Avfallslagen och -förordningarna – vad ändras och vad ska jag göra?

Kommunen ansvarar för transporterna av separat insamlat avfall från fastigheten

Kommunen ansvarar för transporterna av separat insamlat avfall från fastigheten
I fortsättningen konkurrensutsätter och ordnar kommunen transporten av separat insamlat avfall från fastigheterna överallt i Finland.

Transportsystemet ändras i de kommuner där kommunen genom eget beslut har överfört ordnandet av separat insamling av avfall på innehavaren av bostadsfastigheten. I dessa kommuner ska man övergå till kommunalt ordnad transport av bioavfall tidigast den 19 juli 2023 och senast den 19 juli 2024. Kommunerna ordnar transporten av metallavfall och förpackningsavfall från och med den 1 juli 2023.

Kommunen ska ordna separat insamling för alla sådana bostadsfastigheter som omfattas av de särskilda insamlingsskyldigheter (förpliktande gränser) som fastställs genom förordning av statsrådet eller i kommunens avfallshanteringsföreskrifter, se närmare under fliken ”Separat insamling av avfall vid bostadsfastigheter”, och på fastigheter som hör till kommunens verksamhet. I andra fall kan innehavaren av en bostadsfastighet beställa en separat insamling från fastigheten av ett privat avfallstransportföretag.

Om villkoren i lagen uppfylls kan kommunen också i fortsättningen besluta att innehavarna av bostadsfastigheter ska ordna transporterna av blandat kommunalt avfall och slam från slamavskiljare och slutna avloppstankar genom att direkt avtala med ett transportföretag.
När kommunen planerar att upphandla avfallstransporttjänster ska den genomföra en marknadsundersökning. I anbudsbegäran ska man fastställa avfallstransporttjänsternas varaktighet och de olika upphandlingarna ska samordnas tidsmässigt så att företag av alla storlekar har möjlighet att delta i anbudsförfaranden. 

Upphandlingarna av avfallstransporter ska konkurrensutsättas i delar så att fler än ett företag kan väljas till tjänsteleverantör. Avvikelse från skyldigheten att konkurrensutsätta i delar kan göras endast om delningen i betydande grad försämrar upphandlingens kostnadseffektivitet eller av andra motsvarande, väl motiverade skäl. Ett beslut om att inte dela upp upphandlingen kan föras till marknadsdomstolen genom besvär.

God praxis vid konkurrensutsättningen av avfallstransporter i kommunerna

I slutet av 2021 inledde miljöministeriet ett projekt för att utveckla kommunernas kompetens vid upphandling av avfallstransporter och förbättra särskilt små och medelstora avfallstransportföretags förutsättningar att delta i konkurrensutsättningar. I projektet skapas bland annat modeller för konkurrensutsättning av avfallstransporter som baserar sig på bästa praxis samt ordnas utbildning och rådgivning för företagare och kommuner.  I projektet deltog förutom sakkunniga från miljöministeriet även sakkunniga från arbets- och näringsministeriet, centrala organisationer inom avfallshanteringssektorn, privata företag inom sektorn och kommunala avfallsanläggningar.

Projektet resulterade i informationsmaterial för avfallshanteringsföretag, för upphandlande enheter som konkurrensutsätter avfallstransporter och för andra sakkunniga, till exempel rådgivningsenheter för upphandling. Utifrån materialet sammanställde miljöministeriet guiden ”God praxis vid konkurrensutsättning av avfallstransporter”. I guiden beaktas även omständigheter som tagits upp vid de regionala workshoppar som ordnades hösten 2022 i Rovaniemi, Uleåborg, Åbo och Kuopio och vid fyra webbinarier. 

• Publikationsarkivet Valto: Miljöministeriets publikationer 2022:29: God praxis vid konkurrensutsättning av avfallstransporter
• Informationsmaterial: God praxis vid konkurrensutsättningen av avfallstransporter i kommunerna
• 35–37 § i avfallslagen (646/2011, ändring 714/2021) | FINLEX

Svar på vanliga frågor

Vilka skyldigheter har olika typer av bostadsfastigheter när det gäller separat insamling av avfall och från och med när ska insamlingen ordnas?

Skyldigheterna att ordna separat insamling av avfall vid bostadsfastigheter har i förordningen begränsats till tätorter. Med tätorter avses alla byggnadsgrupper med minst 200 invånare, där avståndet mellan byggnaderna i allmänhet inte överstiger 200 meter.

Kommunen kan genom avfallshanteringsföreskrifter

• utvidga insamlingen vid bostadsfastigheter så att den sträcker sig också utanför tätorterna

• utvidga den separata insamlingen till att gälla mindre fastigheter än minimikravet i förordningen eller

• förordna separat insamling av sådant avfall som inte nämns i förordningen.

Om de strikta förutsättningarna enligt lagen uppfylls kan kommunen också avvika från de skyldigheter som anges i förordningen i lindrigare riktning för en tidsperiod på högst fem år.

Om kommunen inte ordnar separat insamling vid fastigheten, kan fastighetsinnehavaren beställa separat insamling från ett privat avfallshanteringsföretag.

Separat insamling av bioavfall kan ersättas med kompostering eller annan motsvarande småskalig behandling på fastigheten, om kommunens avfallshanterings- eller miljöskyddsbestämmelser tillåter detta och den kommunala avfallshanteringsmyndigheten underrättas om verksamheten.    

Nedan beskrivs de nya kraven enligt statsrådets förordning i fråga om separat insamling av bioavfall, förpackningsavfall och metallavfall vid fastigheter av olika storlek och i olika områden. Dessutom ordnar kommunen en regional insamling av andra avfallstyper som ska återvinnas (bl.a. trädgårdsavfall, stora föremål samt från och med 2023 textilavfall) och farligt avfall. Producentsammanslutningarna ordnar regional insamling av avfall som omfattas av producentansvaret (bl.a. förpackningsavfall, returpapper, avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, batteriavfall).

Vilka skyldigheter har olika hustyper i fråga om separat insamling av bioavfall, förpackningsavfall och metallavfall enligt statsrådets förordning?

Radhus eller flervåningshus med minst fem lägenheter

1.  I tätorter:

• Separat insamling av bioavfall ska inledas i juli 2022 och separat insamling av förpackningsavfall och metallavfall senast i juli 2023.
• Separat insamling av bioavfall kan ersättas med kompostering eller annan motsvarande småskalig behandling på fastigheten om kommunens avfallshanterings- eller miljöskyddsbestämmelser tillåter detta och den kommunala avfallshanteringsmyndigheten underrättas om verksamheten. 
• Enligt avfallslagen kan kommunen i sina föreskrifter om avfallshantering inskränka eller utvidga den separata insamlingen på fastigheter från de krav som förordningen förpliktar till. Dessutom kan kommunen ställa krav på separat insamling också för andra avfallstyper än dem som avses i förordningen.

2.  Utanför tätorter:

• Statsrådets förordning förpliktar inte till separat insamling av avfall på fastigheter utanför tätorter. Kommunen kan dock i sina föreskrifter om avfallshantering ställa krav på den separata insamlingen av avfall som är strängare än kraven i förordningen. 

• Invånarna betjänas av områdesvisa mottagningsplatser för avfall. Mottagningen ordnas av kommunen och förpackningsproducenten.

Radhus eller flervåningshus med färre än fem lägenheter, eller egnahemshus

1.  I tätorter:

• Separat insamling av bioavfall inleds senast i juli 2024 i tätorter med över 10 000 invånare. I mindre tätorter förpliktar statsrådets förordning inte till separat insamling av bioavfall.

• Separat insamling av bioavfall kan ersättas med kompostering eller annan motsvarande småskalig behandling på fastigheten om kommunens avfallshanterings- eller miljöskyddsbestämmelser tillåter detta och den kommunala avfallshanteringsmyndigheten underrättas om verksamheten. 

• De invånare som inte omfattas av separat insamling betjänas av områdesvisa mottagningsplatser för avfall. Mottagningen ordnas av kommunen och förpackningsproducenten. Förordningen förpliktar inte till separat insamling av förpackningsavfall eller småskaligt metallavfall på fastigheten.

• Kommunen kan i sina föreskrifter om avfallshantering inskränka eller utvidga den separata insamlingen på fastigheter från de krav som förordningen förpliktar till. Dessutom kan kommunen ställa krav på separat insamling också för andra avfallstyper än dem som avses i förordningen.

2.  Utanför tätorter:

• Invånarna betjänas av områdesvisa mottagningsplatser för avfall. Mottagningen ordnas av kommunen och förpackningsproducenten. Statsrådets förordning förpliktar inte till separat insamling på fastigheter.

• Enligt avfallslagen kan kommunen i sina avfallshanteringsföreskrifter ställa krav på separat insamling av avfall.

Sommarstuga eller annan fritidsbostad

• Sommarinvånarna betjänas av områdesvisa mottagningsplatser för avfall. Mottagningen ordnas av kommunen och förpackningsproducenten. Statsrådets förordning förpliktar inte till separat insamling på fastigheten om fritidsbostaden är belägen utanför en tätort.

• Kommunen kan dock i sina föreskrifter om separat insamling ställa krav på separat insamling av avfall och, om fritidsbostaden är belägen i en tätort, avvika från skyldigheten att samla in avfall separat i högst 5 år om de förutsättningar som anges i 15 § 2 mom. i avfallslagen uppfylls.

Dessutom ska separat insamling av trädgårds- och parksavfall, textilavfall och stora kasserade föremål samt annat förpackningsplast-, förpackningspappers-, förpackningskartong-, och metallavfall ordnas i den mån det är möjligt.

Separat insamling av bioavfall kan ersättas med kompostering eller annan motsvarande småskalig behandling på fastigheten. Behandlingen ska genomföras i enlighet med minimikraven i 12 § i avfallsförordningen. Också kommunen kan genom sina bestämmelser om avfallshantering ställa krav på småskalig behandling av bioavfall.

Var hittar invånarna mer information om hur avfallshanteringen är ordnad och om sortering?

Du kan vända dig till avfallsanläggningen eller avfallshanteringsmyndigheten i din kommun.

• Suomen Kiertovoima rf: Kierratys.info
• Biojate.info
• Suomen Kiertovoima rf: Vaarallinenjate.fi
• Finlands Förpackningsåtervinning Rinki Ab: Återvinning av förpackningar

Vilka skyldigheter har andra än bostadsfastigheter när det gäller separat insamling?

En verksamhetsutövare som bedriver näringsverksamhet eller offentlig förvaltnings- och serviceverksamhet (avfallsinnehavaren) ska från och med juli 2022 ordna separat insamling av kommunalt avfall som uppkommer från dess verksamhet, om fastigheten är belägen i en tätort eller i ett detalj- eller generalplanerat område för service, turism eller arbetsplatser och om verksamheten i genomsnitt ger upphov till minst följande mängder avfall:

• annat bioavfall än trädgårds- eller parkavfall, 10 kg per vecka,
• avfall från plastförpackningar, 5 kg per vecka, 
• pappers- och kartongavfall, 5 kg per vecka,
• avfall från glasförpackningar, 2 kg per vecka,
• avfall från metallförpackningar och annat småskaligt metallavfall, sammanlagt 2 kg per vecka.

Dessutom ska separat insamling av trädgårds- och parksavfall, textilavfall och stora kasserade föremål samt annat plast-, pappers-, kartong-, glas- och metallavfall ordnas i den mån det är möjligt.

Separat insamling av bioavfall kan ersättas med kompostering eller annan motsvarande småskalig behandling på fastigheten. Behandlingen ska genomföras i enlighet med minimikraven i 12 § i avfallsförordningen. 

Förpackningsavfall ska så långt det är möjligt samlas in tillsammans med annat avfall av samma material. Då ska man dock tillsammans med sammanslutningen som producerar förpackningar säkerställa att den gemensamma insamlingen inte leder till att avfallskvaliteten försämras eller på något annat sätt försämrar möjligheterna att återvinna avfall.

Om verksamheten ger upphov till anmärkningsvärt stora mängder förpackningsavfall av visst material (plast, papper/kartong, glas, metall) av jämn kvalitet, till exempel emballageplast, ska separat insamling ordnas för materialet om det är ändamålsenligt för att nå det bästa resultatet för främjandet av återvinning och i övrigt med tanke på iakttagandet av prioriteringsordningen.

Skyldigheten att ordna separat insamling gäller varje enskild avfallsinnehavare. Avfallsinnehavare som är verksamma i samma fastighet ordnar i praktiken ofta separat insamling tillsammans. 

Kommunen ordnar separat insamling av avfall som uppkommer i kommunens förvaltnings- och serviceverksamhet. Enligt avfallslagen kan kommunen i sina avfallshanteringsföreskrifter utvidga eller inskränka förordningens krav på separat insamling och ställa nya krav på separat insamling även för andra avfallstyper än dem som avses i förordningen.

Var hittar företagen mer information om hur avfallshanteringen är ordnad och om sortering?

Du kan vända dig till det företag som ordnar avfallshanteringen för ditt företag.

• Finlands Förpackningsåtervinning Rinki Ab: Återvinning av förbackningar

Minskning av mängden bygg- och rivningsavfall som uppkommer och avfallets skadlighet

Byggherren, dvs. den som påbörjar ett byggprojekt, ska planera och genomföra ett byggnads- och rivningsprojekt så att det i verksamheten uppkommer så lite och så oskadligt avfall som möjligt. Användbara byggnadsdelar och byggnadsmaterial ska tas tillvara och återanvändas alltid när det är möjligt enligt prioritetsordningen i avfallslagen. Skyldigheten gäller också hushåll och andra mindre byggprojekt. 

Mängden bygg- och rivningsavfall som uppkommer och avfallets skadlighet kan minimeras och återvinningsbarheten ökas till exempel genom selektiv rivning av byggnader. Detta möjliggör bland annat tillvaratagande och återanvändning av byggnadsdelar och byggnadsmaterial för samma eller liknande användningsändamål.

• 25 § i statsrådets förordning om avfall | FINLEX

Separat insamling av bygg- och rivningsavfall

Minst 70 procent av det bygg- och rivningsavfall som uppkommer ska enligt EU:s och Finlands avfallslagstiftning förberedas för återanvändning, återvinnas eller annars materialåtervinnas eller resursåtervinnas. Detta gäller inte mark- och stensubstansavfall eller farligt avfall. För att målet ska kunna nås krävs det i Finland akuta åtgärder för att öka den separata insamlingen och återvinningen av avfall, eftersom återvinningsgraden i Finland under de senaste åren har uppgått endast till 50–60 procent. 

Den som innehar bygg- och rivningsavfall ska ordna avfallshanteringen på byggplatsen så att en så stor del av avfallet som möjligt i enlighet med prioriteringsordningen kan förberedas för återanvändning, återvinnas eller återvinnas som material t.ex. i markbyggnad. Med innehavare av bygg- och rivningsavfall avses den som påbörjar eller huvudsakligen genomför eller är entreprenör för ett byggprojekt och som genom ett avtal eller något annat motsvarande arrangemang har ansvaret för att ordna avfallshanteringen.

Separat insamling ska ordnas för åtminstone följande avfall:

1. betong, tegel, mineralplattor och keramik, om möjligt sorterade enligt avfallstyp,
2. bitumen och takfilt,
3. gips,
4. oimpregnerat trä,
5. metall,
6. glas,
7. plast,
8. papper och kartong,
9. mineralullsisolering,
10. asfalt,
11. mark- och stensubstans.

Farligt avfall ska alltid samlas in separat och transporteras för behandling. POP-avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar ska om möjligt identifieras och samlas in separat för behörig behandling. Förpackningsavfall ska föras till avfallshantering som producenten ordnar. Också annat avfall som uppkommer på en byggplats ska i mån av möjlighet sorteras och transporteras för återvinning eller på annat sätt återanvändas som material.

Avfall av jämn kvalitet, såsom emballageplast, som uppkommer i märkbart stora mängder på en byggplats ska sorteras separat.  På detta sätt kan man bidra till en högklassig och effektiv avfallsåtervinning. Som märkbart stor mängd betraktas exempelvis en mängd som ska samlas in med en egen insamlingsanordning eller i en egen mellanlagringsplats på en bygg- eller rivningsplats. 

En del av avfallstyperna kan samlas in med samma insamlingsanordning på byggarbetsplatsen och föras till sorteringsanläggningen för sortering. Då ska det säkerställas att den gemensamma insamlingen inte försämrar avfallets kvalitet och inte minskar möjligheterna till återanvändning, återvinning eller annat återutnyttjande.

Undantag från skyldighet att samla in avfall separat kan göras endast i vissa noggrant definierade fall (se 15 § i avfallslagen). Undantagen ska vid behov kunna motiveras för tillsynsmyndigheten. Orsaken till undantaget kan vara t.ex. att mängden avfall som uppkommer på byggarbetsplatsen eller rivningsplatsen är mycket liten eller att en ändamålsenlig tjänst för återvinning av avfallet saknas.

Avfall från småskaligt byggande eller rivning som hushållen själva utför ska sorteras i mån av möjlighet och föras till kommunens avfallsanläggning.

Efterlevnaden av avfallslagen vid hantering av bygg- och rivningsavfall övervakas av den kommunala miljövårdsmyndigheten eller av närings-, trafik- och miljöcentralen. Dessa myndigheter kan samarbeta med byggnadstillsynsmyndigheten.

För mer information om hur avfallshanteringen är ordnad kan du kontakta de privata avfallshanteringsföretagen som är verksamma i din region.

• 26 och 27 § i statsrådets förordning om avfall | FINLEX

Livsmedelsbranschen bör minska och föra bok över livsmedelsavfall

Minskning av mängden livsmedelsavfall

Livsmedelsföretagarna ska se till att deras verksamhet ger upphov till så lite livsmedelsavfall som möjligt. Den nya avfallsförordningen förpliktar livsmedelsföretagarna att överlåta oanvända ätbara livsmedel för återutdelning, i första hand som människoföda, om detta kan ske så att kostnaderna är skäliga och utan att livsmedelssäkerheten äventyras. Enligt livsmedelslagen (297/2021) är livsmedelsföretagare bland annat företag som är verksamma inom primärproduktion, tillverkning, servering och försäljning av livsmedel.

Skyldigheten gäller överlåtelse av oanvända livsmedel. Livsmedelsföretagaren kan själv välja till vem och på vilket sätt de oanvända livsmedlen överlåts så att det inte äventyrar livsmedelssäkerheten. Livsmedlen kan under samma förutsättningar överlåtas också till privatpersoner. Företagaren behöver inte nödvändigtvis leverera livsmedlet till mottagaren. Livsmedelsverket har utarbetat anvisningar om livsmedel som levereras för mathjälp.

Avfallsförordningen förpliktar inte till att överlåta oanvända livsmedel om kostnaderna av överlåtelsen enligt livsmedelsföretagaren är oskäliga. En sådan situation kan uppstå till exempel om kostnaderna för överlämning av livsmedlen klart överstiger livsmedlens värde och kostnaderna för ändamålsenlig avfallshantering. Aktören ska vid behov kunna visa hur de uppskattade oskäliga kostnaderna uppstår.

Bokförings- och informationsskyldigheter gällande livsmedelsavfall

Livsmedelsföretagarna ska från och med den 1 januari 2022 föra bok över mängderna och hanteringen av livsmedelsavfall samt i mån av möjlighet göra en bedömning av mängden ätbara livsmedel som kasserats som avfall, dvs. matsvinnet. Skyldigheten gäller största delen av aktörerna inom livsmedelsbranschen, såsom aktörer inom livsmedelsindustrin, handeln samt restaurang- och inkvarteringsverksamheten. Skyldigheten gäller inte välgörenhetsorganisationer som erbjuder mathjälp eller andra allmännyttiga samfund eller sådan småskalig verksamhet som inte omfattas av den planmässiga livsmedelstillsynen.

Bokföringsskyldigheten gäller kasserade livsmedel som inom livsmedelsbranschen blir avfall och vanligtvis transporteras bort för behandling som bioavfall eller blandavfall. Bokföringen ska innehålla följande uppgifter om livsmedelsavfallet:

1. den totala mängden livsmedelsavfall som verksamheten ger upphov till i ton eller kilogram,  

2. de huvudsakliga avfallstyper som livsmedelsavfallet består av och, i den utsträckning det är möjligt, avfallskategorierna för avfallstyperna i enlighet med avfallsförteckningen i bilagan till avfallsförordningen. Typiska avfallstyper som ingår i livsmedelsavfallet är enligt avfallsförteckningen till exempel animaliskt vävnadsavfall, vegetabiliskt avfall, biologiskt nedbrytbart köks- och restaurangavfall, ätliga oljor och fetter samt material som uppstår vid tillverkningen av livsmedel och som är olämpliga för konsumtion eller beredning.

3. i mån av möjlighet en uppskattning av den mängd av livsmedelsavfallet (i n eller kilogram) som skulle ha varit ätbar vid den tidpunkt då det kasserades,

4. mottagarens identifieringsuppgifter och avfallets behandlingssätt, om det transporteras bort för behandling.

Ett sammandrag sänds till tillsynsmyndigheten

Tillstånds- eller anmälningspliktiga livsmedelsföretagare (i praktiken en del av verksamhetsidkarna inom livsmedelsindustrin) ska årligen lämna ett sammandrag över det föregående kalenderåret till tillsynsmyndigheten före utgången av februari eller vid den tidpunkt som anges i miljötillståndet eller i anmälningsbeslutet. Det första sammandraget ska lämnas över uppgifterna för året 2023. 

Andra bokföringsskyldiga aktörer, såsom aktörer inom handel och restaurang- och inkvarteringsverksamhet, har inte motsvarande skyldighet att lämna uppgifter, men de måste på begäran lämna bokföringsuppgifter om livsmedelsavfall. Naturresursinstitutet samlar dessutom in uppgifter med separata utredningar från aktörerna för rapportering till Europeiska kommissionen.

Tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen övervakar att livsmedelsföretagarna iakttar de ovan nämnda skyldigheterna. Tillsynsmyndigheterna är närings-, trafik- och miljöcentralerna (verksamhet som har beviljats ett miljötillstånd av regionförvaltningsverket) och kommunala miljövårdsmyndigheter (annan verksamhet). Tillsynsmyndigheterna inom livsmedelsbranschen ger tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen handräckning i övervakningen av skyldigheterna.

• Tillsyn över bokföringsskyldigheten i fråga om livsmedelsavfall samt handräckning för
  tillsynen. Promemoria 26.1.2023
• Snabbguide om livsmedelsföretagarens bokföring av livsmedelsavfall, på finska,  på engelska

Den reviderade avfallslagen och förordningarna om olika producentansvarsområden innebär ändringar i producentansvaret

Den reviderade avfallslagen och förordningarna om olika producentansvarsområden innebär ändringar i producentansvaret

De viktigaste ändringarna är utvidgningen av producentansvaret till att omfatta distanshandeln, producenternas skyldighet att ansluta sig till en producentsammanslutning, de nya grunderna för bestämning av producenternas återvinningsavgifter och införandet av egenkontroll. Producenterna och framför allt producentsammanslutningarna har också fått nya informationsskyldigheter och skyldigheter att offentliggöra information, och ändringar har gjorts i rapporteringen. Inom förpackningsbranschen uppställdes dessutom allt stramare mål för materialåtervinning.

Närmare information om förändringarna i producentansvaret finns på NTM-centralernas webbplatser:

• Närings-, trafik- och miljöcentralerna: Ändringar i producentansvaret 2021 

Lagen förpliktar till att upprätta transportdokument för avfall 

Transportdokumentet är ett dokument som enligt avfallslagen krävs i Finland för transport av följande avfallstyper: 

• bygg- och rivningsavfall (frånsett icke-förorenad mark) 
• farligt avfall 
• slam från slamavskiljare och slutna tankar (tidigare slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar) 
• slam från sand- och fettavskiljningsbrunnar
• förorenad mark
• POP-avfall (Persistent Organic Pollutants, långlivade organiska föroreningar).

Transportdokumentet ska i regel vara i elektronisk form. Transportdokumentet ska innehålla uppgifter om vilket avfall som transporteras och varifrån och vart avfallet transporteras. Uppgifterna i transportdokumentet ska anmälas till SIIRTO-registret. 

I transportdokumentet sammanställs uppgifter om avfallets typ, ursprung, producent och transportör samt om att avfallet behandlas på lämpligt sätt. Syftet med transportdokumentet är att säkerställa att vissa typer av avfall behandlas på lämpligt och säkert sätt i Finland.

Skyldigheten att upprätta ett transportdokument gäller avfallsinnehavare/avfallsproducenter, avfallstransportörer och avfallsmottagare

Skyldigheten att upprätta ett transportdokument gäller alla företag och organisationer som producerar, transporterar eller tar emot ovannämnda avfallstyper.
 
Enligt lagen är det avfallsinnehavaren, det vill säga den avfallsproducent eller aktör som har bestämmande inflytande över avfallet före transporten, som svarar för upprättandet av transportdokumentet. Endast hushållen saknar skyldighet att upprätta transportdokument. Om avfallet avhämtas från ett hushåll är det avfallstransportören som är skyldig att upprätta transportdokumentet.

På webbplatsen ymparisto.fi finns mer information och anvisningar om användningen av transportdokument

På webbplatsen ymparisto.fi finns bland annat 

• riktade anvisningar om skyldigheterna gällande transportdokument och om upprättandet av dokumentet för avfallsinnehavare/avfallsproducenter, avfallstransportörer och avfallsmottagare 
• anvisningar om att föra in uppgifterna i SIIRTO-registret.