Något under hälften av alla utsläpp i Finland uppstår inom utsläppshandelssektorn, i huvudsak inom energiproduktionen och i stora industrianläggningar. Utsläppshandelssektorn andel av de totala utsläppen var 42 procent 2022. År 2022 minskade utsläppen med över 6 procent jämfört med året innan. Detta berodde bland annat på att förbrukningen halverades till följd av att priset på naturgas steg och importen från Ryssland upphörde.
En snabb utfasning av fossila bränslen inom el- och värmeproduktionen kommer att ske under de närmaste åren. Utsläppen inom utsläppshandelssektorn kan minska snabbare än väntat. Investeringarna i den gröna omställningen ökar och omställningen påskyndas av det höga priset på utsläppsrätter.
Syftet med utsläppshandeln är att de aktörer som omfattas av den ska vara tvungna att betala för sina utsläpp, det vill säga köpa ett antal utsläppsrätter som motsvarar deras utsläpp. Priset för ett ton koldioxid har under de senaste åren varierat mellan 70 och 100 euro. Tidigare låg priset på cirka 30 euro, men det steg kraftigt 2021.
Utöver utsläppshandelssystemet styrs minskningen av utsläppen inom sektorn av energibeskattningen, av stöden för förnybar energi och av åtgärderna för att förbättra energieffektiviteten samt av den lag som förbjuder energiutvinning ur kol från ingången av 2029.
Utsläppsutvecklingen inom ansvarsfördelningssektorn och utsleppshandelssektorn
Ansvarsfördelningssektorn: Utsläppen från transport och jordbruk låg på nästan samma nivå som tidigare
De största utsläppskällorna inom ansvarsfördelningssektorn i Finland är transporterna och jordbruket. Andra betydande utsläppskällor inom ansvarsfördelningssektorn är bland annat uppvärmning av byggnader samt arbetsmaskiner och avfallshantering.
Inom jordbruket har utsläppen varit på nästan samma nivå sedan 2005. Utsläppen från transporter har minskat med 22 procent sedan 2005 och målet är att halvera dem före 2030. År 2022 var utsläppen från transporter på nästan samma nivå som året innan.
Åtgärder för att minska utsläppen från transporter är bland annat distributionsskyldigheten för drivmedel och en snabbare elektrifiering av transporterna.
Utsläppen från jordbruket rapporteras inom ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn, och inom båda har utsläppen varit nästan oförändrade sedan 2005. Målet är att minska utsläppen från jordbruket till exempel genom hållbara odlingsmetoder och en hållbar matkonsumtion.
Utsläppen från arbetsmaskiner har under de senaste åren hållits på ungefär samma nivå, men utsläppen förväntas i fortsättningen minska till följd av distributionsskyldigheten och elektrifieringen. Utsläppen från separat uppvärmning av byggnader har minskat under de senaste åren, eftersom många hushåll har avstått från oljeuppvärmning och byggnadernas energiprestanda har förbättrats. Medborgarna har uppmuntrats till energirenoveringar genom olika slags understöd.
Utsläppen från avfallshanteringen minskade ytterligare 2022, eftersom väldigt lite avfall har deponerats på avstjälpningsplatser redan i flera års tid. Däremot har utsläppen från avfallsförbränningen ökat under de senaste åren i och med att användningen av avfall för energiproduktion har ökat. Utsläppen av F-gaser, som används som köldmedium, minskade 2022 på samma sätt som under tidigare år, eftersom koldioxid oftare används som köldmedium.
Utsläppskällorna inom ansvarsfördelningssektorn
Markanvändningssektorn: Kolsänkan ligger långt från den eftersträvade nivån
Med markanvändningssektorn avses jord- och skogsbruk samt annan markanvändning och ändringar i markanvändningen. Markanvändningssektorn var en liten nettosänka 2022, medan den år 2021 för första gången var en nettoutsläppskälla. Förändringen beror i huvudsak på att avverkningsvolymen var mindre än året innan. Uppskattningen av storleken på sänkan eller utsläppskällan preciseras senare när uppgifterna om kolpoolen av avverkade träprodukter, arealerna och trädbeståndet uppdateras.
Fullgörandet av EU-åtagandena och uppnåendet av det nationella klimatneutralitetsmålet förutsätter att markanvändningssektorns nettosänka är betydligt större. Trenden med en minskande kolsänka i skogen har pågått redan i flera år.
Storleken på kolsänkan i skogen varierar mycket från år till år, men sänkan har minskat betydligt under de senaste åren. Orsaken till detta är ökad avverkning och långsammare skogstillväxt. Skogsavverkningsnivån påverkas av efterfrågan på skogsindustriprodukter och energived. Skogsbrukets praxis styrs genom skogslagen och skogsvårdsrekommendationerna. Skogspolitiken styrs i huvudsak av den nationella skogsstrategi som reviderades 2022. Målet med strategin är att en aktiv och mångsidigare skogsvård ska öka skogarnas tillväxt, stärka skogarnas klimatresiliens och hantera riskerna för skogsskador.
Sedan sommaren 2022 har det inletts olika projekt för att stärka sänkan inom markanvändningssektorn.
Utvecklingen av utsläpp och sänkor
