Europeiska unionens klimatpolitik

Genom EU:s klimatpolitik styrs både de gemensamma politiska åtgärderna inom EU-området och medlemsländernas egna politiska åtgärder så att vi ska kunna begränsa klimatförändringen och anpassa oss till den. EU:s klimatpolitik baserar sig på FN:s klimatkonvention, det tillhörande Kyotoprotokollet och klimatavtalet från Paris.

EU strävar efter att bli klimatneutralt före 2050

EU har förbundit sig att före 2030 minska sina nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 procent från 1990 års nivå. Detta är också det åtagande om utsläppsminskningar som EU har meddelat till sekretariatet för FN:s klimatkonvention som sitt bidrag till Parisavtalet. Dessutom har EU som mål att före 2050 uppnå klimatneutralitet på unionsnivå. Med klimatneutralitet avses den balans mellan utsläpp och upptag som regleras i EU-lagstiftningen. EU:s klimatmål för 2030 och 2050 ingår i förordningen om en europeisk klimatlag, som trädde i kraft 2021. I framtiden kommer förordningen att ändras så att den också omfattar EU:s klimatmål för 2040.

Målen är fördelade mellan utsläpps­handelssektorn, ansvarsfördelnings­sektorn och markanvändnings­sektorn

Kärnan i EU:s klimatpolitik utgörs av utsläppshandeln, de nationella målen för de sektorer som inte omfattas av EU:s allmänna utsläppshandel (den så kallade ansvarsfördelningssektorn) och åtagandena för markanvändningssektorn (LULUCF).

Utsläppshandelsdirektivet och ansvarsfördelningsförordningen styr minskningen av EU:s utsläpp närmare EU:s klimatmål och styr också Finland i riktning mot det nationella målet om klimatneutralitet 2035. Det mål om att stärka kolsänkor som ingår i LULUCF-förordningen stöder också Finlands arbete för att stärka sina kolsänkor som en del av det nationella målet om klimatneutralitet.

Målet inom den allmänna utsläppshandeln är minska utsläppen med 62 procent före 2030

Målet inom EU:s allmänna utsläppshandel är att före 2030 på unionsnivå minska utsläppen med 62 procent jämfört med 2005 års nivå. EU:s allmänna utsläppshandel omfattar stora industri-, el- och energiproducerande anläggningar, luftfarten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och från och med 2024 också de utsläpp inom sjöfarten som orsakas av stora fartyg som transporterar passagerare eller frakt.

Den nya utsläppshandel som gäller bränsledistribution inleds tidigast 2027

År 2027 eller 2028 inleds dessutom en ny utsläppshandel som gäller bränsledistribution och som är separat från den allmänna utsläppshandeln. Den omfattar koldioxidutsläppen från vägtrafik, separat uppvärmning av byggnader, de flesta arbetsmaskiner, sådan energiproduktion som inte omfattas av den allmänna utsläppshandeln och bränslen som förbrukas i industrianläggningar.

Den sociala klimatfonden stöder de mest utsatta

I utsläppshandeln som gäller bränsledistribution ingår också en ny social klimatfond, vars syfte är att bidra till en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet. Fondens särskilda mål är att stödja utsatta personer genom åtgärder och investeringar som ökar byggnaders energiprestanda, minskar koldioxidutsläppen från uppvärmning och kylning av byggnader och förbättrar tillgången till utsläppsfria och utsläppssnåla färdsätt och transporter.

Finlands mål är att halvera utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn före 2030

Ansvarsfördelningssektorn omfattar separat uppvärmning av byggnader, arbetsmaskiner, jordbruk, trafik och avfallshantering samt F-gaser, som tillsammans står för något över hälften av växthusgasutsläppen inom EU. Finland ska före 2030 minska sina utsläpp inom ansvarsfördelningssektorn med 50 procent från 2005 års nivå.

För att ett medlemsland ska kunna fullgöra sitt åtagande för ansvarsfördelningssektorn är det möjligt att använda flexibla mekanismer som hjälp, till exempel att överföra en liten mängd utsläppsrätter från utsläppshandeln till ansvarsfördelningssektorn. Det är dessutom möjligt att spara överskottet av utsläppsminskningsenheter till följande år eller att förvärva utsläppsminskningsenheter av andra medlemsstater.

Nettokolsänkan inom markanvändnings­sektorn ska bevaras

I LULUCF-förordningen, som reglerar utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, det vill säga markanvändningssektorn, har det under perioden 2021–2025 ställts som mål att sektorn inte får orsaka nettoutsläpp. Utsläppen och upptagen ska alltså vara lika stora. Under perioden 2026–2030 ska kolsänkorna inom EU stärkas så att deras upptag år 2030 når en nivå på -310 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Finlands andel av detta mål är -17,8 miljoner ton.