Miljöskadelagstiftningen

Förebyggandet av olyckor och andra föroreningsolyckor regleras utöver miljövårdslagstiftningen även genom havsskyddslagstiftningen, kemikalielagstiftningen och kärnenergilagen.

Den som förorsakat en skada är i första hand ansvarig för att den förorenade miljön iståndsätts. Med stöd av miljöskyddslagen kan tillsynsmyndigheten inleda behövliga åtgärder för att iståndsätta den förorenade miljön. I miljöskyddslagens 14 kapitel bestäms dessutom särskilt om ansvaret att sanera förorenad mark och grundvatten.

På person- och sakskador samt bekämpnings- och iståndsättningsarbeten tillämpas i stället för den allmänna skadeståndslagstiftningen en särskild lagstiftning, det vill säga lagen om ersättning för miljöskador. Även den lagstadgade miljöskadeförsäkringen ersätter sådana miljöskador som avses i lagen om ersättning för miljöskador (737/1994). Sjölagens 10 kapitel tillämpas på ersättning för oljeskada som förorsakas av fartyg och atomansvarighetslagen på ersättning för atomskada.

EU:s såkallade miljöansvarsdirektiv (2004/35/EG) om att förebygga och avhjälpa miljöskador har verkställts med lagen om avhjälpande av vissa miljöskador, med ändringar i naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och gentekniklagen samt med statsrådets förordning om avhjälpande av vissa miljöskador.

Mer information

Mari-Linda Harju-Oksanen, erityisasijantuntija 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, Utsläpp och miljörisker 0295250554  


Katariina Haavanlammi, lagstiftningsråd 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, Utsläpp och miljörisker 0295250072  


Merja Huhtala, regeringssekreterare 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, Utsläpp och miljörisker 0295250088