Bygg­produkter

Byggprodukterna ska vara säkra att använda och gjorda enligt den hållbara utvecklingens principer och får inte vara hälsovådliga. Byggprodukter är dugliga för byggnad när de uppfyller de tekniska krav om konstruktioners hållbarhet och stabilitet som bestäms i eller med stöd av markanvändnings- och bygglagen.

  • brandsäkerhet
  • hälsa
  • användningssäkerhet
  • hinderfrihet
  • bullerbekämpning och ljudförhållanden samt
  • energieffektivitet

Byggprodukter är sådana produkter som blir en fast del av en byggnad, som betongelement, fönster, stålkonstruktioner och sågvaror. EU:s byggproduktsförordning gäller sådana byggprodukter som omfattas av en harmoniserad produktstandard eller för vilka tillverkaren har ansökt om europeiskt tekniskt godkännande (ETA). I 4 § i lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter avses med byggprodukt en sådan bestående byggnadsdel eller konstruktion eller en förnödenhet, produkt eller anordning som är fast ansluten till ett byggnadsverk och för vilken det i markanvändnings- och bygglagen eller med stöd av den har föreskrivits väsentliga krav. Med en byggprodukt kan också avses en del som behövs för montering av ovan nämnda produkt.

CE-märkning är obligatoriskt för merparten av bygg­produkter

En byggprodukts duglighet påvisas med CE-märkning i de fall produkten omfattas av en harmoniserad produktstandard eller tillverkaren har ansökt om ETA för produkten. CE-märkningen försäkrar att produktens egenskaper alltid uppges i prestandadeklarationen på det sätt som förutsätts av den harmoniserade produktstandarden eller ETA. På det här viset kan planerare och konsumenter enkelt jämföra byggprodukter. I samband med att CE-märkning är obligatoriskt för merparten byggprodukter i enlighet med den nya byggnadsförordningen, underlättas även försäljningen av produkter länder emellan.

Kontaktpunkt för byggprodukter

Kontaktpunkten för byggprodukter ger ekonomiska aktörer (till exempel tillverkare, importörer och distributörer) eller behöriga myndigheter i andra medlemsstater på begäran information om den nationella bygglagstiftningen. Utifrån informationen kan ekonomiska aktörer bedöma vilka prestandanivåer som de bör deklarera om byggprodukter som ska CE-märkas för att kunna sälja produkterna på marknaden i Finland.

Den nationella kontaktpunkten för produkter ger information om den nationella lagstiftningen om byggprodukter samt om införlivandet av förordning (EU) nr 305/2011 om byggprodukter i den nationella lagstiftningen och om genomförandet av förordningen.

Nationella godkännande­forfaranden

Ett nationellt godkännandeförfarande kan enbart tillämpas på sådana byggprodukter som inte omfattas av en harmoniserad produktstandard eller inte har ett europeiskt tekniskt godkännande.

Lagstiftningen om byggprodukter

Den lagstiftning som gäller byggprodukter syftar till att säkerställa att den information som ges om byggprodukter är tillförlitlig och jämförbar när projekteraren och byggaren bedömer huruvida en produkt lämpar sig för ett byggnadsverk. Lagstiftningen ska också främja försäljningen av byggprodukter såväl på den inhemska marknaden som för export.

Europeiska unionens förordning om byggprodukter, "byggprodukt­förordningen"

Europeiska unionens förordningar är direkt tillämplig lagstiftning, dvs. de tillämpas som sådana i medlemsländerna. En central EU-författning när det gäller byggprodukter är den s.k. byggproduktförordningen, som trädde i kraft i sin helhet den 1 juli 2013.

Byggproduktförordningen ersatte byggproduktdirektivet 89/106/EEG. I byggproduktförordningen finns bestämmelser om hur en byggprodukts egenskaper ska beskrivas och om de förutsättningar under vilka byggprodukter kan förses med CE-märkning.

Byggproduktförordningen syftar till att se till att det finns ett harmoniserat europeiskt förfarande för tillhandahållande av korrekt och tillförlitlig information om byggprodukters prestandanivåer och egenskaper. Förordningen förtydligar användningen av CE-tecknet. Dessutom syftar förordningen till att skapa fri rörlighet och undanröja handelshinder för byggprodukter på EU:s inre marknad.

Grundläggande krav för byggnadsverk

I bilaga I till byggproduktförordningen anges de grundläggande kraven för byggnadsverk. De grundläggande kraven ska utgöra grunden när europeiska standardiseringsorganisationer ges mandat att utarbeta harmoniserade produktstandarder. De grundläggande kraven styr också utfärdandet av europeiska tekniska bedömningar (ETA).

De grundläggande kraven gäller följande:

  • Bärförmåga, stadga och beständighet
  • Säkerhet vid brand
  • Hygien, hälsa och miljö
  • Säkerhet och tillgänglighet vid användning
  • Bullerskydd
  • Energihushållning och värmeisolering
  • Hållbar användning av naturresurser

I den harmoniserade produktstandarden och den europeiska tekniska bedömningen kan inte anges andra egenskaper hos produkten än sådana som hänför sig till de grundläggande kraven för byggnadsverk.

Europaparlamentets och rådets förordning om krav för ackreditering och marknadskontroll, "NLF-förordningen"

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (NLF-förordningen) föreskrivs det om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

NLF-förordningen utgör grunden för den lagstiftning som gäller CE-märkning. I förordningen föreskrivs det om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter som importeras från tredjeländer samt om CE-märkning. Genom förordningen har det bl.a. föreskrivits om minimikrav för hur marknadskontrollen ska ordnas och genomföras. Dessutom fastställs i förordningen allmänna principer om CE-märkning. Förordningen innehåller också basuppgifter om CE-märkningens grafiska utformning.

Nationella författningar som gäller byggprodukter

Lagen om CE-märkningsförseelse

I lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010) föreskrivs det om påföljderna ifall den CE-märkning som avses i den ovannämnda NLF-förordningen (EG) nr 765/2008 används i strid med den förordningen. Lagen tillämpas på CE-märkningsförseelser om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Lagen bidrar till att säkerställa att det system för CE-märkning som avses i NLF-förordningen fungerar som det ska. I byggproduktsförordningen föreskrivs det om administrativa tvångsmedel. De är ofta det mest effektiva sättet att reagera på CE-märkningsförseelser.

Lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter

Lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (954/2012) trädde i kraft den 1 juli 2013.  Lagen gäller godkännande av byggprodukter som används för byggande när produkten inte omfattas av en harmoniserad produktstandard eller när det inte har gjorts en europeisk teknisk bedömning av produkten. Lagen gäller byggprodukter som på ovannämnda grunder inte kan förses med CE-märkning.

Genom åtgärder enligt lagen kan man visa att en byggprodukt som inte omfattas av CE-märkning uppfyller kraven enligt markanvändnings- och bygglagen.

Genom lagen upphävdes lagen om godkännande av byggprodukter (230/2003).

Miljöministeriets förordning om produktgodkännanden för vissa byggprodukter

Förordningen preciserar lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter. I förordningen föreskrivs det närmare om bl.a. ansökan vid nationella godkännandeförfaranden och om beslut, märkning och tillsyn i anslutning till produktgodkännanden.