Internationellt samarbete inom vatten- och havsvården

Skydd av vattendrag

Finlands internationella strategi för vattensektorn

I Finlands internationella strategi för vattensektorn från 2018 fastställs mål för Finlands internationella verksamhet på vattenområdet fram till 2030. Målet med strategin är att trygga vattenförsörjningen på ett ansvarsfullt och rättvist sätt. Miljöministeriet förverkligar den förvaltningsövergripande strategins mål inom sitt eget förvaltningsområde.

Gränsvattensamarbete

Den gränsvattenkonvention som utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) skapar ramar för det regionala gränsvattensamarbetet. Även FN-länder utanför UNECE kan numera ansluta sig till konventionen.

Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för frågor som rör gränsvattenkonventionens protokoll om vatten och hälsa.

FN:s konvention om icke-sjöfartsanvändning av internationella vattendrag, som hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde, skapar ramar för det mellanstatliga gränsvattensamarbetet. Denna konvention och UNECE:s gränsvattenkonvention kompletterar varandra.

Bilaterala avtal

Finland har många gränsöverskridande vattenområden som är gemensamma med Sverige, Norge och Ryssland. Gränsvattensamarbetet med grannländerna baserar sig på fördrag.

Överenskommelsen om den finsk-norska gränsvattenkommissionen hör till miljöministeriets förvaltningsområde. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland och för gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige.

Samarbete kring vattenvården i gränsvattendragen

På basis av EU:s ramdirektiv för vatten har Finland två internationella vattenförvaltningsområden: vattendraget Torne älv-Muonio älv tillsammans med Sverige och de vattendrag som rinner ut i Ishavet (Tana älv, Näätämöjoki och Paatsjoki) tillsammans med Norge.

Skyddet av Östersjön

HELCOM

Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) är ett samarbetsorgan som ansvarar för tillsynen över verkställandet av konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, som undertecknats av Östersjöstaterna och Europeiska unionen. HELCOM har också till uppgift att sörja för samarbetet och samordningen av havsvården inom Östersjöområdet. HELCOM:s internationella sekretariat finns i Helsingfors.

Helsingforskonventionen

Konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö, dvs. Helsingforskonventionen, förpliktar parterna att

  • minska belastningen från alla utsläppskällor
  • skydda den marina miljö
  • bevara mångfalden av arter.

Konventionen är den äldsta konventionen om maritimt skydd som täcker ett helt havsområde.

Konventionen undertecknades 1992 av Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige, Tyskland, Danmark, Ryssland och Estland samt Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Konventionens grundläggande principer är att

  • tillämpa bästa möjliga teknik för att skydda miljön
  • agera enligt bästa praxis för miljön
  • tillämpa försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar.

Åtgärdsprogram för skyddet av Östersjön

HELCOMs åtgärdsprogram för skyddet av Östersjön godkändes 2007. Målsättningen med programmet är att uppnå god ekologisk status i Östersjön före 2021. Programmet omfattar de största miljöproblemen i Östersjön, vilka är förknippade med

  • övergödning
  • skadliga och farliga ämnen
  • biologisk mångfald och naturvård
  • aktiviteter på havet och sjöfartens miljöskydd.

För att bekämpa övergödningen har man för varje Östersjöstat fastställt preliminära maximigränser för utsläpp av kväve och fosfor. Finland ska minska kvävebelastningen i Finska viken med 1 200 ton och fosforbelastningen med 150 ton före 2021. Finland förbinder sig att med nationella åtgärder minska Skärgårdshavets näringsbelastning så att en god marin status uppnås.

HELCOMs rekommendationer

Alla rekommendationer finns på HELCOMs webbplats på engelska.

Följande rekommendationer finns delvis översatta till finska:

 

EU:s Östersjöstrategi

Målet med strategi för Östersjöregionen (EU Strategy for the Baltic Sea Region, EUSBSR) är att

  • rädda Östersjön
  • förena Östersjöregionen
  • öka välbefinnandet i regionen.

Med hjälp av strategin vill man få Europeiska unionens lagstiftning, politiska program och finansiering att främja utvecklingen av Östersjöregionen bättre än idag.

Handlingsplanen för strategin håller på att uppdateras och den reviderade handlingsplanen ska färdigställas före utgången av 2020.

Tillsammans med Polen samordnar Finlands miljöministerium det prioriterade området Nutri (PA Nutri), vars mål är att minska urlakningen av näringsämnen och på så sätt hejda övergödningen i Östersjöregionen

Internationellt samarbete inom havsvården

FN-samarbetet kring havsvård

FN:s havsrättskonvention UNCLOS (United Nations Convention on the Law of the Sea) utgör en rättslig ram för all verksamhet till havs. I Finland ansvarar utrikesministeriet för havsrättsliga frågor.

I anslutning till UNCLOS pågår förhandlingar om ett verkställighetsavtal som ska handla om marin biologisk mångfald utanför nationell jurisdiktion (det så kallade BBNJ-avtalet).

Mål 14 i Agenda 2030 för hållbar utveckling gäller havet och de marina resurserna. FN ordnar med ett par års mellanrum högnivåkonferenser för att främja målet.

Huvudteman för arbetsprogrammet för kust- och havszoner i konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) är bland annat integrerad förvaltning av kust och hav, hållbart nyttjande av levande resurser i hav och på kust, skydd av kust- och havsområden, vattenbruk och invasiva främmande arter.

Med tanke på bevarandet av den marina biologiska mångfalden har det i konventionen om biologisk mångfald tagits fram kriterier som gör det möjligt att identifiera ekologiskt eller biologiskt betydande havsområden både ute på öppet hav och i de nationella havsområdena.

Avtalet till skydd för småvalar i Östersjön och Nordsjön är ett underavtal till Bonnkonventionen om skydd av flyttande vilda djur.

Arktiskt samarbete inom havsvården

Arbetsgruppen Protection of the Arctic Marine Environment Working Group (PAME) inom Arktiska rådet är ett samarbetsorgan där de åtta staterna i Arktiska rådet och de permanenta representanterna för urfolken tillsammans främjar skyddet av den marina naturen, miljöanpassad sjötrafik, ett hållbart nyttjande av naturresurser, tillämpning av en ekosystembaserad förvaltning samt beredning och verkställande av ett handlingsprogram för marint skräp.

Under Arktiska rådet förs dessutom diskussioner om havsvård i form av diskussioner mellan rådets ämbetsmannakommitté och havsexperter. Ämbetsmannakommitténs arbete leds i Finland av utrikesministeriets ambassadör för arktiska frågor.

En del av Ishavet hör till det geografiska tillämpningsområdet för konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, även kallade OSPAR-konventionen.

Annat internationellt samarbete inom havsvården

Finland deltar aktivt både på politisk nivå och på expertnivå i det internationella samarbete som bedrivs inom ramen för FN:s miljöförsamling (UN Environment Assembly, UNEA) och där målet är att hitta lösningar på det globala problemet med skräp och mikroplaster i haven. Man söker också aktivt efter lösningar på plastproblemet i samarbete i Nordiska ministerrådet.

Internationella havsforskningsrådet ICES är en samarbetsorganisation för havsforskning. ICES utfärdar rekommendationer om hållbar användning och förvaltning av marina naturresurser.

Internationella sjöfartsorganisationen IMO ansvarar på globalt plan för regleringen av sjöfarten.

Den internationella konventionen om förhindrande av förorening från fartyg, även kallad MARPOL-konventionen, är det avtal som i första hand reglerar miljöskyddet inom sjöfarten. I Finland ansvarar kommunikationsministeriet för miljöskyddsfrågor inom sjöfarten.

Dumpning i havet regleras av konventionen om förhindrande av havsföroreningar genom dumpning av avfall och andra ämnen, även kallad Londonkonventionen, som lyder under Internationella sjöfartsorganisationen IMO, samt tillhörande protokoll. Till skillnad från andra IMO-konventioner ansvarar miljöministeriet för det arbete som utförs inom ramen för Londonkonventionen och tillhörande protokoll.

Internationella valfångstkommissionen verkställer konventionen för reglering av valfångsten, som syftar dels till att skydda valbestånden, dels till att systematiskt utveckla valindustrin.