Finlands nationell klimatpolitik

Den centrala pelaren i Finlands klimatpolitik är den nationella klimatlagen, som trädde i kraft den 1 juni 2015. Enligt lagen ska Finland till år 2050 ha minskat sina utsläpp av växthusgaser med minst 80 procent jämfört med 1990 års nivå. Lagen innehåller dessutom bestämmelser om ett planeringssystem för klimatpolitiken och om uppföljningen av hur klimatmålen uppnås. Målet med planeringssystemet är att Finland ska nå sina mål i fråga om både begränsningen av klimatförändringen och beredskapen för den.

De nationella målen

Statsminister Sanna Marins regering har satt som mål att Finland ska vara klimatneutralt 2035 och uppvisa negativa koldioxidutsläpp kort därefter. Målet med den gällande klimatlagen är att minska växthusgasutsläppen med minst 80 procent före 2050 jämfört med 1990 års nivå, men klimatlagen kommer att revideras så att regeringens mål om klimatneutralitet och balans mellan utsläpp och kolsänkor uppnås före 2035. Även energi- och klimatstrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt kommer att uppdateras under 2021.

Förpliktelserna och de politiska besluten enligt Europeiska unionens klimat- och energilagstiftning är också bindande för Finland. EU har förbundit sig att bli klimatneutralt till 2050. EU:s mål är att minska sina växthusgasutsläpp med minst 40 procent före 2030 jämfört med 1990 års nivå. EU:s gemensamma utsläppsminskningsmål för utsläppshandelssektorn är 43 procent. Utsläppshandeln omfattar stora industrianläggningar, el- och fjärrvärmeproduktion och flygtrafik. Inom ansvarsfördelningssektorn har Finland som mål att minska utsläppen med 39 procent fram till 2030 och med 16 procent fram till 2020. Ansvarsfördelningssektorn omfattar jordbruk, trafik, uppvärmning av byggnader samt avfall.

På EU-nivå har det dessutom fastställts att energianvändningen ska effektiviseras med minst 32,5 procent och andelen förnybar energi höjas till 32 procent före 2030. Medlemsstaterna ska effektivisera sin energianvändning med 0,8 procent per år under 2021–2030. Dessutom ska de kolsänkor som binder utsläppen från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (den så kallade LULUCF-sektorn) i en medlemsstat vara minst lika stora som utsläppen från sektorn under perioderna 2021–2025 och 2026–2030.

Planeringssystem för klimatpolitiken

Planeringssystemet för klimatpolitiken består enligt klimatlagen av en långsiktig klimatpolitisk plan, en klimatpolitisk plan på medellång sikt och en nationell plan för anpassning till klimatförändringen samt av en separat energi- och klimatstrategi.

I den klimatpolitiska planen på medellång sikt presenteras åtgärder för minskning av antropogena växthusgasutsläpp vid uppvärmning och avkylning av byggnader, inom jordbruket, trafiken och avfallshanteringen och när det gäller F-gaser från industrin samt bedömningar av utvecklingen av växthusgasutsläppen och de politiska åtgärdernas inverkan på den. Miljöministeriet ansvarar för samordningen av beredningen av klimatpolitiken på medellång sikt och för beredningen inom det egna förvaltningsområdet.

Det har blivit kutym att varje regering under sin regeringsperiod utarbetar en energi- och klimatpolitisk strategi, där man utöver utsläppshandelssektorn också behandlar ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn samt frågor som gäller energiförsörjning, driftsäkerhet och energimarknadens funktion. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för beredningen av strategin.

Den långsiktiga klimatpolitiska planen innehåller de långsiktiga politiska åtgärder för utsläppshandelssektorn och för den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln som är viktiga för att de klimatpolitiska målen ska nås. En sådan plan bereds minst vart tionde år, och arbets- och näringsministeriet svarar för samordningen av beredningen. Den första långsiktiga klimatpolitiska planen har ännu inte beretts, men 2014 färdigställdes en energi- och klimatfärdplan för 2050.

Anpassningsplanen ska innehålla en risk- och sårbarhetsgranskning och handlingsprogram för anpassning inom olika förvaltningsområden enligt behov. En anpassningsplan ska beredas minst vart tionde år, och jord- och skogsbruksministeriet svarar för samordningen av beredningen. Det har inte ännu beretts någon anpassningsplan enligt klimatlagen, men år 2014 utarbetades en nationell plan för anpassning till klimatförändringen 2022.

Uppföljning av klimatåtgärderna

Miljöministeriet ska varje år utarbeta en klimatårsberättelse som innehåller en beskrivning av utsläppsutvecklingen i Finland och av hur utsläppsminskningsåtgärderna genomförts i förhållande till målen och en bedömning av hur tillräckliga åtgärderna är. Klimatårsberättelsen ska sändas till riksdagen, och det möjliggör en medborgardebatt om begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen.

Därtill ska Finland årligen rapportera till Europeiska kommissionen och sekretariatet för FN:s klimatkonvention om i vilken grad växthusgasutsläppen har reducerats. I Finland ansvarar Statistikcentralen för den nationella övervakningen av växthusgasutsläppen. Statistikcentralen sammanställer också regelbundet en så kallad landrapport som beskriver de klimatpolitiska åtgärderna i Finland.

Mer information

Jarmo Muurman, ympäristöneuvos 
miljöministeriet, Ympäristönsuojeluosasto, klimat 0295250185