Klimatårsberättelse
Under miljöministeriets ledning bereds årligen en klimatårsberättelse som granskar växthusgasutsläppens allmänna utveckling och huruvida de planerade åtgärderna är tillräckliga i förhållande till de nationella klimatmålen och Finlands EU-åtaganden. Här informerar vi i kort om utsläppsutvecklingen i Finland och om hur klimatmålen framskrider.
- Klimatårsberättelse 2026 (på finska, översättningen kommer senare)
- Klimatårsberättelse 2026: Sammanfattning (på finska)
Enligt vår nationella klimatlag ska Finlands nettoutsläpp vara noll eller negativa före 2035. Fram till 2030 ska de totala utsläppen minskas med 60 procent jämfört med 1990 års nivå. Finlands skyldighet i fråga om markanvändningssektorns kolsänka och ansvarsfördelningssektorns utsläppsminskningar fastställs på EU-nivå.
Finlands nettoutsläpp minskade med sex procent 2025
Finlands nettoutsläpp av växthusgaser – det vill säga summan av utsläpp och upptag – minskade med sex procent jämfört med året innan. Utsläppen inom markanvändningssektorn minskade jämfört med året innan, men sektorn var fortsättningsvis en betydande utsläppskälla. Utan markanvändningssektorn sjönk utsläppen med sju procent, och omställningen till ren energi framskrider i snabb takt. Utsläppen fortsätter att minska särskilt inom energiproduktionen.
Uppgifterna baserar sig på Statistikcentralens snabbestimat och de preciseras senare.
- Inom utsläppshandelssektorn minskade utsläppen med 11 procent.
- Inom ansvarsfördelningssektorn minskade utsläppen med 5 procent.
- Inom markanvändningssektorn minskade utsläppen med 3 procent.
Utvecklingen av växthusgasutsläppen i Finland
Enligt den nationella klimatlagen har Finland som mål att vara koldioxidneutralt 2035. Då ska Finlands utsläpp och sänkor vara i balans, det vill säga att utsläppen av växthusgaser ska vara högst lika stora som upptagen. Det krävs omfattande ytterligare åtgärder för att uppnå målet att bli koldioxidneutralt. För att koldioxidneutralitet ska uppnås måste utsläppen minskas inom alla sektorer och kolsänkorna stärkas inom markanvändningssektorn. Klimatlagen innehåller också utsläppsminskningsmål för ansvarsfördelningssektorn och utsläppshandelssektorn för 2030, 2040 och 2050. I klimatårsberättelsen granskas hur målen har uppnåtts under en tidsperiod på 15 år. Fram till 2030 ska de sammanlagda utsläppen från utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn minskas med 60 procent och fram till 2040 med 80 procent jämfört med 1990 års nivå.
Utsläppshandelssektorn: Omställningen till ren energi framskrider snabbt
År 2024 minskade utsläppen från utsläppshandelssektorn med 11 procent från året innan och sektorns andel av Finlands nettoutsläpp var en fjärdedel. Till utsläppshandelssektorn hör stora industri- och energiproduktionsanläggningar, flygtrafiken inom Europa samt från och med 2024 sjöfarten inom Europa och 50 procent av sjöfarten mellan EU och tredjeländer.
Omställningen till ren energi framskrider i snabb takt: användningen av stenkol i energiproduktionen upphörde 2025, och förbrukningen av torv, olja och naturgas minskade också.
Utfasningen av fossila bränslen har varit särskilt snabb inom elproduktionen, där de under de senaste åren har ersatts särskilt av vind- och kärnkraft.
Ansvarsfördelningssektorn: Minskningen av utsläppen från trafiken påskyndade utsläppsminskningarna
Utsläppen från ansvarsfördelningssektorn minskade med fem procent från året innan. Ansvarsfördelningssektorn omfattar inrikestrafik (exklusive flygtrafik), jordbruk, separat uppvärmning av byggnader, avfallshantering, arbetsmaskiner och F-gaser samt små industri- och värmeanläggningar.
Utsläppen från trafiken började igen minska och också utsläppen från jordbruket minskade något. Utsläppen av F-gaser har fortsatt att minska. Utsläppen från avfallshanteringen har minskat, men utsläppen från avfallsförbränningen har ökat eftersom återvinningen av avfall i energianvändningen har ökat.
Finland kan genom planerade åtgärder och flexibilitet fullgöra sina förpliktelser enligt EU:s ansvarsfördelningssektor för hela perioden 2021–2030, även om utsläppen under enskilda år överskrider den fastställda kvoten.
Markanvändningssektorn: Tidigare en nettosänka, numera en utsläppskälla
Med markanvändningssektorn avses markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbrukssektorn (LULUCF). Enligt Statistikcentralens snabbestimat var markanvändningssektorn en nettoutsläppskälla för 9,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2025.
Markanvändningssektorn har tidigare varit en betydande nettosänka i Finland, men åren 2018 och 2021–2025 var den som helhet en nettoutsläppskälla. Markanvändningssektorns nettosänka eller nettoutsläpp beräknas genom att addera utsläppen och upptagen inom markanvändningssektorn.
Utsläppen från jordbruksmark minskade, och kolsänkan i träprodukter stärktes. Skogsmarken, som tidigare varit en sänka bland markanvändningskategorierna, har blivit en utsläppskälla. Enligt nya uppgifter har skogsmarken varit en utsläppskälla sedan 2021. Skogarna har blivit en nettoutsläppskälla, eftersom den sänka som trädbeståndet utgör inte längre räcker till för att motverka utsläppen från skogarnas mark.
Utvecklingen inom markanvändningssektorn stöder inte uppnåendet av klimatmålen. Det behövs verkningsfulla ytterligare åtgärder inom sektorn.
Uppföljningen av klimatåtgärderna under tidigare år
Enligt klimatlagen ska statsrådet varje år lämna en klimatårsberättelse till riksdagen. Klimatårsberättelsen har publicerats sedan 2019.