Europeiska unionens klimatpolitik

Genom EU:s klimatpolitik styrs både de gemensamma åtgärderna och medlemsländernas egna åtgärder så att vi ska kunna begränsa klimatförändringen och anpassa oss till den. EU:s klimatpolitik baserar sig på FN:s klimatkonvention, det tillhörande Kyotoprotokollet och klimatavtalet från Paris.

Kärnan i EU:s klimatpolitik utgörs av utsläppshandeln, de nationella målen för de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln (den så kallade ansvarsfördelningssektorn) och EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar. EU är också en aktiv aktör i de internationella klimatförhandlingarna och den största finansiären av klimatåtgärder i utvecklingsländerna.

EU har förbundit sig att före 2030 minska sina växthusgasutsläpp med minst 55 procent från 1990 års nivå. Detta är också det åtagande om utsläppsminskningar som EU har meddelat till sekretariatet för FN:s klimatkonvention som sitt bidrag till Parisavtalet. Dessutom har EU som mål att bli den första klimatneutrala världsdelen 2050.

Klimatet i Den europeiska gröna given

Europeiska kommissionen offentliggjorde i december 2019 Den europeiska gröna given (European Green Deal) som tar fasta på olika metoder för hur klimatneutralitet ska kunna uppnås.

Som en del av Den europeiska gröna given har kommissionen redan offentliggjort förslag till en europeisk klimatlag, som innebär att målet om klimatneutralitet fastställs på lagnivå, och till en europeisk klimatpakt, genom vilken allmänheten och intressegrupper ska engageras i klimatarbetet.

Avsikten är att kommissionen de närmaste åren även ska lägga fram ett flertal andra initiativ. Sommaren 2021 ska kommissionen lägga fram förslag till revidering av EU:s klimat- och energilagstiftning för att det ska vara möjligt att uppnå ett ambitiösare mål för utsläppsminskningen.

Separata mål för den handlande sektorn och ansvarsfördelningssektorn

EU:s utsläppsminskningsmål för både 2020 och 2030 är uppdelade på den handlande sektorn på EU-nivå och på ansvarsfördelningssektorn på nationell nivå inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. Utsläppshandelssystemet omfattar exempelvis stora industrianläggningar samt el- och värmeproduktionen. Utsläppshandeln inbegriper inte byggande, uppvärmning av byggnader, boende, jordbruk, trafik och avfallshantering eller F-gaser från industrin, trots att dessa sektorer producerar dryga hälften av växthusgasutsläppen inom EU.

Hur kan målen nås? Vad innebär det för Finland?
Utsläppshandeln
Exempelvis stora industrianläggningar samt el- och värmeproduktionen.
EU-målet -43 procent
EU har ställt som mål att före 2030 minska utsläppen inom den handlande sektorn med 43 procent jämfört med 2005 års nivå. Ett nytt förslag väntas sommaren 2021.
De sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln (ansvarsfördelningssektorn)
Byggande, uppvärmning av byggnader, boende, jordbruk, trafik och avfallshantering eller F-gaser från industrin.
Finlands landsspecifika mål -39 procent
Finlands landsspecifika mål inom ansvarsfördelningssektorn är att före 2030 minska utsläppen med 39 procent jämfört med 2005 års nivå. Ett förslag till ansvarsfördelning utifrån det nya målet för 2030 väntas sommaren 2021.
Skogar och markanvändning (LULUCF)
Sektorn som helhet får inte orsaka utsläpp på EU-nivå.
Kommissionen fastställde referensnivåerna hösten 2020. Ett reviderat förslag väntas sommaren 2021.


Målet för den handlande sektorn är att före 2030 minska utsläppen med 43 procent jämfört med 2005 års nivå. Inom ansvarsfördelningssektorn ska Finland före 2030 minska sina utsläpp med minst 39 procent från 2005 års nivå. Kommissionens förslag till landspecifika mål och till en reform av utsläppshandeln väntas sommaren 2021.

Det är möjligt att använda flexibla mekanismer som hjälp för att åtagandet ska kunna fullgöras, till exempel att överföra en liten mängd utsläppsminskningsenheter från utsläppshandeln till ansvarsfördelningssektorn. Det är dessutom möjligt att spara överskottet av utsläppsminskningsenheter till följande år eller att förvärva utsläppsminskningsenheter av andra medlemsstater.

Också kolsänkor och utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk beaktas i EU:s klimatmål. Den så kallade LULUCF-sektorn (land use, land use change and forestry) får inte orsaka utsläpp under perioden 2021–2030. Beräkningsreglerna fastställs i LULUCF-förordningen.

Miljöministeriet har huvudansvaret för samordningen när det gäller klimatfrågor på EU-nivå, och ärendena behandlas ofta under EU:s miljöråd.

Mer information

Marjo Nummelin, konsultativ tjänsteman 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, klimat 0295250227