Europeiska unionens förordning om byggprodukter, "byggproduktförordningen"
Europeiska unionens förordningar är direkt tillämplig lagstiftning, dvs. de tillämpas som sådana i medlemsländerna. En central EU-författning när det gäller byggprodukter är den s.k. byggproduktförordningen, som trädde i kraft i sin helhet den 1 juli 2013.
Byggproduktförordningen ersatte byggproduktdirektivet 89/106/EEG. I byggproduktförordningen finns bestämmelser om hur en byggprodukts egenskaper ska beskrivas och om de förutsättningar under vilka byggprodukter kan förses med CE-märkning.
Byggproduktförordningen syftar till att se till att det finns ett harmoniserat europeiskt förfarande för tillhandahållande av korrekt och tillförlitlig information om byggprodukters prestandanivåer och egenskaper. Förordningen förtydligar användningen av CE-tecknet. Dessutom syftar förordningen till att skapa fri rörlighet och undanröja handelshinder för byggprodukter på EU:s inre marknad.
Grundläggande krav för byggnadsverk
I bilaga I till byggproduktförordningen anges de grundläggande kraven för byggnadsverk. De grundläggande kraven ska utgöra grunden när europeiska standardiseringsorganisationer ges mandat att utarbeta harmoniserade produktstandarder. De grundläggande kraven styr också utfärdandet av europeiska tekniska bedömningar (ETA).
De grundläggande kraven gäller följande:
- Bärförmåga, stadga och beständighet
- Säkerhet vid brand
- Hygien, hälsa och miljö
- Säkerhet och tillgänglighet vid användning
- Bullerskydd
- Energihushållning och värmeisolering
- Hållbar användning av naturresurser
I den harmoniserade produktstandarden och den europeiska tekniska bedömningen kan inte anges andra egenskaper hos produkten än sådana som hänför sig till de grundläggande kraven för byggnadsverk.
Europaparlamentets och rådets förordning om krav för ackreditering och marknadskontroll, "NLF-förordningen"
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (NLF-förordningen) föreskrivs det om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
NLF-förordningen utgör grunden för den lagstiftning som gäller CE-märkning. I förordningen föreskrivs det om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter som importeras från tredjeländer samt om CE-märkning. Genom förordningen har det bl.a. föreskrivits om minimikrav för hur marknadskontrollen ska ordnas och genomföras. Dessutom fastställs i förordningen allmänna principer om CE-märkning. Förordningen innehåller också basuppgifter om CE-märkningens grafiska utformning.
Nationella författningar som gäller byggprodukter
Lagen om CE-märkningsförseelse
I lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010) föreskrivs det om påföljderna ifall den CE-märkning som avses i den ovannämnda NLF-förordningen (EG) nr 765/2008 används i strid med den förordningen. Lagen tillämpas på CE-märkningsförseelser om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.
Lagen bidrar till att säkerställa att det system för CE-märkning som avses i NLF-förordningen fungerar som det ska. I byggproduktsförordningen föreskrivs det om administrativa tvångsmedel. De är ofta det mest effektiva sättet att reagera på CE-märkningsförseelser.
Lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter
Lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (954/2012) trädde i kraft den 1 juli 2013. Lagen gäller godkännande av byggprodukter som används för byggande när produkten inte omfattas av en harmoniserad produktstandard eller när det inte har gjorts en europeisk teknisk bedömning av produkten. Lagen gäller byggprodukter som på ovannämnda grunder inte kan förses med CE-märkning.
Genom åtgärder enligt lagen kan man visa att en byggprodukt som inte omfattas av CE-märkning uppfyller kraven enligt markanvändnings- och bygglagen.
Genom lagen upphävdes lagen om godkännande av byggprodukter (230/2003).
Miljöministeriets förordning om produktgodkännanden för vissa byggprodukter
Förordningen preciserar lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter. I förordningen föreskrivs det närmare om bl.a. ansökan vid nationella godkännandeförfaranden och om beslut, märkning och tillsyn i anslutning till produktgodkännanden.