Frågor och svar om den klimatpolitiska planen på medellång sikt

Vad är den klimatpolitiska planen på medellång sikt?

Den klimatpolitiska planen på medellång sikt, som sträcker sig fram till 2035, gestaltar hur Finland kan uppnå regeringsprogrammets mål om klimatneutralitet inom ansvarsfördelningssektorn. I planen fastställs dessutom metoder för att minska utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn i enlighet med det föreslagna nya EU-målet, det vill säga med 50 procent före 2030.
Den klimatpolitiska planen på medellång sikt baserar sig på klimatlagen som trädde i kraft 2015. Planen utarbetas en gång per valperiod.

Klimatplanen innehåller ett åtgärdsprogram med åtgärder för att minska utsläppen inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln, det vill säga den så kallade ansvarsfördelningssektorn. Ansvarsfördelningssektorn omfattar utsläpp från transporter, jordbruk, separat uppvärmning av byggnader, arbetsmaskiner och avfallshantering samt F-gaser.
Genomförandet av den klimatpolitiska planen på medellång sikt följs upp i den klimatårsberättelse som årligen ska lämnas till riksdagen och som baserar sig på klimatlagen.

Mer information om den klimatpolitiska planen på medellång sikt och beredningen av den 

Hur framskrider beredningen av klimatplanen?

Den klimatpolitiska planen på medellång sikt är på remiss 8.12.2021.–14.1.2022. 
Alla organisationer och medborgare är välkomna att lämna ett yttrande om planen på webbplatsen utlåtande.fi.

Det görs en analys och ett sammandrag av responsen från remissbehandlingen till stöd för den slutliga bearbetningen av klimatplanen. Statsrådet har för avsikt att överlämna klimatplanen i form av en redogörelse till riksdagen i början av 2022.

Hur har klimatplanen beretts?

Miljöministeriet samordnar utarbetandet av klimatplanen. Som stöd för utarbetandet av planen tillsattes i oktober 2020 en arbetsgrupp med representanter från de i sammanhanget viktiga ministerierna och från Finlands klimatpanel i egenskap av sakkunnigorgan. Arbetsgruppen var verksam till slutet av september 2021. Ansvarsministeriet för varje sektor har svarat för de sektorspecifika riktlinjerna och fastställandet av utsläppsminskningsåtgärderna.

Hur har intressegrupper hörts i beredningen av klimatplanen?

Utgångspunkten för beredningen av den klimatpolitiska planen var ett öppet förfarande i samråd med allmänheten. Målet har varit att få fram information och utveckla lösningar till stöd för beredningen av en så rättvis klimatpolitik som möjligt. Flera olika aktörer har deltagit i beredningen av planen, och mångsidiga metoder har använts vid samråden. 

Intressegrupperna har fått information om hur beredningen framskrider till exempel genom ett webbmöte som var öppet för alla. Olika parters synpunkter samlades in under våren 2021 vid Sametingets samrådsmöte, vid rundabordsforumet för klimatpolitik samt vid möten som gällt rättvisa och jämlikhet. En webbenkät riktad till allmänheten samlade in hela 18 000 svar.

För att komplettera deltagandet i beredningen av klimatplanen testades också ett medborgarråd. En forskningsgrupp specialiserad på medborgarråd vid Åbo universitet ansvarade för genomförandet av rådet. Forskarna sammanställde ett råd bestående av 33 personer som valdes slumpmässigt. I rådets sammansättning beaktades bland annat den regionala aspekten och personernas kön, språk och ålder. Utifrån medborgarrådets kommentarer gällande beredningen av klimatplanen gjordes viktiga observationer i synnerhet med tanke på den fortsatta beredningen av de allmänna styrmedlen för konsumtion.

Statsrådets projektportal: material från samråden

Hur har man beaktat rättvisan i de åtgärder som föreslagits i klimatplanen?

Det gjordes en bredare bedömning av planens konsekvenser för jämlikheten än tidigare. Två workshoppar ordnades för bedömning av jämlikheten. Den första workshoppen ordnades hösten 2020 och den andra i maj 2021. Sammanlagt cirka 60 personer deltog i workshopparna. På detta sätt fick man information både på ett proaktivt sätt i ett tidigt skede och i ett skede då det redan fanns närmare information om sannolika åtgärder. 

I den första workshopen behandlades jordbruk, trafik, arbetsmaskiner och avstående från oljeuppvärmning. I den andra workshopen behandlades trafik, jordbruk och energi. Den andra workshoppen ordnades i samarbete med de instanser som utförde könkonsekvensbedömningen av klimat- och energistrategin. 

Utöver verkstäderna har man också beaktat de iakttagelser som gjorts i samband med medborgarrådet och samråden samt forsknings- och statistikinformation, inklusive den könkonsekvensbedömning som gjorts i samband med klimat- och energistrategin.

Vad baserar sig beräkningarna i klimatplanen på?

Beräkningarna baserar sig på Statistikcentralens uppgifter om Finlands faktiska växthusgasutsläpp samt på ett basscenario som Statens tekniska forskningscentral VTT har räknat ut. Basscenariot beskriver utsläppsutvecklingen med nuvarande åtgärder under de kommande åren. Utifrån detta har man bedömt vilka ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att uppnå EU-målet för 2030 och målet om klimatneutralitet 2035. Åtgärdsprogrammet för klimatplanen utgörs av sektorspecifika tilläggsåtgärder och sektorsövergripande åtgärder som hänför sig till kommunernas klimatarbete och till konsumenterna. 

För att bedöma planens konsekvenser har man tagit stöd av bland annat HIISI-projektet som samordnas av Statens tekniska forskningscentral VTT . I projektet har man analyserat vilka konsekvenser åtgärderna i planen har för olika utsläppssektorer, branscher, människor och miljön. Samma kunskapsbas används också i klimat- och energistrategin.

Experter från VTT, Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral, arbets- och näringsministeriet och miljöministeriet har gjort bedömningar av utsläppsminskningen i fråga om åtgärderna. Det råder stor osäkerhet gällande såväl beräkningarna om åtgärdernas konsekvenser och genomförandet av basscenariot, som förändringarna i verksamhetsmiljön.

Vilka är de viktigaste åtgärderna i klimatplanen inom olika sektorer?

Transportsektorn har på grund av sin storlek en central roll i helheten. De två första faserna av färdplanen för fossilfria transporter och genomförandet av kommissionens nya klimatpaket för transporternas del utgör de viktigaste åtgärderna för att minska utsläppen från transporterna. Dessutom överväger man fortfarande behovet av åtgärderna i färdplanens tredje fas.

Inom jordbruket är i synnerhet de utsläppsminskningsåtgärder som genomförs genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik viktiga. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken är det dock varken möjligt eller ändamålsenligt att genomföra alla åtgärder inom jordbruket med syfte att begränsa eller anpassa sig till klimatförändringarna, utan även nationella åtgärder bör införas. De åtgärder för minskning av utsläppen från jordbruket som presenteras i klimatplanen hänför sig i synnerhet till minskning av utsläppen från torvmarker, såsom odling av torvmarker med höjd vattenyta, ökning av kolupptagning i mineralmarker, precisionsodling och minskning av metanutsläpp från mjölkkor. Konsekvenserna av utsläppsminskningen genom åtgärderna fokuseras förutom till jordbrukssektorn, till stor del även till markanvändningssektorn.

Utsläppen från separat uppvärmning reduceras framför allt genom att man avstår från oljeuppvärmning och övergår till utsläppssnåla lösningar. Övergången stöds med investeringsunderstöd och hushållsavdrag. Avsikten är dessutom att höja distributionsskyldigheten för uppvärmningsbränslen. Distributionsskyldigheten har en stor påverkan på utsläppen från den återstående oljeuppvärmningen. En höjning av distributionsskyldigheten minskar också utsläppen från arbetsmaskiner och annan oljeanvändning.

Vad har klimatplanen för samband med klimat- och energistrategin?

Vid arbets- och näringsministeriet bereds för närvarande en ny klimat- och energistrategi. Strategin har beretts samordnat med den nya klimatplanen på medellång sikt. Strategin gäller särskilt energipolitiken och utsläppshandelssektorn, medan klimatplanen gäller ansvarsfördelningssektorn.

Strategiarbetet samordnas av ministerarbetsgruppen för klimat - och energipolitik. Det har fattats beslut om beredningen av klimat- och energistrategin separat för varje valperiod. Ett gemensamt kunskapsunderlag används i både klimat- och energistrategin och klimatplanen.

Hur har samråden påverkat planens innehåll?

Genom samråden har man fått värdefulla synpunkter och iakttagelser till stöd för beredningen gällande åtgärdernas konsekvenser ur såväl medborgarnas som intressegruppernas synvinkel. Responsen har utnyttjats vid planeringen av nya åtgärder och i den inbördes viktningen av olika åtgärder. Med utgångspunkt i de framförda synpunkterna har man kunnat fästa särskild uppmärksamhet vid klimatplanens godtagbarhet och stärkandet av den. I samråden fick de åtgärder som baserar sig på frivillighet och uppmuntran i allmänhet mer stöd än de åtgärder som grundar sig på tvång eller prissättning.  

Hur inverkar budgetmanglingens överenskommelse om granskning av åtgärdernas tillräcklighet på planen?

Syftet med granskningen i mars 2022, som bestämdes vid budgetmanglingen hösten 2021, är att säkerställa att utsläppsminskningsåtgärderna i klimatplanen är tillräckliga för att uppnå målen. Ministerierna, forskningsinstituten och klimatpanelen deltar i utvärderingen. På basis av utvärderingens resultat beslutas det om eventuella ytterligare åtgärder ska vidtas.

Centrala begrepp i anslutning till klimatplanen

Klimatneutralitet 2035 
I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marin ska Finland vara klimatneutralt före 2035. Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC uppnås klimatneutralitet när växthusgasutsläppen orsakade av människan är kalkylmässigt lika stora som upptagningen av växthusgaser. Med andra ord kompenserar upptagningen av växthusgaser de förorsakade utsläppen, och samhället orsakar inga nettoutsläpp.

Utsläppshandelssektorn 
Utsläppshandelssektorn omfattar stora industri- och energiproduktionsanläggningar samt flygtrafiken inom Europa. Utsläppsminskningarna inom utsläppshandelssektorn styrs i huvudsak på marknadsvillkor genom EU:s system för handel med utsläppsrätter. 

Ansvarsfördelningssektorn
Med ansvarsfördelningssektorn avses sektorerna utanför utsläppshandelssektorn. Ansvarsfördelningssektorn omfattar transporter, jordbruk, separat uppvärmning av byggnader, avfallshantering, arbetsmaskiner och fluorerade växthusgaser samt små industri- och värmeanläggningar som inte omfattas av utsläppshandeln. Utsläppsminskningarna inom ansvarsfördelningssektorn styrs genom reglering på både nationell nivå och EU-nivå. 

Markanvändningssektorn 
Med markanvändningssektorn avses sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (eng. land use, land use change and forest, LULUCF). Markanvändningssektorn består av sex markanvändningsklasser: skogsmark, odlingsmark, betesmark, våtmarker, bebyggda områden och övriga markområden samt trävarulager.