Ekologisk kompensation 

Ekologisk kompensation kommer att utredas i revidering av naturvårdslagen i enlighet med regeringsprogrammet. Med hjälp av ekologisk kompensation kan den skada som mänsklig aktivitet har orsakat den biologiska mångfalden på ett håll kompenseras genom att man ökar den biologiska mångfalden på annat håll.

Ekologisk kompensation är den sista utvägen när det inte är mögligt att undvika eller lindra skador. Den kan alltså endast tillämpas när det inte finns andra metoder som kan tillgripas. Projektet undersöker närmare i vilka fall kompensation kan tillämpas.

Inom ramen för projektet inleds under 2020 ett försök med ekologisk kompensation i ett pilotområde. Inget område har ännu utsetts.

Beroende på resultaten av projektet kommer bestämmelser om ekologisk kompensation eventuellt att tas in i naturvårdslagen i samband med att lagen revideras.

Projektets framsteg

Med tanke på genomförandet av projektet har miljöministeriet tillsatt en brett sammansatt projektgrupp av tjänstemän och representanter för intressegrupper. Projektgruppen lyder under den styrgrupp som samordnar revideringen av naturvårdslagstiftningen.

Vid arbetsgruppens första möte den 12 februari 2020 fastställdes projektets uppdrag och bakgrunden till det. Forskningsdirektör Atte Moilanen, som vid mötet utsågs till ordinarie sakkunnig i arbetsgruppen, presenterade vissa centrala ekologiska utmaningar vid tillämpning av ekologisk kompensation. Vid mötet behandlades också den roll ekologisk kompensation har som styrmedel. Arbetsgruppen fick därtill ta del av en lägesrapport från ett utredningsprojekt som pågår vid Finlands miljöcentral och som handlar om kunskapsnivån och erfarenheter av ekologisk kompensation i Finland.

Arbetsgruppen höll sitt andra möte den 23 april 2020. Minna Pekkonen (Finlands miljöcentral) presenterade ett utkast till rapport om Finlands miljöcentrals utredningsprojekt om kunskapsnivån och erfarenheter av ekologisk kompensation i Finland. Arbetsgruppen diskuterade rapporten, och det konstaterades att den ska färdigställas senast den 30 juni 2020 och ges ut i publikationsserien Miljöministeriets rapporter. Arbetsgruppen fick också ta del av respons från det samråd som genomfördes i februari 2020, liksom även preliminära synpunkter på ekologisk kompensation som framförts av Sametinget och olika intressegrupper.

Arbetsgruppen behandlade utkastet till gruppens arbetsplan. Utkastet väckte mycket diskussion och det beslutades att gruppen ska återkomma till ärendet senare med utgångspunkt i de kommentarer som gruppens medlemmar ger.

Arbetsgruppen fortsatte behandla arbetsplanen och göra slutliga justeringar vid sitt möte den 19 maj 2020. Det konstaterades att arbetet framskrider som planerat, men att planen vid behov ska preciseras i takt med att arbetet fortgår. MTK:s representant och gruvindustrin bifogade ett uttalande om arbetsplanen till protokollet.

Vid det fjärde mötet den 16 juni 2020 fick arbetsgruppen ta del av Jorma Jantunens (Finlands miljöcentral) presentation av resultaten av den uppdaterade utvärderingen av hur naturvårdslagen fungerar och de rekommendationer som där lagts fram om ekologisk kompensation. Han konstaterade att det fortfarande finns behov av att utvidga lagens metoduppsättning, och dessutom bör en skadelindringshierarki tillämpas.

Under mötet presenterade också Inka Keränen (Finlands miljöcentral) ett utkast till ett projekt om en expertgrupp. Gruppen ska studera bedömningen av försämring och gottgörelse i Finland och på så sätt stödja projektgruppens arbete.

Det lades fram alternativ till olika praktiska pilotförsök kring ekologisk kompensation. En del av dem gällde sådana undantag från skyddet av arternas livsmiljöer som beviljats våren 2020 och en del hade föreslagits av arbetsgruppens medlemmar. Arbetsgruppen fastställde att sekretariatet utifrån diskussionen ska studera olika lagakraftvunna fall och ett projekt för marktäkt.

Gruppen diskuterade också målet med, och tillämpningsområdet för, ekologisk kompensation. Diskussionen utmynnade i åsikten att ekologisk kompensation bör kopplas till de naturvärden som skyddas genom naturvårdslagen och till avvikelse från skyddet av dem. Under diskussionen konstaterades också att åtgärder som baserar sig på frivillighet och lagbaserade åtgärder inte utesluter varandra. Utöver att utgå från total icke-försämring kan det vara nödvändigt att godkänna partiell kompensation eller åtminstone flexibilitet på så sätt att kompensationen förbättrar ett annat naturvärde, framför allt ett mer värdefullt naturvärde, om samma naturvärde inte kan kompenseras eller om detta inte är meningsfullt av kostnadsskäl. Det är viktigt att aktörerna är likställda.

Vid sitt möte den 19 augusti 2020 bekantade sig arbetsgruppen med Sakatti-gruvans plan för frivillig ekologisk kompensation. Vid mötet konstaterades också att miljöministeriet finansierar ett projekt för bedömning av försämringen av tillståndet och gottgörelsen när det gäller ekologisk kompensation, som drivs av en arbetsgrupp som stöder projektgruppen och som också kommer att bidra med riktlinjer till naturvårdslagen. Inom projektet tas det fram en modell för mätning av hur kompensationsåtgärderna motsvarar försämringen samt överlag spelregler för kompensationen. I projektet deltar Finlands miljöcentral, Jyväskylä universitet och Naturhistoriska centralmuseet/forskningsprojektet IBC-Carbon. Projektworkshopparna och expertgruppen bedriver nära samarbete, och projektet slutförs i april 2021.

Gruppen underrättades också om läget för de olika pilotprojekten. Fyra av pilotprojekten är undantagslov som beviljats 2020, ett av projekten stöder populationen av asknätfjärilar och två projekt studerar naturvärdena på platser för marktäkt.

Arbetsgruppen fick också ta del av en presentation av olika regleringsmodeller för ekologisk kompensation.

Det meddelades för kännedom att den projektrapport om kunskapsnivån och erfarenheterna när det gäller ekologisk kompensation i Finland som granskades i april slutligen publicerades den 15 juli 2020.

Vid mötet den 16 september 2020 fick arbetsgruppen ta del av Heini Kujalas presentation av olika modeller som tillämpats vid beräkning av den ekologiska kompensationen. Kujala framhöll vikten av artspecifik kompensation.

Arbetsgruppen inledde en diskussion om tillämpningsområdet för kompensationsskyldigheten, och med tanke på detta diskuterades också olika undantagsbestämmelser i naturvårdslagen.

Vid mötet den 7 oktober 2020 färdigställdes en promemoria om tillämpningsområdet, som ska skickas till projekt I. Projekt III föreslår en nationell definition av ekologisk kompensation som skulle lyda enligt följande: ”Ekologisk kompensation avser gottgörelse för försämringar som orsakas arter och naturtyper genom förbättring av tillståndet för arter och naturtyper någon annanstans, i de fall försämringar i första hand har undvikits, i andra hand minimerats och i sista hand iståndsatts i det område som försämrats” (fri översättning).

Som tillämpningsområde för ekologisk kompensation föreslår projektgruppen att villkoren för beviljande av undantag från naturvårdslagen med tanke på den gällande naturvårdslagen ska inbegripa en skyldighet att med kompenserande åtgärder gottgöra försämringen hos skyddade arters livsmiljöer och skyddade naturtyper när det beviljas undantag från skyddet av en naturtyp, från skyddet av förekomstplatser för arter som kräver särskilt skydd, från förbudet mot att förstöra eller försämra föröknings- och rastplatser för de djurarter som avses i bilaga IV a till habitatdirektivet, från fridlysningen av djur- eller växtarter om den förstör eller försämrar förekomstplatsen för en art samt från fridlysningen av stora rovfåglars boträd.

Dessutom bör skyldigheten att kompensera en försämring av naturvärdena genom kompensationsåtgärder tas in som ett villkor för hävning av skyddet av ett privatägt område som inrättats med stöd av 24 § i naturvårdslagen eller för lindring av fridlysningsbestämmelserna för det, när undantag beviljas på den grunden att fridlysningen av området står i vägen för ett projekt eller en plan av ytterst stort allmänt intresse (27 § 1 mom. i naturvårdslagen). Till lagen ska fogas en skyldighet att kompensera en försämring av naturvärdena genom kompensationsåtgärder när skyddet av ett statsägt naturskyddsområde som inrättats med stöd av 17 § i naturvårdslagen helt eller delvis upphör eller fridlysningsbestämmelserna lindras på den grunden att fridlysningen av området står i vägen för ett projekt eller en plan.

Kostnaderna för den försämring som orsakas ska åläggas den som bedriver den verksamhet som orsakat försämringen.

I enlighet med arbetsgruppens uppdrag är utgångspunkten att ingen övergripande försämring får ske, detta med iakttagande av skadelindringshierarkin, som innebär att gottgörelsen för försämring av naturvärden ska vara en sistahandsåtgärd, när en olägenhet inte kan undvikas och en icke-önskvärd olägenhet inte kan lindras. Gottgörelse blir aktuellt endast i fråga om den återstående skadan. Arbetsgruppen föreslog också att skadelindringshierarkin ska förtydligas i fråga om vissa villkor för undantag. Gruvindustrin, Kommunförbundet, Sametinget och Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK har på olika grunder inlagt reservationer mot promemorian.

 

Bakgrundsmaterial:

Viktiga operativa beslut för fastställande av ekologisk kompensation (Suomen ympäristö 5/2017, på finska)

Naturtypernas lämplighet för ekologisk kompensation i Finland (Suomen ympäristö 4/2018, på finska)

Ekologiska kompensationer i Östersjöns kust- och öppna havsområden (Suomen ympäristökeskuksen raportteja 24/2018, på finska)

Utveckling av ekologisk kompensation som ett miljöpolitiskt instrument (Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 76/2018, på finska)

Environmental compensation – Key conditions for increased and cost effective application (TemaNord 2015:572)

A comparative analysis of ecological compensation programs – The effect of program design on the social and ecological outcomes (Working Paper, December 2014)

Kunskapsnivån och erfarenheter av ekologisk kompensation i Finland (på finska)

 

Mer information

Leila Suvantola, lagstiftningsråd 
miljöministeriet, Naturmiljöavdelningen, biologisk mångfald 0295250433