement), det vill säga avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar, trädde i kraft i Finland år 2000 (FördrS 9/2000). Syftet med avtalet är att främja skyddet av vattenfåglar och deras livsmiljöer under övervintring och flytt i deras vilo- och häckningsområden. De fåglar som avses i avtalet och som påträffas i Finland är fridlysta med stöd av naturvårdslagen, med undantag för vissa vattenfåglar som nämns i jaktlagen.
Ramsarkonventionen
Ramsarkonventionen syftar till att skydda internationellt betydelsefulla våtmarker och vattenfåglar. Som våtmarker räknas enligt konventionen hav och kuster, insjöar och stränder, torvmarker, kulturbiotoper, svämskogar i inlandet och byggda våtmarker. Konventionen förutsätter att särskilda Ramsarområden utses. Finland ratificerade konventionen 1974.
- Förordning om bringande i kraft av konventionen om internationellt betydelsefulla kärr- och strandmarker som är tillhåll för vattenfåglar 3/1976
- Nationell verksamhet
- Finlands åtgärdsprogram 2016–2020 för våtmarksområden som omfattas av Ramsarkonventionen | Statsrådets gemensamma publikationsarkiv Valto
Valfångstkonventionen
Syftet med valfångstkonventionen är att skydda valbestånden och reglera valfångsten. Valfångstkommissionen svarar för många frågor som gäller skyddet av valar och för regleringen av valfångsten. Valfångstkommissionen förbjöd kommersiell valfångst år 1986. I dag fastställer valfångstkommissionen bland annat de fångstkvoter som är tillåtna för ursprungsbefolkningar. Finland ratificerade konventionen 1983.
Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (UNESCO:s världsarvskonvention)
Konventionen syftar till att fungera som ett internationellt och nationellt system för att bevara och vårda de mest värdefulla delarna av natur- och kulturmiljön som mänsklighetens gemensamma arv. UNESCO upprätthåller och kompletterar årligen världsarvslistan (World Heritage List).
Landskapskonventionen
Målsättningarna för landskapsvården och landskapsskyddet fastställs på en allmän nivå i den europeiska landskapskonventionen, som trädde i kraft i Finland 2006.
Övrigt internationellt samarbete
Finland blev medlem i Internationella naturvårdsunionen (IUCN) år 1968.
Mer information
Marina von Weissenberg, miljöråd
miljöministeriet, Naturmiljöavdelningen, Naturens biologiska mångfald Miljörådet Telefon:0295250321 E-postadress: [email protected]