Luftvård

En god luftkvalitet är viktig dels för människors hälsa och trivsel, dels för en välmående natur och bevarande av den byggda miljön. Målet för Finlands luftvårdspolitik är att förbättra människors välbefinnande genom att säkerställa en god miljö, inklusive en god luftkvalitet, samt genom att säkerställa biologisk mångfald och förebygga försurning och övergödning av ekosystemen. Detta mål bidrar till att förverkliga den i grundlagen föreskrivna skyldigheten för det allmänna att verka för att alla tillförsäkras en sund miljö. Miljöministeriets uppgift är att genom det politiska beslutsfattandet och styrning av förvaltningsområdet se till att denna grundläggande rättighet tillgodoses i Finland.

Luft­föroreningar har många skadliga verkningar

Luftföroreningar utgör en fara för hälsan och orsakar årligen 1 600–2 000 förtida dödsfall. Hälsoproblem på grund av luftföroreningar orsakas till stor del (64 %) av fina partiklar (PM2.5) som innehåller bland annat cancerogena PAH-föreningar och tungmetaller. Partiklarna transporteras via luften in i alla delar av andningsvägarna och har skadlig effekt på lungorna – och via blodcirkulationen också på andra delar av kroppen, såsom hjärtmuskeln och hjärnan. Konsekvenserna av andra luftföroreningar är också allvarliga, men lindrigare jämfört med fina partiklar. När de långväga gränsöverskridande utsläppen minskar tack vare EU-åtgärder, återstår de delvis ännu oreglerade utsläpp som uppstår nära andningshöjd, dvs. utsläpp från småskalig vedeldning, gatudamm och vägtrafiken.

Luftföroreningarna orsakar utöver olägenheter för hälsan också försurning och övergödning samt materialskador i den byggda miljön. I Finland uppskattas arealen av försurningskänsliga områden vara mindre än en procent av ekosystemens areal och motsvarande areal av övergödningskänsliga områden cirka tre procent.

Skador bekämpas

Syftet med luftvårdspolitiken är att minska de skadliga utsläppen och på så sätt minimera halterna av marknära skadliga gaser, såsom svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska föreningar, ammoniak och fina partiklar.

Minskningen av utsläppen sker i huvudsak med stöd av EU-direktiv som har genomförts genom nationell lagstiftning, främst genom miljöskyddslagen (527/2014) och de förordningar som utfärdats med stöd av den.

Utöver regleringen av utsläppskällorna och övervakningen av luftkvaliteten påverkar också andra sektorer luftkvaliteten och exponeringen, t.ex. genom de beslut som fattas inom klimat-, energi-, trafik- och jordbrukssektorn.

Styrning av skyddet av luftvården

Miljöministeriet bereder nationella mål för luftvården, deltar i det internationella samarbetet samt utvecklar och bereder lagstiftning om luftvård och andra metoder som minskar de olägenheter som luftföroreningar orsakar. Genom förfarandet med miljötillstånd är de regionala och kommunala aktörerna ansvariga för att verksamhetsutövarna minskar sina utsläpp på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Finlands miljöcentral sammanställer nationella utsläppsdata och rapporterar dem till EU och FN:s luftvårdskonvention samt samordnar övervakningen av luftföroreningarnas konsekvenser och rapporterar om övervakningen. Kommunerna svarar för övervakningen av luftkvaliteten, medan Meteorologiska institutet ansvarar för övervakningen på bakgrundsplatser på landsbygden.

Gränsvärden och riktvärden för luftkvaliteten

I statsrådets förordning om luftkvaliteten (79/2017) har det fastställts gränsvärden i fråga om koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid, kväveoxider, inandningsbara partiklar, små partiklar, bly samt kolmonoxid och bensen i utomhusluften. Med gränsvärde avses den högsta tillåtna koncentrationen av luftföroreningar. Om gränsvärdena överskrids eller riskerar att överskridas, ska kommunerna enligt miljöskyddslagen göra upp och genomföra luftvårdsplaner genom vilka man säkerställer att gränsvärdena underskrids senast vid de utsatta tidpunkterna.

I förordningen om luftkvaliteten anges en målsättning för minskning av befolkningens exponering för små partiklar och ett koncentrationstak för exponeringen. I förordningen anges också tröskelvärden för information och larm i fråga om utomhusluftens ozonkoncentrationer samt långsiktiga mål och målvärden. Gräns- och målvärdena baserar sig på EU:s direktiv 2008/50/EG om luftkvaliteten. Genom statsrådets förordning om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (113/2017) har man därtill verkställt EU-direktivet 2004/107/EG med samma namn.

I Finland finns dessutom ett gällande statsrådsbeslut från slutet av 1990-talet om riktvärden för luftkvalitet (480/1996). I beslutet fastställs riktvärden för utomhusluftens maximala halter av kolmonoxid, kväveoxid, svaveldioxid, totala mängden svävande partiklar, inandningsbara partiklar och illaluktande svavelföreningar. Riktvärdena är avsedda att förebygga men för hälsan och effekter på naturen samt garantera allmän trivsel.

Publikationer

Mer information

Katja Ohtonen, specialsakkunnig 
miljöministeriet, Klimat- och miljöskyddsavdelningen, Utsläpp och miljörisker Telefon:0295250168   E-postadress:

Relaterat till ämnet