Frivillig utsläppskompensation

Vad menas med frivillig utsläppskompensation?

Med frivillig utsläppskompensation avses att man uppväger de klimatolägenheter som föranleds av en viss utsläppsmängd. Detta görs genom att minska eller binda en mängd växthusgasutsläpp som motsvarar den mängd som ska kompenseras.

Frivillig kompensation gör det möjligt för företag, offentliga sammanslutningar och konsumenter att kompensera eller uppväga utsläpp som de inte är skyldiga att minska. Utsläppskompensation används främst av organisationer för att uppfylla sina klimat-påståenden, till exempel ett mål om klimatneutralitet. Frivilliga klimatåtgärder utanför organisationens värdekedja (voluntary miligation action) kan dock genomföras för att uppnå olika mål, varvid det inte nödvändigtvis är fråga om kompensation.

God praxis är att de som utför frivilliga klimatåtgärder och använder frivillig utsläppskom-pensation prioriterar sina egna utsläppsminskningsåtgärder. Kompensation ska endast användas om utsläppen inte kan undvikas eller minskas med rimliga åtgärder och kostna-der.
Frivillig kompensation av koldioxidutsläpp har blivit allt populärare under de senaste åren. Den inhemska marknaden för frivillig kompensation och tjänsteutbudet befinner sig i ett viktigt tillväxt- och utvecklingsskede. Efterfrågan på tjänster har ökat på grund av före-tagens och andra organisationers klimatneutralitetsmål och konsumenternas oro över klimatförändringarna.

Hur fungerar den frivilliga utsläppskompensationen?

Frivillig kompensation av koldioxidutsläpp sker i allmänhet genom finansiering av projekt som har som syfte att undvika utsläpp eller som direkt avlägsnar eller binder växthusgaser från atmosfären. Projekten kan också ge andra fördelar. De kan till exempel öka den biologiska mångfalden eller sysselsättningen eller minska negativa effekter på hälsan.

Frivillig utsläppskompensation ska inte förväxlas med ekologisk kompensation. Med hjälp av ekologisk kompensation kan den skada som mänsklig aktivitet har orsakat den biologiska mångfalden på ett håll kompenseras genom att man ökar den biologiska mångfalden på annat håll.

Den frivilliga utsläppskompensationen underlättades genom ändringen av lagen om penninginsamlingar 2021. Tillämpningsområdet för lagen om penninginsamlingar omfattar inte tjänster genom vilka utsläpp kompenseras genom att minska, avlägsna eller undvika växthusgaser i atmosfären på ett verifierat och beräknat sätt. Frivillig kompen-sationsverksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för lagen förutsätter inte tillstånd till penninginsamling.

Vad innebär en god utsläppskompensation?

Tillgången till och tillförlitligheten hos informationen om utsläppskompensation är avgörande. Konsumenterna ska få tillförlitlig information om hur utsläppen har kompenserats utan oskäligt besvär eller betydande kostnader. Enligt konsument-skyddslagen får företagen vid marknadsföring och i kundrelationer inte ge osann eller vilseledande information. Detta gäller även miljöpåståenden vars användning vid marknadsföring följer två huvudprinciper:

  1. Påståendena ska vara tydliga, exakta och begripliga och de får inte vilseleda konsumenterna.
  2. Företaget måste ha bevis till stöd för sina påståenden.

Till minimikriterierna för bra utsläppskompensation hör bland annat:

  • Additionalitet: Kompensationsenheterna ska uppvisa additionalitet jämfört med normalläget. De skulle alltså inte uppstå utan kompensationsprojektet eller försäljningen av kompensationsenheterna. Vid bedömningen av additionaliteten ska befintliga och planerade politikåtgärder beaktas och de ska grunda sig på konservativa antaganden.
  • Beräkningsmetoder: För beräkning av kompensationsenheter används lämpliga och erkända beräkningsmetoder, t.ex. metoder som utvecklats inom ramen för internationella eller nationella ersättningsstandarder. Sådana är till exempel beräkningsmetoder som utvecklats med avseende på internationella kompen-sationsstandarder. 
  • Stabil baslinje: Kompensationsenheterna ska beräknas och fastställas i förhållande till baslinjen för kompensationer som ska utgöras av ett trovärdigt utsläppsscenario utan någon kompensationsverksamhet. En stabil kompensationsnivå förutsätter att befintliga och planerade politikåtgärder och mål beaktas och att antagandena är konservativa.
  • Mätning och rapportering: Kompensationsenheterna ska följas upp (mätas eller modelleras) enligt den metod som valts för varje åtgärd och resultaten ska rappor-teras. De enheter som kompensationsverksamheten producerar ska rapporteras på ett transparent sätt och de därtill hörande beräkningarna ska kunna kontrolleras.
  • Permanens: Utsläppskompensationsenheterna ska vara så permanenta som möjligt, i princip minst 100 år (Nurmi, V. & Ollikainen, M. 2019). Utsläppsminskningar och upptag inom markanvändningssektorn är ofta kortvariga och inom ramen för t.ex. ersättningsstandarder har olika metoder utvecklats för att hantera bestående risker inom markförvaltningssektorn, bland annat med buffertar och ersättningsskyldighet vid inställda kompensationer.
  • Oberoende verifikation: Kompensationsenheterna kan verifieras och verifieringen utförs av en opartisk tredje part efter att begränsningsresultatet har uppnåtts.
  • Transparens: De utsläppsminskningar, kolsänkor eller kollager som kompensations¬projektet producerar ska rapporteras på ett transparent sätt och de därtill hörande beräkningarna ska kunna kontrolleras.
  • Genomförandet får enligt DNSH-principen inte medföra några betydande negativa miljöeffekter eller negativa sociala effekter. En begränsningsåtgärd får inte äventyra värden som hänför sig till hållbar utveckling, till exempel biologisk mångfald eller sociala och kulturella värden. Projektets miljömässiga och sociala konsekvenser måste beaktas vid planeringen.
  • Undvikande av dubbelräkning: Samma utsläppskompensationsenhet ska inte användas flera gånger och den ska inte räknas till godo för flera olika mål, om det valda marknadsföringspåståendet inte gör det möjligt. 
  • Undvikande av koldioxidläckage: Ett kompensationsprojekt ska inte leda till ökade utsläpp eller minskade kolsänkor utanför projektet.

Regleringen utvecklas utifrån forskningsdata

Miljöministeriet har tillsammans med de andra ministerierna utrett den nuvarande situationen för frivillig utsläppskompensation och dess eventuella roll i arbetet med att begränsa klimatförändringar. Dessutom har granskning gjorts av olika projekttyper som producerar utsläppsminskningsenheter och därtill hörande internationella standarder, europeiska kompensationssystem och kvalitetssäkring av projekt.

Kompensationsprojekt inom den inhemska markanvändningssektorn undersöktes bland annat i ett projekt som finansierades av jord- och skogsbruksministeriet. I projektet utreddes sätten för finländska aktörer inom sektorn att mäta, rapportera och verifiera ökningen av kolsänkorna eller kollagren och de utsläppsminskningar som de medför, samt vilken inverkan projekten har på begränsningen av klimatförändringarna och hurdana metoder som används i projekten vid beräkning av utsläppseffekterna och kolsänkornas effekter.

I projektet för frivillig utsläppskompensation som miljöministeriet finansierade 2021 undersöktes hur utbudet av kompensationstjänster borde regleras i Finland. Man utredde vilka styrmedel som finns tillgängliga för detta ändamål samt bedömde styrmedlens tillämplighet och konsekvenser.
Enligt utredningen kan kvaliteten på utsläppskompensationerna förbättras avsevärt genom informationsstyrning, till exempel genom att sammanställa anvisningar om god praxis och kriterier för kompensationer, som företagen frivilligt kan förbinda sig att följa. Ett frivilligt register över leverantörer av kompensationstjänster som skulle kunna ge tillförlitlighet åt dem som köper kompensationer ansågs också vara ett sätt som väsentligt påverkar marknaden.

Av utredningen framgår att skapandet av en ny nationell speciallagstiftning om frivillig kompensation för närvarande inte är ett genomförbart styrmedel. I de nationella lösningarna ska man ta hänsyn till utvecklingen av internationella lagar och EU-lagstiftningen samt tillåta flexibilitet i fråga om styrmedel i framtiden när regleringen utvecklas. Nationella särlösningar som föråldras snabbt ska undvikas.

I ett projekt som genomfördes av miljöministeriet 2022 undersöktes särskilda frågor om frivillig utsläppskompensation. Projektet fokuserades på två helheter:

  1. Principiella, tekniska och juridiska frågor i samband med dubbelräkning.
  2. Förhållandet mellan frivillig informationsstyrning och nationella bestämmelser som lämpar sig för frivillig kompensation, till exempel konsumentskyddslagstiftningen.

Enligt utredningen kan utsläppskompensation genomföras på olika sätt och dubbelräkning av kompensationsenheter undvikas. EU-lagstiftningen ger dock inte möjlighet att anpassa staternas beräkning av växthusgasutsläpp.

Utredningsresultaten visar att dubbelräkning för närvarande enklast kan undvikas genom att fästa uppmärksamhet vid klimatpåståenden. Företag och andra organisationer kan till exempel visa att man genom inhemska projekt stöder Finlands mål om klimatneutralitet.

Ett annat alternativ för att undvika dubbelräkning är att företagen endast använder sådana enheter för att uppväga klimatolägenheter som inte beaktas i hur Finland uppnår sitt mål. Lagring av koldioxid som samlas in direkt från luften och användning av biokol som jord-förbättringsmedel ingår till exempel inte i EU:s eller Finlands nuvarande klimatmål eller mätningar.

Det är också möjligt att köpa kompensationsenheter som undviker dubbelräkning på den internationella marknaden.

Nya spelregler för användning av kompensation

Utifrån de tidigare utredningarna utvecklar miljöministeriet i samarbete med andra ministerier styrmedel som bäst lämpar sig för marknaden och som förs vidare genom olika projekt.

Anvisningar för uppställande av klimatmål och frivillig utsläppskompensation

Inom ramarna för projektet utarbetas anvisningar för uppställande av klimatmål och frivillig utsläppskompensation, det vill säga spelregler för marknaden. Anvisningarna görs särskilt för organisationer som framställer klimatpåståenden och som använder frivilliga utsläppskompensationer, men också för andra aktörer som är verksamma på kompensationsmarknaden. Projektets resultat presenteras den 1 februari 2023.

Andra pågående och kommande projekt

Effekterna av koldioxidkompensationernas utvecklingsvägar – Kolkom

I Kolkom-projektet utreds bland annat hur koldioxidkompensationerna påverkar produktionen och värdekedjorna inom skogs- och jordbrukssektorn. Projektet utgör en del av forsknings- och innovationsprogrammet Fånga kolet. Projektet fortsätter till utgången av 2023.

Informationstjänst för koldioxidkompensationer – HIMA

Projektet producerar en tjänst som ger ut information om koldioxidkompensation. Projektet fortsätter till utgången av 2022.

Kommunernas möjligheter att använda kompensation baserad på nettokolsänkor inom markanvändningssektorn – KUNTANIELU

Huvudsyftet med projektet är att skapa förutsättningar för kommunerna att stärka nettosänkan inom markanvändningssektorn samt att lägga grunden till en kompensations¬verksamhet på kommunnivå som gör det möjligt för kommunen att gå mot koldioxidneutralitet.

Mer information

Ville Laasonen, specialsakkunnig 
miljöministeriet, Ilmasto- ja ympäristönsuojeluosasto, Klimat 0295250250