Förebyggande av miljö­skador

Miljöskador

Med miljöskada avses en plötslig händelse där ett ämne som är skadligt för miljön kommer ut i eller hotar att komma ut i miljön på ett sådant sätt att det medför fara eller skada för miljön eller människors hälsa. 

Ofta är det fråga om olje- eller kemikalieutsläpp och följderna av sådana vid olyckor eller andra störningssituationer. En miljöskada kan uppkomma också under en längre tid, till exempel när ett skadligt ämne långsamt läcker ut i miljön. En miljöskada kan drabba bland annat marken, luften, naturen samt yt- och grundvattnet, och kan äventyra människors hälsa.

Miljöministeriet svarar för förebyggandet av miljöskador ur miljöskyddsperspektiv.

Oljeskador och andra kemikalie­olyckor

Oljeskador och andra kemikalieolyckor är typiska miljöskador. Med dem avses oljeskador och kemikalieolyckor orsakade av fartyg till havs, vid kusten och i inlandsvattnen samt oljeskador och kemikalieolyckor på land.

Miljöministeriet styr, följer upp och utvecklar efterbehandlingen av oljeskador samt förebyggandet av och efterarbetet vid kemikalieolyckor till den del det hör till ministeriet. 

Bekämpning av oljeskador och kemikalie­olyckor

När en miljöskada inträffar har Gränsbevakningsväsendet, vid räddningsverksamhet enligt räddningslagen, ansvaret för bekämpningen ute till havs och vid kusten. Räddningsverken ansvarar för bekämpningen i inlandsvattnen och på land.

Efter att räddningsverksamheten har avslutats ska kommunen vid behov ansvara för efterbehandlingen av oljeskador inom sitt område med hjälp av kommunens olika myndigheter och inrättningar. 

Finlands miljöcentral och de lokala närings-, trafik- och miljöcentralerna bistår med sin expertis vid den bekämpning av skador som utförs under ledning av Gränsbevakningsväsendet och välfärdsområdets räddningsväsende samt vid den efterbehandling av oljeskador som utförs under ledning av kommunen.

Efter­behandling av oljeskador och kemikalie­olyckor

Miljöministeriet bereder lagstiftning om efterbehandlingen av oljeskador och kemikalieolyckor och om ordnandet av avfallshantering vid störningssituationer. Bakgrunden till projektet är skyldigheten att överföra bestämmelserna om efterbehandling av oljeskador från räddningslagen till en lag inom miljöministeriets förvaltningsområde. Målet är att precisera och förtydliga lagstiftningen om efterbehandling samt att utvidga myndigheternas skyldighet att ordna efterbehandling så att den utöver oljeskador också gäller andra kemikalieolyckor. 

Syftet med bestämmelserna om avfallshantering i störningssituationer är att genom lagstiftning förbereda sig på att ordna avfallshanteringen vid exceptionellt stora oljeskador och kemikalieolyckor. I ytterst exceptionella situationer ska insamlingen, transporten, mellanlagringen och hanteringen av avfallet kunna ordnas flexibelt, systematiskt och kontrollerat med beaktande av miljö- och hälsoskyddet. Avsikten är att regeringspropositionen ska lämnas till riksdagen hösten 2024.

Myndigheternas behörighet i allvarliga risksituationer – 182 a § i miljöskyddslagen

Bestämmelser om särskilt förvaltningstvång i exceptionella situationer i allvarliga risksituationer finns i 182 a § i miljöskyddslagen. Den statliga tillsynsmyndigheten kan på eget initiativ vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att förebygga eller begränsa förorening av miljön och som inte hör till räddningsverksamheten enligt räddningslagen.

En förutsättning är att verksamhet som medför risk för förorening av miljön orsakar eller hotar att orsaka allvarlig fara eller allvarlig olägenhet för hälsan eller miljön. Myndigheten vidtar åtgärder om ett förvaltningstvångsförfarande enligt 175 § i miljöskyddslagen inte kan komma i fråga på grund av att den som svarar för verksamheten saknar faktisk handlingsförmåga eller om det inte utan dröjsmål kan utredas vem som svarar för verksamheten. 

De kostnader som åtgärderna medför tas om möjligt ut av den som svarar för verksamheten. Målet är att säkerställa att oklarheter i ansvarsfrågor eller till exempel insolvens, vid allvarliga miljöolyckor inte ska hindra eller bromsa upp genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga och begränsa föroreningar.

Miljöskadefonden

Miljöskadefonden är en ny fond utanför statsbudgeten. Fondens verksamhet inleds den 1 januari 2025. Fonden är en del av de subsidiära ansvarssystemen för miljöskador (TOVA-systemen). Oljeskyddsfonden och den obligatoriska miljöskadeförsäkringen avskaffas när miljöskadefondens verksamhet inleds. 

Syftet med miljöskadefonden är att verksamhetsutövarnas miljöskyldigheter så långt som möjligt sköts utan att staten behöver ingripa finansiellt. Fondens medel samlas in genom miljöskadeavgifter av skattenatur från verksamhetsutövare som orsakar en risk för förorening av miljön. 

Ur miljöskadefonden betalas ersättning för kostnader för bekämpning av förorening av miljön och återställande av förorenad miljö samt för skada som orsakats i de fall den ansvariga aktören är insolvent, okänd eller onåbar. Dessutom kan ur fonden inom ramen för det anslag som överförts från statsbudgeten beviljas understöd för bekämpning av miljöskador för att delvis täcka de totala kostnaderna för anskaffning av materiel som används i räddningsverksamheten. 

Till de subsidiära ansvarssystemen hör också ett separat stödsystem som verkar inom ramen för det maximibelopp som fastställts i statsbudgeten och som i synnerhet ska stödja utredningen av föroreningsgraden i gamla förorenade områden och saneringen av förorenade områden. Även kommuner finansierar återställandet av gamla förorenade mark- och grundvattenobjekt.

Betydande miljöskador – baserat på miljöansvarsdirektivet


Direktivet om miljöansvar (2004/35/EG) har utfärdats för att förebygga och avhjälpa så kallade betydande miljöskador. Med miljöskador avses i direktivet skador på skyddade arter och skyddade naturliga livsmiljöer samt betydande skadliga effekter för vatten samt markskador. Tröskeln för vad som utgör en betydande skada har i direktivet ställts på en mycket hög nivå för varje skadetyp. Till exempel markförorening är enligt direktivet betydande om den utgör en risk för människors hälsa. 

Miljöansvarsdirektivet har genomförts nationellt genom flera olika författningar. Den behöriga myndigheten bestäms enligt tillämplig lag. Den behöriga myndigheten kan således vara antingen närings-, trafik- och miljöcentralen, regionförvaltningsverket eller gentekniknämnden.

I Finland har bestämmelserna i miljöansvarsdirektivet om att förebygga och avhjälpa betydande miljöskador hittills tillämpats bara ett fåtal gånger:

Kommissionen har våren 2021 utfärdat riktlinjer för förståelse av begreppet miljöskada enligt miljöansvarsdirektivet. 

Mer information

Laura Siili-Hakkarainen, regeringssekreterare 
miljöministeriet, Klimat- och miljöskyddsavdelningen, Utsläpp och miljörisker Telefon:0295250411   E-postadress:


Mari-Linda Harju-Oksanen, regeringssekreterare 
miljöministeriet, Klimat- och miljöskyddsavdelningen, Utsläpp och miljörisker Telefon:0295250554   E-postadress: