Naturvårds­lagstiftning

Naturvårds­lag och -förordning

Syftet med naturvårdslagen är att

• bevara naturens mångfald
• vårda naturens skönhet och landskapets värde
• stöda hållbart nyttjande av naturtillgångarna och av naturmiljön
• öka kännedomen om och intresset för naturen
• främja naturforskningen.

Naturvårdslagen tillämpas på natur- och landskapsskyddet och landskapsvården. Med stöd av naturvårdslagen kan man bland annat inrätta naturskyddsområden på statlig mark. Lagen fastställer också användningen av dessa områden. Statsrådet kan precisera regionala bestämmelser genom förordningar. Bestämmelserna i naturvårdslagen om fridlysning av arter gäller också områden som nyttjas med tanke på ekonomisk vinning. I fråga om skötseln av skogarna och skogsbruket är skogslagen dock viktigast.

Naturvårdslagen syftar till att bevara naturens mångfald, värna om naturens och landskapets skönhet, stödja ett hållbart nyttjande av naturtillgångarna och naturmiljön, öka kännedomen om naturen och det allmänna intresset för naturen och främja forskning kring natur och miljö.

• Naturvårdslag 1096/1996  (Finlex)
• Naturvårdsförordning (160/1997)

Forsskyddslagen

De mest värdefulla forsarna har skyddats mot utbyggnad genom forsskyddslagen. Det finns också särskilda lagar om skydd av vissa vattendrag eller delar av sådana.

• Forsskyddslag (35/1987)

Statliga friluftsområden inrättas genom beslut av regeringen. Dessa statsrådsbeslut hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde.

• Lag om friluftsliv (606/1973)

EU-bestämmelser

De viktigaste EU-bestämmelserna om naturskydd är fågeldirektivet (rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar) och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter).

• Fågeldirektiv 79/409/EEG
• Habitatdirektiv 92/43/EEG

Andra författningar

Därtill tryggas naturens mångfald bland annat genom:

• Ödemarkslag (62/1991)
• Marktäktslag (555/1981)
• Statsrådets förordningom marktäkt (926/2005)
• Lagom skydd av valar (1112/1982)
• Terrängtrafiklag (1710/1995)
• Markanvändnings- och bygglag (132/1999)
• Vattenlag (587/2011)

Lagstiftning om naturskador

Föreskrifter om hur olyckor och andra skador genom förorening ska förebyggas finns förutom i miljöskyddslagstiftningen också i havsskyddslagstiftningen, kemikalielagstiftningen och kärnenergilagen.

• Miljöskadelagstiftningen

Allemansrätten                                      

Allemansrätten betyder att vem som helst i Finland fritt kan röra sig i skog och mark och på vattnen, oavsett vem som äger eller innehar området. I vissa fall kan allemansrätten begränsas för att skydda människors liv och hälsa, miljön eller t.ex. fåglarnas häckning.