Frivillig koldioxid­marknad

Vad menas med frivillig koldioxid­marknad?

Den frivilliga koldioxidmarknaden har blivit populärare under de senaste åren. Den inhemska marknaden och tjänsteutbudet befinner sig i ett betydande skede av tillväxt och utveckling. Efterfrågan på tjänster har ökat till följd av att företag och andra organisationer har ställt upp klimatmål, såsom att bli koldioxidneutrala, och av att konsumenterna är bekymrade över klimatförändringarna.

Den frivilliga koldioxidmarknaden kan påskynda det globala arbetet för att begränsa klimatförändringarna genom att kanalisera stöd till sådana frivilliga åtgärder för att minska utsläppen och öka upptaget av växthusgaser (”utsläppsbegränsningsresultat”) som annars inte skulle genomföras alls eller för vilka det inte finns tillräcklig finansiering. Den kan bidra till att ambitiösa klimatmål uppnås och överskrids och på så sätt bana väg för allt mer ambitiösa klimatåtgärder. Föremål för handeln är certifierade koldioxidkrediter (utsläppsminskningsenheter) som uppfyller fastställda minimikriterier.

Klimatåtgärder med hjälp av koldioxid­krediter?

Frivilliga klimatåtgärder har blivit populärare bland företag och flera andra aktörer, särskilt sedan Parisavtalet ingicks. På den frivilliga koldioxidmarknaden är det möjligt att köpa koldioxidkrediter, som sedan används för att göra klimatpåståenden vid marknadsföring av organisationer, produkter och tjänster.

För frivilligt stöd som baserar sig på certifierade koldioxidkrediter har aktörerna på den frivilliga koldioxidmarknaden etablerat internationella minimikriterier för koldioxidkrediterna. Syftet med kriterierna är bland annat att säkerställa att de frivilliga klimatåtgärderna ger genuina, additionella, beräknade och bestående klimatfördelar och hållbarhetseffekter. Flera olika internationella, självständiga och nationella program beviljar certifierade koldioxidkrediter för sådana utsläppsbegränsningsresultat som uppfyller dessa fastställda minimikriterier. 

Frivilliga klimatåtgärder som inte uppfyller alla minimikriterier kan också ge viktiga klimatfördelar och andra fördelar, och att stödja dem är viktigt och bör uppmuntras. De bör dock inte användas till påståenden om uppvägning av utsläpp, såsom att en organisation är koldioxidneutral.

En god förhållningsregel för dem som genomför frivilliga klimatåtgärder och använder koldioxidkrediter är att i första hand minska de egna utsläppen och det egna koldioxidavtrycket. Man bör köpa koldioxidkrediter på den frivilliga koldioxidmarknaden endast om man inte kan undvika eller minska utsläppen på egen hand och till skäliga kostnader. De egna klimatåtgärderna kan kompletteras med stöd till andra aktörers frivilliga klimatåtgärder som inte annars skulle genomföras.

Är termen utsläpps­kompensation ännu att rekommendera?

De rättsliga och politiska ramarna för den frivilliga koldioxidmarknaden förändras för närvarande snabbt, och många tidigare etablerade begrepp diskuteras livligt. Detta gäller i synnerhet de engelska termerna compensation och offsetting, som hittills ofta har använts som synonymer och på svenska ofta kallats kompensation eller gottgörelse.

För närvarande har man dock inte nått internationell samsyn om huruvida termerna är synonyma. I synnerhet användningen av ordet kompensation (på olika språk) är mångskiftande, och ordet kan förstås på flera olika sätt. Därför rekommenderas det inte längre att ordet kompensation används som påstående. Detsamma gäller användningen av ordet gottgörelse, eftersom det ofta har använts som synonym till kompensation.

Frivillig kompensation för utsläpp av växthusgaser är också någonting annat än ekologisk kompensation. Med hjälp av ekologisk kompensation kan den skada som mänsklig aktivitet har orsakat den biologiska mångfalden på ett håll kompenseras genom att man ökar den biologiska mångfalden på annat håll.

Vilka klimat­påståenden bör man använda?

Organisationer som köper koldioxidkrediter på den frivilliga koldioxidmarknaden kommer vanligen också med påståenden om hur krediterna används. Den goda praxis som presenteras här gäller två typer av påståenden: påståenden om uppvägning av utsläpp och påståenden om stöd till nationella klimatmål. 

1. Med påstående om uppvägning av utsläpp avses att klimatolägenheter som orsakas av utsläpp från ett visst objekt eller en viss aktör (organisation, produkt, tjänst) uppvägs genom användning av minst ett antal sådana koldioxidkrediter som motsvarar utsläppen i fråga och som inte räknas med i uppföljningen och redovisningen av klimatmålen i något land. Ett påstående om uppvägning av utsläpp kan helt eller delvis omfatta de utsläpp som en aktör eller ett objekt ger upphov till. Ett påstående om klimat- eller koldioxidneutralitet är ett påstående om att utsläppen från ett objekt uppvägs helt och hållet.
2. Ett påstående om stöd till nationella klimatmål innebär att koldioxidkrediter används för att stödja frivilliga klimatåtgärder vars utsläppsbegränsningsresultat räknas med i uppföljningen och redovisningen av klimatmålen i ett land och som på så sätt bidrar till uppnåendet av landets klimatmål. Ett påstående om stöd till nationella klimatmål innebär att den som framför det har påskyndat nationella klimatmål genom att köpa koldioxidkrediter som uppfyller minimikriterierna. Den som framför ett påstående om stöd till nationella klimatmål räknar alltså inte med att koldioxidkrediternas utsläppsbegränsningsresultat uppväger klimatpåverkan från de egna utsläppen.

Tillgången till och tillförlitligheten hos informationen om de koldioxidkrediter som används är avgörande. Konsumenterna bör utan oskäligt besvär eller betydande kostnader kunna få tillförlitlig information om vilka utsläpp man har försökt uppväga och hur man gjort det. Enligt konsumentskyddslagen får företag inte lämna osann eller vilseledande information vid marknadsföring och i kundrelationer. Detta gäller även miljöpåståenden. När miljöpåståenden används vid marknadsföring, ska följande två huvudprinciper iakttas:

1. Påståendena ska vara tydliga, exakta och begripliga, och de får inte vilseleda konsumenterna.
2. Företaget måste ha bevis till stöd för sina påståenden.

Minimikriterier för koldioxid­krediterna enligt god praxis

De etablerade internationella minimikriterierna enligt god praxis är följande:

1. Additionalitet
2. Fastställt referensscenario
3. Goda beräkningsmetoder
4. Övervakning och rapportering
5. Permanens
6. Undvikande av koldioxidläckage
7. Äkthet, oberoende verifikation och certifiering
8. Undvikande av dubbelräkning
9. Inte orsaka betydande skada (DNSH-principen)

I vissa certifieringsprogram är dessutom ett kriterium att positiva effekter på hållbar utveckling uppkommer, övervakas, rapporteras och verifieras.

Mer information om minimikriterierna finns i statsrådets guide om god praxis på den frivilliga koldioxidmarknaden (på finska). Syftet med guiden är att samla internationell god praxis och förtydliga den i en inhemsk kontext för att förbättra den inhemska koldioxidmarknadens tillförlitlighet och undvika osäkerhet i fråga om klimatpåståenden och produktionen av koldioxidkrediter i anslutning till dem.

Den inhemska koldioxid­marknaden utvecklas på basis av forskningsrön

Miljöministeriet har tillsammans med de andra ministerierna utrett den nuvarande situationen för den frivilliga koldioxidmarknaden och dess eventuella roll i begränsningen av klimatförändringarna. Dessutom har man granskat olika projekttyper som producerar utsläppsminskningsenheter och därtill hörande internationella standarder, europeiska system och kvalitetssäkring av projekt.

Projekt inom den inhemska markanvändningssektorn har undersökts bland annat i ett projekt som finansierades av jord- och skogsbruksministeriet. I projektet utreddes hur finländska aktörer inom sektorn mäter, rapporterar och verifierar ökningar av kolsänkor eller kolförråd eller minskningar av utsläpp, samt vilken inverkan projekten har på begränsningen av klimatförändringarna och hurdana metoder som används i projekten vid beräkning av effekter på utsläpp och sänkor.

I ett projekt för frivillig utsläppskompensation som miljöministeriet finansierade 2021 undersöktes hur utbudet av kompensationstjänster borde regleras i Finland. Man utredde vilka styrmedel som finns tillgängliga för detta ändamål samt bedömde styrmedlens tillämplighet och konsekvenser.

Enligt utredningen kan kvaliteten på den frivilliga koldioxidmarknaden förbättras avsevärt genom informationsstyrning, till exempel genom att sammanställa anvisningar om god praxis och kriterier på marknaden som företagen frivilligt kan förbinda sig att följa. Av utredningen framgår att det för närvarande inte är ett genomförbart styrmedel att skapa ny nationell speciallagstiftning om frivillig kompensation. I de nationella lösningarna bör man ta hänsyn till utvecklingen av lagstiftningen på internationell nivå och EU-nivå samt tillåta flexibilitet i fråga om styrmedel i framtiden när regleringen utvecklas. Nationella särlösningar som föråldras snabbt bör undvikas.

I ett projekt som genomfördes av miljöministeriet 2022 undersöktes särskilda frågor om den frivilliga koldioxidmarknaden (på finska). Projektet fokuserades på följande två helheter:

1. Principiella, tekniska och juridiska frågor i samband med dubbelräkning.
2. Förhållandet mellan frivillig informationsstyrning och nationella bestämmelser som lämpar sig för den frivilliga koldioxidmarknaden, till exempel konsumentskyddslagstiftningen.

Enligt utredningen kan frivilliga klimatpåståenden göras på olika sätt och dubbelräkning av koldioxidkrediter undvikas. EU-lagstiftningen ger dock inte möjlighet att anpassa staternas beräkning av växthusgasutsläpp.

Utredningsresultaten visar att dubbelräkning för närvarande enklast kan undvikas genom att fästa uppmärksamhet vid klimatpåståendena. Företag och andra organisationer kan till exempel visa att man genom inhemska projekt stöder Finlands mål att bli koldioxidneutralt.

Ett annat alternativ för att undvika dubbelräkning är att företagen endast använder sådana koldioxidkrediter för att uppväga klimatolägenheter som inte beaktas i Finlands nationella klimatmål. Lagring av koldioxid som samlas in direkt från luften och användning av biokol som jordförbättringsmedel ingår till exempel inte för närvarande i EU:s eller Finlands klimatmål eller mätningar.

Det är också möjligt att köpa kompensationsenheter som undviker dubbelräkning på den internationella marknaden.

Spelregler för marknaden har publicerats

Vägledning till god praxis för frivilliga koldioxidmarknader – Främjandet av frivilliga klimatåtgärder med hjälp av koldioxidkrediter (presentationsblad på svenska)

Guiden innehåller god praxis för producenter av koldioxidkrediter, användare av krediterna och enskilda konsumenter. God praxis stöds av en bakgrundsundersökning av den nuvarande situationen för klimatpåståenden i Finland och av lagstiftning som gäller frivilliga klimatåtgärder och påståenden. Den goda praxis och de internationella anvisningar som presenteras i guiden baserar sig på situationen vid den tidpunkt då guiden skrevs. God internationell och nationell praxis, anvisningar och reglering utvecklas kontinuerligt och snabbt.

Projektets resultat presenterades den 1 februari 2023. 

Andra pågående och kommande projekt

Utvecklingen av den internationella referensramen för frivilliga klimat­åtgärder

I mars 2023 inleddes ett projekt där det utreds hur den nationella lagstiftningen, anvisningarna och rapporteringen om koldioxidutsläpp bör uppdateras på längre sikt samt vilka effekter ändringar i det internationella regelverket har på de nationella utsläppsminskningarna, konsumentskyddet och företagens verksamhetsförutsättningar. Projektet finansieras av statsrådet och ska pågå i 1,5 år. 

Effekterna av koldioxid­kompensationernas utvecklingsvägar – Kolkom

I Kolkom-projektet utreds bland annat hur koldioxidkompensationerna påverkar produktionen och värdekedjorna inom skogs- och jordbrukssektorn. Projektet utgör en del av forsknings- och innovationsprogrammet Fånga kolet. Projektet fortsätter till utgången av 2023.

Informations­tjänst för koldioxid­kompensationer HIMA

Projektet producerar en tjänst som ger ut information om koldioxidkompensation. Projektet pågår till utgången av 2023.

Kommunernas möjligheter att använda kompensation baserad på netto­kolsänkor inom markanvändnings­sektorn – KUNTANIELU

Huvudsyftet med projektet är att skapa förutsättningar för kommunerna att stärka nettosänkan inom markanvändningssektorn samt att lägga grunden till en kompensationsverksamhet på kommunnivå som gör det möjligt för kommunen att gå mot koldioxidneutralitet.