Internationell klimat­politik

På internationell nivå har de viktigaste klimatpolitiska riktlinjerna dragits upp i 

• FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UN Framework Convention on Climate Change, UNFCCC, nedan klimatkonventionen, 1992, trädde i kraft 1994)
• Kyotoprotokollet (1997, trädde i kraft 2005) och
• Klimatavtalet från Paris (2015, trädde i kraft 2016).

Klimatkonventionen utgör grundvalen för den internationella klimatpolitiken. Målet är att stabilisera växthusgasutsläppen orsakade av människan på en nivå som inte orsakar fara. Finland är en av de 197 parterna i klimatkonventionen.

Klimatkonventionen fastställer mål, principer och andra allmänna ramar för de internationella ambitionerna att begränsa klimatförändringarna. Klimatkonventionen innehåller inga kvantitativa åtaganden.

Kyotoavtalet innehöll mål för minskning av utsläppen endast för utvecklade länder. Avtalet var indelat i två åtagandeperioder, varav den senare löpte ut 2020. Avtalet ratificerades av 192 parter.

Klimatavtalet från Paris godkändes 2015 och det gäller tiden efter 2020. Parisavtalet är det första genuint globala och bindande klimatavtalet som förpliktar alla parter att bidra till utsläppsminskningen. Målen i klimatavtalet från Paris är att den globala temperaturhöjningen ska hållas klart under två grader jämfört med förindustriell tid och att parterna ska vidta åtgärder för att begränsa uppvärmningen till under 1,5 grader. Konventionen har ratificerats av 193 parter.

Övervakning av att avtalen följs

Parterna i klimatkonventionen ska årligen rapportera sina växthusgasutsläpp och kolsänkor till FN:s klimatkonvention. Klimatkonventionen förutsätter också att parterna med 3–4 års mellanrum rapporterar de klimatåtgärder som de har vidtagit i syfte att verkställa klimatkonventionen och Kyotoprotokollet.

Medlemsländerna i EU ska dessutom med två års mellanrum lägga fram en så kallad landrapport för kommissionen om de politikåtgärder som vidtagits och om deras konsekvenser för utvecklingen av växthusgasutsläppen.

Partskonferenserna för klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och klimatavtalet från Paris

Det högsta beslutande organet för FN:s klimatkonvention är partskonferensen (Conference of the Parties, COP). Den första konferensen (COP 1) hölls i Berlin 1995, och därefter har COP-möten hållits varje år (2020 blev konferensen avlyst på grund av coronaviruspandemin).

I Finland koordinerar miljöministeriet de klimatförhandlingar som förs under FN:s klimatkonvention samt de förhandlingar som förs om klimatfrågor inom Europeiska unionen. Ministeriet är också den nationellt ansvariga myndigheten när det gäller FN:s klimatkonvention. Finland deltar i de internationella klimatförhandlingarna som medlem i Europeiska unionen. 

Ytterligare information om partskonferenserna och förhandlingarna under klimatkonventionen finns i den finska delegationens rapporter. Tidigare rapporter fås på begäran från ministeriet.