Frivillig utsläppskompensation

Vad menas med frivillig utsläppskompensation?

Med frivillig utsläppskompensation avses att man försöker uppväga en klimatolägenhet som man orsakat, antingen genom gottgörelse eller genom att på annat håll minska en mängd utsläpp som motsvarar de egna utsläppen.

Syftet med den frivilliga utsläppskompensationsverksamheten är att göra det möjligt att genom en avgift kompensera växthusgasutsläpp som orsakas av till exempel resor eller tillverkning av en produkt som köps. Kompensation kan användas som en kompletterande åtgärd endast när en effektivisering av den egna verksamheten inte räcker till för att uppnå klimatneutralitet.

Frivillig kompensation kan köpas av individer, företag och organisationer som strävar efter klimatneutralitet.

Hur fungerar den frivilliga utsläppskompensationen?

Frivillig kompensation av koldioxidutsläpp sker i allmänhet genom finansiering av projekt som syftar till att undvika utsläpp eller projekt som direkt avlägsnar växthusgaser från atmosfären.

Utöver att minska utsläppen kan de projekt som finansieras också medföra andra fördelar. De kan till exempel öka den biologiska mångfalden eller sysselsättningen eller minska negativa effekter på hälsan.

Frivillig utsläppskompensation är inte samma sak som ekologisk kompensation. Med hjälp av ekologisk kompensation kan den skada som mänsklig aktivitet har orsakat den biologiska mångfalden på ett håll kompenseras genom att man ökar den biologiska mångfalden på annat håll.

Vad innebär en god utsläppskompensation?

För dem som använder kompensationstjänster är det viktigt att ha tillgång till tillförlitlig information om utsläppskompensation. Konsumenterna bör få tillförlitlig information om den utsläppsminskning som ligger bakom kompensationen och om de faktorer som påverkar dess kvalitet utan oskäligt besvär och betydande kostnader.

I god utsläppskompensation beaktas åtminstone följande aspekter:

  • Additionalitet: Utsläppsminskningen, kolsänkan eller kollagret ska uppvisa additionalitet jämfört med normalläget. De skulle alltså inte uppstå utan kompensationsprojektet eller försäljningen av kompensationsenheterna.
  • Beräkningsmetoder: Vid beräkningen av utsläppsminskningar, kolsänkor eller kollager används erkända beräkningsmetoder som lämpar sig för kompensationsprojekten. Sådana är till exempel beräkningsmetoder som utvecklats med avseende på internationella kompensationsstandarder.
  • Mätning och rapportering: Utsläppsminskningen, kolsänkan eller kollagret mäts eller modelleras projektvis enligt den vetenskapliga metod som används, och resultatet rapporteras.
  • Oberoende verifikation: Utsläppsminskningen, kolsänkan eller kollagret kan verifieras och verifieringen utförs av en opartisk tredje part.
  • Stabilitet: Utsläppsminskningar, kolsänkor eller kollager ska vara så bestående som möjligt, i regel minst 100 år. Inom markanvändningssektorn är en del av projekten ganska korta, varvid man bland annat kan använda extra kompensationer för att minska riskerna vad gäller kompensationsåtgärdernas stabilitet.
  • Transparens: De utsläppsminskningar, kolsänkor eller kollager som kompensationsprojektet producerar ska rapporteras på ett transparent sätt och de därtill hörande beräkningarna ska kunna kontrolleras.
  • Undvikande av dubbelräkning: Samma ton minskade utsläpp ska inte användas flera gånger och den ska inte räknas till godo för flera olika mål.
  • Undvikande av koldioxidläckage: Ett kompensationsprojekt ska inte leda till ökade utsläpp eller minskade kolsänkor utanför projektet.

Regleringen utvecklas utifrån forskningsdata

Frivillig kompensation, det vill säga gottgörelse, av koldioxidutsläpp har blivit allt populärare under de senaste åren. Också i Finland har det grundats flera företag som erbjuder frivillig utsläppskompensation. För närvarande utreds hurdan reglering kompensationsverksamheten behöver för att spelreglerna ska vara tydliga både för dem som erbjuder kompensation och dem som köper dem.

Ändringen av lagen om penninginsamlingar har trätt i kraft

Ändringen av lagen om penninginsamlingar innebär att tillämpningsområdet inte omfattar tjänster genom vilka växthusgasutsläpp kompenseras genom ett verifierat och beräknat minskande av växthusgaser i atmosfären, avlägsnande av växthusgaser från atmosfären eller undvikande av att växthusgaser släpps ut i atmosfären. 

Verksamhet som inte omfattas av lagen om penninginsamlingar är möjlig för olika aktörer oberoende av tjänsteleverantörens rättsliga form. 

Behovet av reglering utreds

Vid miljöministeriet pågår utredningar om nuläget för och det framtida behovet av reglering av frivilliga utsläppskompensationer. Miljöministeriet finansierade Finlands miljöcentrals projekt som skapade en överblick av nuläget när det gäller användningen av utsläppskompensationer och av huruvida de utsläppsminskningsenheter som erbjuds är godtagbara.

I ett annat projekt som finansieras av miljöministeriet utreder man närmare hurdan reglering av frivilliga utsläppskompensationstjänster som behövs. Under projektet ska man utreda olika regleringsalternativ och lägga fram ett förslag till den mest ändamålsenliga regleringslösningen eller kombinationen av lösningar. Projektet slutförs sommaren 2021.

Avsikten är att utifrån utredningarna besluta om det regelverk som behövs för att säkerställa att de frivilliga utsläppskompensationerna är tillförlitliga.

Projekt inom den inhemska markanvändningssektorn har redan undersökts

Kompensationsprojekt inom den inhemska markanvändningssektorn undersöktes i ett projekt som finansierades av jord- och skogsbruksministeriet. I projektet utreddes hur man mäter, rapporterar och verifierar ökningen av kolsänkorna eller kollagren och de utsläppsminskningar som de medför, samt vilken inverkan projekten har på begränsningen av klimatförändringen och hurdana metoder som används i projekten då man beräknar utsläppseffekterna och kolsänkornas effekter.

Dessutom har det gjorts en internationell jämförelse av andra kompensationssystem inom markanvändningssektorn och hur de styrs genom reglering eller annan styrning i olika länder.

Mer information

Hanne Siikavirta, specialsakkunnig 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, Klimat 0295250049