Q&A: Reglerna för de internationella marknadsmekanismerna
Vid klimatmötet i Glasgow (COP26) fastställde man regler för de internationella marknadsmekanismerna som hör till klimatavtalet från Paris.
Vad avses med reglerna för de internationella marknadsmekanismerna?
De internationella marknadsmekanismerna gör det möjligt för de länder som undertecknat Parisavtalet att vidta klimatåtgärder utanför det egna landets gränser. Det behövs regler för hur länderna kan utnyttja de klimatåtgärder som de finansierar i partnerländerna för att nå sina egna utsläppsmål.
Vilken nytta medför den internationella handeln med utsläppsminskningar för genomförandet av Parisavtalet?
I bästa fall kan de gemensamma spelreglerna påskynda klimatåtgärderna och uppmuntra länder, företag och medborgare till ett ambitiöst genomförande av avtalet. När utsläppen minskas där minskningarna är billigast kan man med samma pengar stävja klimatförändringarna snabbare. Med intäkterna från försäljningen av utsläppsminskningar kan man finansiera klimatåtgärder. I och med överenskommelserna i Glasgow undviker man dubbelräkning av utsläppsminskningar i handeln mellan staterna i och med att sålda utsläppsminskningsenheter (international transferred mitigation outcomes, ITMO) bör beaktas i de nationellt fastställda bidragen (Nationally determined contributions, NDC).
Varför måste koldioxidmarknaden regleras?
Om marknaden inte regleras kan användningen av mekanismerna äventyra uppnåendet av målen i Parisavtalet. Utsläppsminskningen kan till exempel räknas till godo både i givarlandet och i det land där åtgärderna genomförs (så kallad dubbelräkning) och utsläppsminskningarnas varaktighet (till exempel beskogning) och additionalitet (huruvida åtgärderna också annars hade vidtagits) verifieras inte nödvändigtvis.
Hur har marknaden hittills reglerats inom ramen för klimatavtalet?
I Kyotoprotokollet beviljades bland annat inom ramen för mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM) så kallade certifierade utsläppsminskningar för projekt som utförts i utvecklingsländer och som uppfyllde vissa kriterier. Industriländerna fick fullgöra en del av utsläppminskningsåtagandet under Kyotoprotokollet med dessa enheter. Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod löpte ut vid utgången av 2019.
Reglerna om marknadsmekanismer i Parisavtalet (2020->) gör det möjligt att använda internationellt överförda utsläppsminskningar för att fullgöra de nationella åtagandena (artikel 6.2) och att inrätta en kompensationsmekanism för utsläppsminskningar (artikel 6.4). Ett lyckat genomförande av artikel 6 kräver att de länder som deltar i internationella överföringar av utsläppsminskningar tillämpar kvalitetssäkring, gör gedigna beräkningar och främjar hållbar utveckling.
Vad kom man överens om i Glasgow i fråga om marknadsmekanismerna?
Regelboken för Parisavtalet blev klar 2021 vid klimatmötet i Glasgow, och som en del av överenskommelserna fastställde man även regler för marknadsmekanismerna. Genomförandet av reglerna är förenat med många tekniska detaljer som det ska föras förhandlingar om under de följande två åren.
Förhandlingarna om reglerna för marknadsmekanismerna i Parisavtalet pågick i sammanlagt sex år. Regelboken för Parisavtalet blev till största delen klar vid klimatmötet i Katowice 2018, men man nådde ingen enighet om reglerna för marknadsmekanismerna vid mötet. Vid klimatmötet i Madrid 2019 nådde man inte heller enighet. På grund av coronapandemin flyttades klimatförhandlingarna 2020 till 2021.
En central fråga var den så kallade dubbelräkningen, det vill säga att samma utsläppsminskningar räknas till godo både i givarlandet och i det land där åtgärderna genomförs. Som lösning fastställdes det att sålda utsläppsminskningsenheter beaktas i den internationella handeln mellan staterna. En annan tvistefråga gällde utsläppsenheterna från Kyotoprotokollets tid och vad som ska hända med dem. Resultaten av förhandlingarna i Glasgow möjliggör överföring av utsläppsenheterna inom ramen för projekten för mekanismen för ren utveckling (clean development mechanism, CSM) för åren 2013–2020, och användningen av dem, från Kyotoperioden till mekanismerna i Parisavtalet utan att behöva avdra motsvarande belopp från ländernas nationella bidrag fram till 2030. Uppskattningarna av antalet enheter som ska överföras varierar. I FN:s register finns 25 miljoner oanvända enheter, och överföringen kan eventuellt gälla cirka 300 miljoner ton. Dessutom kan CDM-projektens metoder och de aktiviteter som ingår i programmen överföras till Parisavtalets marknadsmekanismer om de uppfyller kraven i reglerna för mekanismen. Marknadsaktörerna kan låta bli att använda enheter av dålig kvalitet.
Marknadsmekanismerna bör leda till ytterligare utsläppsminskningar och på så sätt öka ambitionen i fråga om klimatåtgärderna. Överföringen av gamla enheter kan anses försämra ambitionen i klimatåtgärderna i en situation där de utlovade åtgärderna beräknas leda till en uppvärmning på över tre grader före utgången av det innevarande århundradet i stället för den eftersträvade uppvärmningen på 1,5 grader.
Vilken inverkan har reglerna?
Avsaknaden av regler hindrade inte att marknadsmekanismerna används internationellt. Gemensamma spelregler för internationella överföringar av utsläppsminskningar och kompensationsmekanismen enligt Parisavtalet är dock viktiga just därför att de tryggar ett ambitiöst genomförande av Parisavtalet.
EU har för avsikt att genomföra sina nuvarande åtaganden gällande utsläppsminskningar fram till 2030 genom interna åtgärder, utan att använda sig av internationella gottgörelser. För EU var det dock viktigt att säkerställa att de internationella reglerna och genomförandet av dem för sin del garanterar ett ambitiöst genomförande och en tillförlitlig uppföljning av Parisavtalet.
På global nivå har flera länder i sina nuvarande åtaganden meddelat att de använder sig av den internationella marknaden. De gemensamma reglerna skapar säkerhet på den internationella marknaden och tryggar dess utveckling. Den privata sektorn har ansett att reglerna för marknadsmekanismerna är tillräckliga och ger privata aktörer möjlighet att delta.