Frågor och svar om den nya klimatlagen
Vad är klimatlagen?
Klimatlagen (423/2022) innehåller bestämmelser om myndigheternas skyldigheter vid planeringen och uppföljningen av Finlands klimatpolitik och om de nationella klimatmålen. Med stöd av lagen tillsätts två sakkunnigorgan: Finlands klimatpanel och det samiska klimatrådet. I klimatlagen finns inga bestämmelser om åtgärder för utsläppsminskning eller anpassning till klimatförändringar, utan åtgärderna fastställs i de planer som utarbetas enligt lagen.
Varför reviderades klimatlagen?
I regeringsprogrammet för statsminister Marins regering (2019) fastställdes det att klimatlagen ska revideras så att målet om Finlands klimatneutralitet uppnås. Enligt regeringsprogrammet skulle man sikta på negativa utsläpp snabbt efter 2035. I regeringsprogrammet fastställdes det dessutom att nya utsläppsminskningsmål ska läggas till för 2030 och 2040.
Den föregående klimatlagen, som trädde i kraft 2015, innehöll endast ett mål för utsläppsminskning för 2050. Enligt regeringsprogrammet skulle detta mål uppdateras. I regeringsprogrammet förutsattes dessutom att lagen i fortsättningen ska gälla markanvändningssektorn och att ett mål om att stärka kolsänkorna ska ingå i lagen.
Vid sidan av regeringsprogrammet förutsatte även riksdagen ändringar i klimatlagen. Riksdagens miljöutskott ansåg i sitt betänkande om den första klimatårsberättelsen att klimatlagen behöver ses över. Miljöutskottet ansåg att det är viktigt att klimatårsberättelsen utvecklas så att klimatpolitiken granskas i ett brett perspektiv och det blir möjligt att gå in på utvecklingen av alla utsläpp.
Vilka är klimatlagens mål?
Det centrala målet i den klimatlag som trädde i kraft 2022 är att säkerställa att Finland uppnår klimatneutralitet senast 2035. Klimatneutralitetsmålet kräver att utsläppen och kolsänkorna är i balans 2035, det vill säga att utsläppen är högst lika stora som sänkorna. Efter 2035 siktar man på negativa utsläpp genom att ytterligare minska utsläppen och öka sänkorna. I målet om klimatneutralitet och negativa utsläpp ingår också ett mål om att öka sänkorna.
I lagen fastställs ett utsläppsminskningsmål på 60 procent för 2030 och ett utsläppsminskningsmål på 80 procent för 2040 jämfört med 1990 års nivå. Vid revideringen uppdaterades utsläppsminskningsmålet på 80 procent för 2050, som ingick i den tidigare klimatlagen, så att man i den nya lagen fastställer ett mål på 90 procent för 2050, meds syfte att uppnå 95 procent.
Den nya klimatlagen har också som mål att stärka dimensionen för grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter i lagen och att främja rättvisa klimatåtgärder. Ett ytterligare mål är att arbeta för att samernas rättigheter ska beaktas i klimatpolitiken.
Vad är planeringssystemet för klimatpolitiken?
Klimatlagens styrande verkan baserar sig på planeringssystemet för klimatpolitiken. Planeringssystemet omfattar fyra planer: den långsiktiga klimatplanen, den nationella planen för anpassning till klimatförändringen, den klimatpolitiska planen på medellång sikt och markanvändningssektorns klimatplan. Markanvändningssektorns klimatplan lades till som en ny plan vid reformen av klimatlagen.
I planerna fastställs mål för att minska utsläppen av växthusgaser, stärka kolsänkorna och anpassa sig till klimatförändringarna. I planerna fastställs de åtgärder som behövs för att uppnå dessa mål inom olika förvaltningsområden.
Ministerierna utarbetar de klimatpolitiska planerna med jämna mellanrum, enligt med vad som anges i lagen. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för beredningen av den långsiktiga klimatplanen, jord- och skogsbruksministeriet för beredningen av den nationella planen för anpassning till klimatförändringen samt markanvändningssektorns klimatplan och miljöministeriet för beredningen av den klimatpolitiska planen på medellång sikt.
Hur beaktas samernas rättigheter i den nya klimatlagen?
Vid reformen fogades bestämmelser om beaktande av samernas rättigheter till klimatlagen. Syftet med lagen och planeringssystemet för klimatpolitiken är att bidra till att trygga samernas förutsättningar att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Målet konkretiseras bland annat genom att ministerierna enligt klimatlagen ska föra förhandlingar med sametinget vid beredningen av de klimatpolitiska planerna. I klimatlagen föreskrivs också om ett samiskt klimatråd som har till uppgift att stödja beredningen av de klimatpolitiska planerna ur ett perspektiv som främjar den samiska kulturen.
Hur säkerställs det att målet om klimatneutralitet och de övriga klimatmålen uppnås?
Lagens viktigaste medel för att uppnå klimatmålen är de klimatpolitiska planerna som innehåller åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Uppnåendet av målen och åtgärdernas tillräcklighet följs upp i klimatårsberättelsen som ges ut varje år. Om det av uppföljningen framgår att målen inte kommer att uppnås kan statsrådet besluta om att införa ytterligare åtgärder. Lagens nya och kortsiktigare mål gör det lättare att i samband med uppföljningen upptäcka om utvecklingen av utsläppen och upptaget inte motsvarar den utveckling som krävs enligt de långsiktiga målen.
En viktig reform jämfört med den föregående klimatlagen är att klimatlagens tillämpningsområde har utvidgats till att omfatta markanvändningssektorn. Att markanvändningssektorn tagits in i klimatlagen ökar förutsättningarna att uppnå utsläppsminskningsmålen och målen för sänkorna.
Vad är sambandet mellan klimatlagen och klimat- och energistrategin?
Beslut om utarbetandet av klimat- och energistrategin har fattats separat varje valperiod. Klimatlagen innehåller inte bestämmelser om klimat- och energistrategin. Statsrådet överlämnade den senaste klimat- och energistrategin som en redogörelse till riksdagen sommaren 2022.
Vad är sambandet mellan klimatlagen och EU-lagstiftningen och internationella förpliktelserna?
Klimatlagen är en nationell lag, i vilken det fastställs nationella mål för minskning av växthusgasutsläpp och mål för anpassning till klimatförändringar. Vid sidan av den nationella lagstiftningen är både EU-lagstiftningen och internationella förpliktelser bindande för Finland. Om det i ett internationellt avtal som är bindande för Finland eller i Europeiska unionens lagstiftning ingår strängare mål för utsläpp eller upptag av växthusgaser ska målen i klimatlagen grunda sig på dessa.
Centrala begrepp i anslutning till klimatlagen
Målet om klimatneutralitet 2035
Finlands ska med stöd av klimatlagen vara klimatneutralt senast 2035. Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC:s definition uppnås klimatneutralitet när de växthusgasutsläpp som orsakas av människan beräknas vara lika stora som upptagen av växthusgaser. Med andra ord motverkar upptagen av växthusgaser de utsläpp som orsakas av människan och samhället genererar inte nettoutsläpp.
Utsläppshandelssektorn
Till utsläppshandelssektorn hör stora industri- och energiproduktionsanläggningar samt flygtrafiken inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Utsläppsminskningarna inom utsläppshandelssektorn styrs främst på marknadsvillkor genom EU:s utsläppshandelssystem.
Ansvarsfördelningssektorn
Med ansvarsfördelningssektorn avses de sektorer som inte hör till utsläppshandelssektorn. Ansvarsfördelningssektorn omfattar trafik, jordbruk, separat uppvärmning av byggnader, avfallshantering, arbetsmaskiner och fluorerade växthusgaser samt små industri- och värmeanläggningar utanför utsläppshandeln. Utsläppsminskningarna inom ansvarsfördelningssektorn styrs genom reglering både på nationell nivå och på EU-nivå.
Markanvändningssektorn
Markanvändningssektorn omfattar sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Markanvändningssektorn består av sex markanvändningsklasser: skogsmark, jordbruksmark, betesmark, våtmark, bebyggd mark och annan mark.