Europeiska unionens klimatpolitik

Genom EU:s klimatpolitik styrs både de gemensamma åtgärderna och medlemsländernas egna åtgärder så att vi ska kunna begränsa klimatförändringen och anpassa oss till den. EU:s klimatpolitik baserar sig på FN:s klimatkonvention, det tillhörande Kyotoprotokollet och klimatavtalet från Paris.

Kärnan i EU:s klimatpolitik utgörs av utsläppshandeln, de nationella målen för de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln (den så kallade ansvarsfördelningssektorn) och EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar. EU är också en aktiv aktör i de internationella klimatförhandlingarna och den största finansiären av klimatåtgärder i utvecklingsländerna.

EU har förbundit sig att minska sina växthusgasutsläpp med minst 55 procent före 2030 från 1990 års nivå. Detta är också det åtagande om utsläppsminskningar som EU har meddelat till sekretariatet för FN:s klimatkonvention som sitt bidrag till Parisavtalet. Dessutom har EU som mål att bli den första klimatneutrala världsdelen 2050.

Klimatet i Den europeiska gröna given

Europeiska kommissionen offentliggjorde i december 2019 den europeiska gröna given (European Green Deal) som tar fasta på olika metoder för hur klimatneutralitet ska kunna uppnås.

Våren 2021 nåddes enighet om den europeiska klimatlagen. I och med klimatlagen är målet om klimatneutralitet fram till 2050 och utsläppsminskningsmålet på minst 55 procent fram till 2030 juridiskt bindande.

Den 14 juli 2021 offentliggjorde kommissionen ett stort paket med förslag till klimat- och energilagstiftning. Genom paketet Fit for 55 ska EU genomföra sitt mål om att minska utsläppen med minst 55 procent fram till 2030. 
Som en del av den europeiska gröna given har kommissionen också offentliggjort ett förslag till ett europeiskt klimatavtal som syftar till att få alla medborgare och intressentgrupper med i klimatarbetet.

Avsikten är att kommissionen de närmaste åren även ska lägga fram ett flertal andra initiativ.

Separata mål för den handlande sektorn och ansvarsfördelningssektorn

EU:s utsläppsminskningsmål för både 2020 och 2030 är uppdelade på den handlande sektorn på EU-nivå och på ansvarsfördelningssektorn på nationell nivå inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. Utsläppshandelssystemet omfattar exempelvis stora industrianläggningar samt el- och värmeproduktionen. Utsläppshandeln inbegriper inte byggande, uppvärmning av byggnader, boende, jordbruk, trafik och avfallshantering eller F-gaser från industrin, trots att dessa sektorer producerar dryga hälften av växthusgasutsläppen inom EU. Det förslag till revidering av utsläppshandelsdirektivet som kommissionen lade fram i juli 2021 innebär också ändringar i direktivets tillämpningsområde.

Målet för den handlande sektorn är att före 2030 minska utsläppen med 43 procent jämfört med 2005 års nivå. Inom ansvarsfördelningssektorn ska Finland före 2030 minska sina utsläpp med minst 39 procent från 2005 års nivå. Kommissionens lade fram förslag till nya landspecifika mål och till en reform av utsläppshandeln sommaren 2021.

Det är möjligt att använda flexibla mekanismer som hjälp för att åtagandet ska kunna fullgöras, till exempel att överföra en liten mängd utsläppsminskningsenheter från utsläppshandeln till ansvarsfördelningssektorn. Det är dessutom möjligt att spara överskottet av utsläppsminskningsenheter till följande år eller att förvärva utsläppsminskningsenheter av andra medlemsstater.

Också kolsänkor och utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk beaktas i EU:s klimatmål. Den så kallade LULUCF-sektorn (land use, land use change and forestry) får inte orsaka utsläpp under perioden 2021–2030. Beräkningsreglerna fastställs i LULUCF-förordningen, som kommissionen lade fram ett nytt förslag om i juli 2021.

Miljöministeriet har huvudansvaret för samordningen när det gäller klimatfrågor på EU-nivå, och ärendena behandlas ofta under EU:s miljöråd.