Frivillig kvotplikt ett sätt att främja cirkulär ekonomi
I en cirkulär ekonomi vill man att material hålls i omlopp så länge som möjligt. Ett sätt att främja detta är kvotplikten. Det lönar sig att inledningsvis införa det på frivillig väg i Finland, föreslås det i en utredning som beställts av miljöministeriet om kvotplikt för återvunnet material som främjare av cirkulär ekonomi. I utredningen rekommenderas i synnerhet frivilliga Green deal-avtal*.
Kvotplikt innebär att till exempel de som tillverkar eller distribuerar material eller produkter ska använda fastställda andelar av återvunna råvaror i vissa material eller produktgrupper. Finland har ingen lagstiftning som förpliktar till detta, och det finns ingen empirisk forskning om kvotpliktens effektivitet.
I utredningen rekommenderas det att kvotplikten inledningsvis införs på nationell nivå på frivilliga sätt. Kvotplikten kan till exempel vara ett kriterium inom offentlig upphandling, ett frivilligt Green deal-avtal inom en bransch eller ett krav enligt en produktstandard, ett märke eller ett certifikat. De effektivaste sätten att höja återvinningsgraden är dock sannolikt rättsligt bindande förpliktelser som beaktar övergångsperioder. Att införa sådana förpliktelser på nationell nivå är dock en utmaning med tanke på normerna för EU:s inre marknad och fria rörlighet för varor och material.
I utredningen bedöms kvotplikten eller andra motsvarande styrmedel med hänsyn till lämplighet, effektivitet och genomförbarhet i fråga om följande material- och produktgrupper: plast, fiberduk, betongkross vid markarbete samt näringsämnena kväve och fosfor.
Enligt rekommendationerna kan marknaden för materialåtervunnen plast effektiviseras genom att man för tillverkare av produkter av termoplast utvecklar och inför ett Green deal-avtal med tillämpning av massbalansprincipen. När det gäller plast inom byggsektorn kan man utvidga det nuvarande Green deal-avtalet om plast inom byggsektorn genom att stärka de offentliga upphandlingarnas roll i avtalet och öka antalet produktgrupper. När det gäller plastprodukter kan man också överväga ett frivilligt system för producentansvar som ett styrmedel som stöder kvotplikten.
Också för tillverkare av fiberduksprodukter rekommenderas ett frivilligt åtagande som genomförs med Green deal-avtal och med tillämpning av massbalansprincipen. Användningen av betongkross kan i det inledande skedet påskyndas genom förhandlingar om ett Green deal-avtal som gäller offentlig upphandling av markarbete, i vilket inkluderas en åtgärd som gäller återvunnet material i betongskross och annat material.
För näringsämnen kom man inte i denna utredning fram till några rekommendationer.
Ytterligare information:
Heikki Sorasahi, miljöministeriet, [email protected], 050 516 2990
Författare till utredningen Gaia Consulting Oy: Tuulia Sinijärvi, [email protected], tfn 040 708 5917
* Green deal är ett frivilligt, tidsbestämt avtal. Avsikten är att med hjälp av avtalet att finna lösningar på klimatutmaningarna, på förlusten av biologisk mångfald, på överkonsumtionen av naturresurser och på främjandet av cirkulär ekonomi i Finland. Avtalet ingås mellan staten och näringslivet. Dessutom kan avtal även ingås med offentliga sektorn, såsom kommuner och ämbetsverk. Avtalen tillhandahåller en verksamhetsmodell som är flexiblare än lagstiftningen för att finna lösningar som är effektivare, fungerar bättre och är bättre uppdaterade för att uppnå gemensamma mål.