Frågor och svar om datasystemet för den byggda miljön

Den byggda miljön är avgörande för om Finland uppnår klimatneutralitet år 2035. Byggande och byggnader orsakar cirka en tredjedel av Finlands växthusgasutsläpp. Byggverksamheten förbrukar också stora mängder naturresurser och energi. Det ger upphov till mycket avfall.

Exaktare information om konsekvenserna av byggnader och områdesanvändning bidrar till att minska utsläppen och belastningen på naturen. Med hjälp av den riksomfattande informationen kan man följa planernas verkningar och på så sätt fatta beslut som belastar miljön så lite som möjligt. Informationen om byggnadernas utsläpp, det vill säga uppgifterna i klimatdeklarationen, publiceras i datasystemet för den byggda miljön i samband med bygglovet. Vid sidan av datasystemet för den byggda miljön har man utvecklat en utsläppsdatabas för den byggda miljön. Databasen innehåller uppgifter om de genomsnittliga utsläppen för de vanligaste byggnadsmaterialen i Finland. Ett annat verktyg under utveckling är systemet för övervakning av utsläpp från byggnader, som strävar efter att använda klimatdeklarationer och annat informationsmaterial vid övervakningen av utsläpp från den byggda miljön.

I datasystemet för den byggda miljön införs uppgifter om de material som använts i byggnaden. Tack vare det vet man redan på förhand vilka material som kan återvinnas från en byggnad som ska renoveras eller rivas. Informationen är viktig för utvecklingen av marknaden för återvinning och återanvändning av byggmaterial och byggavfall. Vid utvecklingen beaktas också kopplingarna till uppgifterna i avfallsregistret (SIIRTO). 

Upprättandet av datasystemet för den byggda miljön ingår i regeringsprogrammet. Budgeten för Ryhti-projektet, som upprättar systemet, är 19,6 miljoner euro 2020–2024. 

Förändringen medför kostnader i början och kräver ny kompetens, och därför erbjuds kommunerna stödtjänster och understöd för bland annat utbildning av personalen. 

I regeringsprogrammet har det fastslagits att kommunernas faktiska kostnader och kostnader av engångsnatur ersätts. Vid ersättning av faktiska kostnader beaktas kommunernas tilläggskostnader och besparingar. 

Kostnaderna har bedömts genom sakkunnigutredningar i samband med vilka det har gjorts kommunenkäter och intervjuer.

• Kooste selvityksistä Hankeikkunassa

Kommuner och landskapsförbund kan ta hjälp av Ryhti-projektets förändringsstöd som erbjuder evenemang, utbildningar, guider och mentorskap. Organisationerna får tillgång till skräddarsydda åtgärdsprogram som hjälper dem att förstå sin egen situation och genomföra förändringen. Byggnadstillsynen kan ansöka om understöd för utbildningar om datamodeller.

Ur företagens synvinkel medför förändringen många möjligheter, men också behov för att göra ändringar i de programvaror som används. KIRAHub ger företagen handledning gällande hurdana saker företagen redan i förväg borde ta hänsyn till i samband med digitaliseringen och hur deras affärsverksamhet kan anpassas till de nya behoven.

I jämförelseländer som Danmark och Nederländerna finns det redan datasystem till vilka kommunerna lämnar befintliga och anhängiga detaljplaner. I Sverige och Tyskland utvecklas informationstjänster på nationell nivå eller landskapsnivå. I Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland används nationella modeller för planinformation. 

Den digitala förändringen har haft framgång i andra länder, och Finland har inte råd att bli efter i denna utveckling.

Den digitala säkerheten, som omfattar informationssäkerhet, dataskydd, cybersäkerhet, riskhantering, kontinuitet i verksamheten och beredskap, har beaktats i datasystemet för den byggda miljön. 

I samband med det tekniska genomförandet av datasystemet har frågor som gäller den digitala säkerheten utretts. Enligt utredningarna medför datasystemet för den byggda miljön inte någon säkerhetsrisk när planerade administrativa åtgärder vidtas, till exempel åtgärder för att göra det öppna informationsmaterialet mer allmänt och odetaljerat. Det riksomfattande centraliserade datasystemet uppskattas vara mer digitalt säkert än i den nuvarande situationen där informationen är spridd. 

För datasystemet har det utarbetats krav på digital säkerhet i systemet, en bedömning av risker och konsekvenser för den övergripande säkerheten, en utredning om behoven för politiska riktlinjer som hänför sig till den digitala säkerheten samt en bedömning av de kumulativa effekterna av öppen information i datasystemet för den byggda miljön. 

I den digitala miljön är det nödvändigt att begränsa tillgången till information. Tillsammans med kommuner och andra centrala myndigheter har man granskat kritiska uppgifter och gjort en klassificering av vilka uppgifter som ska finnas fritt tillgängliga och vilka som i sin tur ska finnas begränsat tillgängliga endast för myndigheternas användning. På detta sätt säkerställs till exempel att samkörningen av uppgifter inte äventyrar individens eller samhällets säkerhet.  

Datamodellen beskriver informationens gemensamma struktur och innehåll, till exempel detaljplanen. I en datamodellbaserad plan finns informationen i en strukturerad form som kan läsas av systemen, och även sökbarheten förbättras mycket. En datamodellbaserad plan är inte längre bunden till ett enda format. 

När det talas om datamodeller är det bra att förstå att datamodellen inte är samma sak som byggnadsinformationsmodellen, dvs. den tredimensionella BIM-modellen.

• Läs mer om interoperabilitetsarbetet 

Datasystemet för den byggda miljön har många kopplingar till informationen inom olika sektorer. Inom den offentliga sektorn pågår samtidigt 50 projekt med koppling till informationen i det nya datasystemet. Syftet är att säkerställa att informationen kan röra sig smidigt och undvika överlappningar.  Miljöministeriet har kommit överens om nya verksamhetsmodeller med myndigheter som upprätthåller centrala system (förkortning och det ansvariga ministeriet inom parentes):

• Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata: befolkningsdatasystemet (BDS) (FM)
• Lantmäteriverket: bostadsdatasystemet (HTJ), fastighetsdatasystemet (KTJ), adressdatasystemet (OTJ) och nationella terrängdatabasen (KMTK) (JSM)
• De lokala byggnadstillsynsmyndigheternas datasystem
• Skatteförvaltningens fastighetsbeskattning (FM)
• Information om kommunernas och statens infrastruktur, till exempel vägnät och nätverk (bland annat Velho, Digiroad (KM) 

Tre olika alternativ för genomförandet utreddes:

• En helt centraliserad modell där kommunerna upphör med att upprätthålla informationen i sina egna system
• Ett hybridsystem, det vill säga ett speglat system där datasystemet för den byggda miljön automatiskt får information från kommunernas system genom gränssnitt
• En decentraliserad modell där varje kommun har ett eget system varifrån varje aktör söker information separat. 

Alternativen och deras konsekvenser diskuterades vid mötet för projektets strategiska styrgrupp den 30 september 202. Hybridalternativet användes som grund för arbetet med att specificera systemet. I det alternativet behåller kommunerna rätten att utveckla sina egna datasystem och informationstjänster och det uppstår inga överlappande funktioner. Informationsöverföringen till datasystemet för den byggda miljön medför inte ytterligare arbete för den som producerar informationen, utan överföringsprocessen är helt eller nästan helt automatisk om det skapas ett gränssnitt för informationsöverföring mellan informationsproducenten och datasystemet. Informationsproducenten för in den information som ska överföras i gränssnittet varifrån datasystemet för den byggda miljön hämtar den. Reformen ändrar inte på informationsproducentens ansvar.

Datasystemet för den byggda miljön (RYTJ) skapas inom ramarna för Ryhti-projektet och är det nya hemmet för information om områdesanvändning och byggande. 

Datasystemet för den byggda miljön består av 

• en informationsresurs för planer för områdesanvändningen som innehåller markanvändningsplaner och till exempel information om de olika skedena av planernas utarbetning.
• en byggnadsinformationsresurs där den centrala informationen om byggnaderna finns. 

Tekniskt sett är datasystemet för den byggda miljön ett informationslager. Med gemensamma informationslager avses informationslager som planerats och upprätthålls för flera användares bruk och att informationen i lagren kan lämnas ut och utnyttjas för olika ändamål. Informationen i det gemensamma informationslagret samlas in endast en gång och uppdateras när den förändras. 

Med datasystem avses å sin sida ett helhetsarrangemang som består av databehandlingsutrustning, programvara och annan databehandling. För konsekvensens skull använder vi benämningen datasystem för den byggda miljön, som kan likställas med andra myndighetsdatasystem såsom bostadsdatasystemet eller befolkningsdatasystemet.

Förändringen medför extra arbete under övergångsperioden, även om informationshanteringen med tiden blir smidigare och lättare. 

Den nya lagstiftningen gäller till exempel uppdatering och utlämnande av information samt de egenskaper som krävs av informationen. 

Finlands miljöcentral åläggs att öppna datasystemet för den byggda miljön 2024 och upprätthålla det.

Ansvaret inom informationsproduktionen ändras inte, utan kommunerna ansvarar även i fortsättningen för områdesanvändningen och tillstånden för byggande. Informationsproducenten, till exempel en kommun, ansvarar för att uppdatera informationen. I fortsättningen publicerar kommunerna och landskapsförbunden information om byggande och områdesanvändning i en gemensamt överenskommen maskinläsbar form i det riksomfattande systemet. Behövliga gränssnitt byggs mellan olika system. Kommunen får information genom gränssnitten och kan bilda ett arkiv för eget bruk.

Övergången till ett digitalt verksamhetssätt och datamodeller medför ändringar för användare och producenter av information. De gäller verksamhetsprocesser, datasystem som redan är i bruk, användning och utlämnande av information och ärendehantering. DigiFinland Oy:s förändringsstöd utreder för närvarande behovet av förändring ur olika kommuners synvinkel.

• DigiFinland Oy Vanliga frågor om Ryhti-förändringsstödet, länken öppnas på en extern sida (på finska)

Den information som uppstår vid kommunernas områdesanvändning och byggande är offentlig myndighetsinformation som inte kan ägas av någon. Myndigheten är innehavare av denna information, men myndigheten kan inte hantera den information som tillhör den på samma sätt som en privat innehavare av information. 

När det är fråga om myndighetsinformation iakttas offentlighetsprincipen. Enligt den har var och en rätt att få uppgifter ur en offentlig handling. Myndigheten ska delge informationen om inte informationens offentlighet har begränsats i lag. Enligt offentlighetslagen är det avgiftsfritt att få information ur en myndighetshandling, om det inte medför särskilda kostnader att ta fram handlingen. 

Kommunerna kan använda information som finns i deras egna system och i datasystemet för den byggda miljön och skapa egna dataprodukter som de även i fortsättningen kan tillhandahålla via sina informationstjänster. 

Administratören för datasystemet för den byggda miljön, Finlands miljöcentral (SYKE), är en statligt forsknings- och sakkunniginrättning, och till dess uppgifter hör inte att generera vinst för staten genom systemet. 

• Selvitys viranomaisen tiedon hallinnasta ja julkisuudesta

Maskinläsbar och aktuell information som uppfyller de nuvarande kraven är en av digitaliseringens grundvalar. Målet med digitaliseringen är inte bara att uppnå kostnadsbesparingar utan också att erbjuda bättre tjänster för användarna. Informationens värde stiger när den finns tillgänglig i kompatibel form på en enda plattform. Informationens tillförlitlighet och den digitala säkerheten förbättras också.

Den riksomfattande investeringen i datasystemet för den byggda miljön betalar sig tillbaka när informationen blir mer tillgänglig, kvaliteten på den förbättras och informationshanteringen blir lättare.

Digitaliseringen gynnar alla användare av informationen:

Kommunerna

• Informationsflödet mellan staten och kommunerna förenklas.  Kommunerna sparar resurser när information om planläggning och byggande görs tillgänglig för de statliga myndigheterna endast en gång. 
• Interoperabel information, gränssnitt och enhetlig praxis underlättar kommunens upphandlingar av system i och med att det behövs färre skräddarsydda lösningar. 
• I det centraliserade systemet kan man anvisa mer resurser för digital säkerhet och dataskydd än i ett decentraliserat system.
• Man kan övergå från att följa områdesanvändningen till lägesbilder, prognostisering och strategisk planering.
• Läs mer om fördelarna för kommunerna här.

Statsförvaltningen

• Samarbetet mellan myndigheterna förbättras: Aktuell information förmedlas smidigare mellan statliga myndigheter och kommuner, och den behöver inte skickas till flera olika ställen.
• Myndighetsprocesserna effektiviseras och det manuella arbetet minskar när informationen baserar sig på gemensamma standarder och dataöverföringen automatiseras.
• Helhetsbilden förbättras: Information som överskrider områdes- och organisationsgränserna fås från hela landet. Den aktuella och tillförlitliga informationen kan utnyttjas i beslutsfattandet och den kan användas för att skapa mer exakt statistik, prognoser och modeller.
• Skattemyndigheten får aktuell information som behövs till exempel i fastighetsbeskattningen.
• Räddningsverket får lätt tillgång till information om ett objekt, såsom 3D-byggnadsritningar.

Byggnadernas ägare, användare och invånare

• Demokratin stärks: Kommuninvånarna får lättare tillgång till information om planläggning, och deltagandet underlättas. 
• Byggnadernas säkerhet förbättras. Informationen ger ägaren, köparen eller finansiären en bättre uppfattning om objektets karaktär och värde. Till exempel kan man spåra ämnen, byggprodukter eller konstruktioner som senare identifierats som en risk.
• De tjänster som erbjuds (till exempel försäkringar, fastighetsbeskattning, fastighetshandel) bygger på aktuell och tillförlitlig information.

Företag

• Företagen kan skapa allt bättre tjänster som bygger på aktuell information.
• Företaget kan söka uppgifter från hela landet på en och samma plats när det till exempel funderar på var det ska placera sin affärsverksamhet.

Samhällsfunktionerna, till exempel beskattningen, kräver viss information om till exempel byggnader. Lagstiftningen måste utvecklas för att tillgodose behoven i det digitaliserade samhället. Det behövs en viss grad av förpliktande som leder till ett enhetligt sätt att producera och distribuera information på nationell nivå. 

Flera av de bestämmelser som styr datasystemet för den byggda miljön finns i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Till exempel dataöverföringen mellan kommuner och datasystemet för den byggda miljön med hjälp av gränssnitt bygger på dessa. 

Behovet av att revidera datasystemet har också utgjort grunden för en totalreform av markanvändnings- och bygglagen. Den nya bygglagen innehåller bestämmelser om att ansökan om bygglov i fortsättningen görs i form av datamodeller eller i någon annan maskinläsbar form. Planerings- och produktionsmodeller som kräver tillstånd lagras i det nya datasystemet för den byggda miljön. Bestämmelser om digitalisering av områdesanvändningen finns i lagen om ett datasystem för den byggda miljön.

Bygglagen träder i kraft den 1 januari 2025 och lagen om ett datasystem för den byggda miljön den 1 januari 2024.

• Riksdagen antog lagar som minskar utsläppen från byggande och främjar digitalisering (miljöministeriets meddelande 1.3.2024)

Inom den byggda miljön skapas det ständigt ny värdefull information med hjälp av vilken vi kan påverka hur fungerande, sund och klimatsmart vår livsmiljö är. Det finns mycket information om den byggda miljön som är viktig för hela samhället och som ägarna, de boende, användarna, forskarna, näringslivet och beslutsfattarna behöver.

För närvarande är informationen om den byggda miljön utspridd i olika system och därför svår att använda. Informationsförmedlingen mellan organisationer fungerar dåligt eftersom informationen och systemen inte är kompatibla. Informationen kan också vara bristfällig eller föråldrad, och det är svårt att få riksomfattande information.

Vissa samhällsfunktioner förutsätter formbunden information om till exempel byggnader. Informationen utnyttjas inom beskattning, fastighetsbildning, statistik och miljövård samt av nödcentralerna och räddningsväsendet vid sidan av många andra myndigheter. Verksamheten kan inte basera sig på att varje aktör från fall till fall bestämmer vilken information som lämnas ut i vilken form, och till vem.

Kraven på information har förändrats i samhället: Informationen ska vara mer aktuell, enhetlig och tillgänglig på ett säkert sätt för dem som behöver den. Tillgången till tillförlitlig information ökar demokratin och allmänhetens möjligheter att påverka. Utifrån informationen kan både den privata och den offentliga sektorn utveckla nya tjänster. Aktuell information gör att säkerhetsmyndigheternas och räddningsväsendets förmåga att fungera på rätt sätt i olika objekt förbättras och räddar således liv.

Det nya och mer enhetliga sättet att hantera, använda och utnyttja informationen om den byggda miljön är nödvändigt för att digitaliseringen av den byggda miljön ska framskrida.

All information kommer inte att vara fritt tillgänglig för alla i systemet, utan en del av informationen kommer endast att vara tillgänglig för myndigheter som behöver informationen för att genomföra sina uppgifter. Var och en har rätt att dra nytta av en myndighets offentliga information, men rätten begränsas till exempel av sekretess, tredje parters immateriella rättigheter och skyddet för personuppgifter.

Det finns många fördelar med fri tillgång till information, men all information kan inte spridas öppet. När gränserna för offentlighet fastställs ska bland annat den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet och personuppgifter beaktas. Till exempel byggnadsinformation kan utgöra personuppgifter. 

I datasystemet för den byggda miljön identifieras den information som är nödvändig och betydelsefull med tanke på samhället och som ska vara tillgänglig på riksomfattande nivå. Om det är fråga om uppgifter som inte är betydelsefulla och nödvändiga för samhället samlar staten i princip inte in dem. Objektets ägare fattar beslut om att hålla sådan information fritt tillgänglig.

EU-lagstiftningen styr till öppenhet och avgiftsfrihet i fråga om offentlig information. Europeiska unionens direktiv om öppna data trädde i kraft i Finland 2021. Direktivet begränsar myndigheternas rätt att dra ekonomisk nytta av den information de producerar. Kommissionens tillämpningsförordning i anslutning till direktivet utfärdas i slutet av 2022. En del av planmaterialet definieras som värdefullt informationsmaterial, dvs. öppen data.

Datasystemet, som är under utveckling, erbjuder kontrollerad tillgång till information om områdesanvändning och byggande. I den första fasen kommer informationen i systemet att vara sådan som den offentliga förvaltningen använder i sin lagstadgade verksamhet. 

• Bekanta dig med innehållet i det nya datasystemet här.