Frågor och svar om datasystemet för den byggda miljön

Inom den byggda miljön skapas det ständigt ny värdefull information, med hjälp av vilken vi kan påverka hur fungerande, sund och klimatsmart vår livsmiljö är. Det finns mycket information om den byggda miljön som är viktig för hela samhället och som ägarna, de boende, användarna, näringslivet och beslutsfattarna behöver.

För närvarande är den omfattande och viktiga informationen om den byggda miljön utspridd i olika system och svår att använda, och är oenhetlig på riksnivå. Det är svårt att använda informationen, både mellan olika aktörer och nationellt, eftersom den och systemen inte är kompatibla. Informationen kan också vara bristfällig eller föråldrad.

Kraven på information har förändrats i samhället: Informationen ska vara mer aktuell än förut, enhetlig och tillgänglig på ett säkert sätt för alla som behöver den. Tillgången till tillförlitlig information ökar demokratin och allmänhetens möjligheter att påverka. Utifrån informationen kan både den privata och den offentliga sektorn utveckla nya tjänster. Aktuell information räddar människoliv när säkerhetsmyndigheternas eller räddningsväsendets förmåga att agera rätt på plats förbättras.

Det nya och mer enhetliga sättet att hantera, använda och utnyttja informationen om den byggda miljön är nödvändigt.  

Reformen förbättrar informationens användbarhet, kvalitet och tillgänglighet. Den minskar också de resurser och den börda som informationshanteringen kräver. Reformen kommer att undanröja överlappande lagring av information, säkerställa att informationen är aktuell och förbättra informationens interoperabilitet inom sektorn. Användarna får tillgång till den information de behöver lättare än förut. 

Den digitala förändringen pågår inom många samhällssektorer. Miljöministeriet samarbetar både med aktörer inom den offentliga sektorn och med den privata sektorn. Målet är att samla de lärdomar som dragits av gott arbete som redan utförts och att säkerställa att olika aktörers behov beaktas. Ministeriet främjar den digitala visionen om den byggda miljön: År 2030 har Finland en livsmiljö som är hållbar, som baserar sig på världens bästa kunskap och som skapar välfärd.   

Miljöministeriet bidrar till den digitala förändringen inom den bygga miljön genom:

1. Reformen av markanvändnings- och bygglagen (MarkByggL): De huvudsakliga målen är att bekämpa klimatförändringen, förbättra kvaliteten på byggandet och främja digitaliseringen.
2. Interoperabilitetsarbete: Skapar gemensamma strukturer för information samt ordlistor
3. Ryhti-projektet (i samarbete med Finlands miljöcentral): Skapar ett datasystem för den byggda miljön, vilja och stöd för förändringen och en lag om datasystemet för den byggda miljön.
4. Förbättring av den nuvarande byggnadsinformationen och digitalisering av planläggningsinformationen.

Vissa samhällsfunktioner förutsätter formbunden information om till exempel byggnader. Beskattningen, fastighetsbildningen, statistikföringen, nödcentralen, polisen, räddningsväsendet och många andra myndigheter använder informationen. Verksamheten kan inte basera sig på att varje kommun och aktör från fall till fall bestämmer vilken information som lämnas ut, i vilken form och till vem.

Samhällets verksamhet förutsätter att vissa uppgifter samlas in och delas på riksnivå. Det behövs i viss mån förpliktelser för att den nationellt enhetliga och heltäckande informationen ska kunna användas av olika parter.

Den lösning som bereds inom Ryhti-projektet innebär ett stort kliv mot en digital byggd miljö. Målet med digitaliseringen är inte bara att uppnå kostnadsbesparingar, utan också att erbjuda bättre tjänster åt användarna. När informationen finns tillgänglig i en kompatibel form i gemensamma riksomfattande informationsresurser stiger dess värde och tillförlitligheten och informationssäkerheten förbättras. Aktuell information är till nytta vid planeringen och underlättar vardagen på många sätt.

Det nya riksomfattande datasystemet och den nya dataplattformen medför många möjligheter och fördelar för olika aktörer. 

Byggnaders ägare och användare

• Aktuell information bidrar till effektivare systematisk användning och systematiskt underhåll av byggnader. Vi får mer exakt information om hur byggnaden har byggts. En samlad ändrings- och renoveringshistoria ger ägaren, köparen eller finansiären en bättre uppfattning om objektets karaktär och värde.  
• Byggnadens ägare får central information om sitt objekt (bland annat byggrätt och planläggning i närmiljön) och kan till exempel uppdatera informationen om hur byggnaden renoverats.
• Tillgången till och möjligheten att utnyttja informationen om den egna miljön förbättras. Kommuninvånarnas möjligheter att påverka och delta förbättras. De boende kan till exempel få en elektronisk anmälan när förändringar planeras i den egna miljön.
• Tjänsterna i anslutning till den byggda miljön bygger på aktuell och tillförlitlig information (till exempel försäkringar, fastighetsbeskattning, fastighetshandel och så vidare).

Företag

• Företagen kan skapa allt bättre och mer konkurrenskraftiga tjänster som bygger på aktuell information.
• Basuppgifter som är viktiga med tanke på verksamheten behöver inte hämtas från olika ställen eller bearbetas, och det behövs inte kontrolleras att de är aktuella och korrekta.
• Hanteringen av egna eller kundens objekt underlättas och möjligheterna att upprätthålla dem ökar.

Kommuner

• De riksomfattande processerna, ansvaren och rollerna i fråga om informationshanteringen inom den byggda miljön blir tydligare.
• Man kan frångå separata skyldigheter att överföra information till olika aktörer när informationen om den byggda miljön hanteras i ett enda nationellt system. Kommunen gör exempelvis information om planläggning och byggande tillgänglig för de statliga myndigheterna endast en gång, vilket frigör resurser för annat arbete.
• Kommunerna får lättare tillgång till statens beslut om områdesanvändning (till exempel Naturaområden).
• Uppgifterna som gäller aktuell byggnadsinformation rör sig i två riktningar mellan de statliga myndigheterna och kommunerna.
• Informationsutbytet mellan landskapen och kommunerna blir lättare och manuell ändring av informationen minskar till exempel när det gäller den regionala planeringen eller MBT-uppföljningen.
• Kommunernas skyldigheter enligt Inspire-direktivet kan fullgöras lättare och centraliserat.
• Interoperabel information och enhetlig praxis underlättar kommunens upphandlingar av system i och med att det behövs färre skräddarsydda lösningar.
• I det centraliserade systemet kan man anvisa mer resurser för digital säkerhet och dataskydd än i ett decentraliserat system.
• Man kan övergå från att följa områdesanvändningen till lägesbilder, prognostisering och strategisk planering.
• Räddningsverket får på ett lätt sätt information om objektets särdrag.  

Statsförvaltningen

• Helhetsbilden av planeringen och byggandet stärks när informationen finns tillgänglig på en enda plats, över kommungränserna, och i maskinläsbar form.
• Den aktuella och tillförlitliga informationen kan utnyttjas i beslutsfattandet och den kan användas för att skapa mer exakt statistik, prognoser och modeller. Man kan avstå från nuvarande, resurskrävande separata verktyg (till exempel uppföljningsblanketten för detaljplanen).
• Myndighetsprocesserna effektiviseras i och med att automatisk och standardiserad dataöverföring minskar behovet av att överföra och omvandla information manuellt. 
• Uppgifterna som gäller aktuell byggnadsinformation rör sig i två riktningar mellan de statliga myndigheterna och kommunerna.
• Skattemyndigheten får aktuell information som behövs till exempel i fastighetsbeskattningen.

Miljö och klimat

• Informationsreformen inom den byggda miljön stöder på många sätt också omvandlingen av Finland till ett klimatneutralt samhälle före 2035.
• Samhällsplaneringens och byggandets koldioxidfotavtryck kan bedömas och följas upp noggrannare. Informationen om byggnaders egenskaper kan användas för att räkna ut koldioxidfotavtrycket och koldioxidhandavtrycket under byggnadens hela livscykel.
• I samband med reformen utvecklas bland annat den riksomfattande utsläppsdatabasen för byggnadsmaterial (projektet rakDB vid Finlands miljöcentral).
• Marknaden för återvinning och återvändning av byggprodukter och byggavfall utvecklas. Man vet redan på förhand vilket material som kan återanvändas av en byggnad som rivs.

Målet är att informationshanteringen ska bli så lätt och smidig som möjligt. Ur kommunens synvinkel är en viktig förändring att informationen i fortsättningen inte behöver överlämnas till staten flera gånger, utan att statens olika myndigheter hämtar informationen bara en gång.

De nya skyldigheter och uppgifter som gäller olika aktörer och ändringarna i förhållande till de nuvarande uppgifterna klarnar i samband med att datasystemet och lagstiftningen utarbetas. De kan gälla till exempel uppdatering och utlämnande av uppgifter och registrering av uppgifter om byggnadens hela livscykel. 

Övergången till ett digitalt arbetssätt medför ändringar för kommunerna. Ändringarna gäller till exempel ansvaret för informationshanteringen, verksamhetsprocesserna, de datasystem som är i bruk, användningen och utlämnandet av information, ärendehanteringen och arbetsuppgifterna i allmänhet. Ändringen medför kostnader i början och kräver nytt kunnande. I samband med ändringen erbjuds både ekonomiskt stöd och stöd för utbildning. Reformens konsekvenser för kommunerna bedöms för närvarande och olika kommuners behov utreds.

Det finns många kontaktytor över förvaltningsområdena, och inom olika sektorer pågår omfattande utvecklingsprojekt. Separat överenskomna informationsflöden byggs upp mellan olika system så att lösningarna är så användarvänliga som möjligt.  

Syftet är att säkerställa att informationen kan röra sig smidigt mellan olika aktörer. I arbetet undviker man överlappning och strävar efter att uppnå gemensamma fördelar bland annat mellan de system som listas nedan (förkortningen och det ansvariga ministeriet inom parentes):

• Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata: befolkningsdatasystemet (BDS) (FM)
• Lantmäteriverket: bostadsdatasystemet (HTJ), fastighetsdatasystemet (KTJ), adressdatasystemet (OTJ) och Den nationella terrängdatabasen (KMTK) (JSM)
• De lokala byggnadstillsynsmyndigheternas datasystem
• Skatteförvaltningens fastighetsbeskattning (FM)
• Information om kommunernas och statens infrastruktur, till exempel vägnät och nätverk (bland annat Velho, Digiroad) (KM)  

I datasystemet för den byggda miljön kommer offentlighetsprincipen och direktivet om öppna data att beaktas. Det finns många fördelar med öppen tillgång till information, men all information kan inte spridas öppet.

I datasystemet för den byggda miljön kommer man att beakta att offentlig information inte heller alltid kan vara öppen och fritt tillgänglig. När gränserna för offentlighet fastställs ska i synnerhet skyddet för privatlivet och personuppgifter och de rättigheter som ingår i skyddet beaktas. Till exempel byggnadsinformation kan utgöra personuppgifter. Upphovsrätten kan begränsa den kommersiella användningen av informationen. Informationen kan också omfattas av en sekretessgrund enligt offentlighetslagen.

När det är fråga om myndighetsinformation iakttas offentlighetsprincipen. Enligt den har var och en rätt att få uppgifter ur en offentlig handling. En myndighet ska ge ut uppgifterna, om inte offentligheten har begränsats i lag. Enligt offentlighetslagen är det avgiftsfritt att få information ur en myndighetshandling, om det inte medför särskilda kostnader att ta fram handlingen.

När det gäller informationen om den byggda miljön ska de uppgifter identifieras som är nödvändiga och betydelsefulla med tanke på samhället, och som ska vara tillgängliga på riksomfattande nivå. Om det är fråga om uppgifter som inte är betydelsefulla och nödvändiga för samhället, samlar staten i regel inte in dem. Beslut om huruvida dessa uppgifter är öppna fattas av objektens ägare.

För närvarande är informationen om områdesanvändningen och byggandet rätt så fritt tillgänglig. I den digitala miljön är det nödvändigt att begränsa tillgången till information. På detta sätt säkerställs bland annat att samkörningen av uppgifter inte äventyrar individens eller samhällets säkerhet.  

Den digitala säkerheten, som omfattar informationssäkerhet, dataskydd, cybersäkerhet, riskhantering, kontinuitet i verksamheten och beredskap, står i centrum för allt arbete. Den digitala säkerhetens olika delområden beaktas både i planeringen och i det tekniska genomförandet.  

Även om datasystemet i regel kommer att innehålla öppen och offentlig information, ska användarrättigheterna för vissa uppgifter begränsas till att omfatta endast nödvändiga användningsändamål. Därför beaktas informationssäkerheten, dataskyddet och cybersäkerheten när kravspecifikationen för datasystemet utarbetas. Utarbetandet av kravspecifikationen stöds genom en separat utredning om den digitala säkerheten, genom vilken det säkerställs att specifikationen görs med beaktande av principerna för den digitala säkerheten. I samband med kravspecifikationen utarbetas en omfattande informationssäkerhets- och dataskyddsanvisning om temat. Anvisningen används när datasystemet byggs upp och underhålls.

Ryhti-projektet

I Finland kommer det att ske en ändring i behandlingen av informationen om den byggda miljön. Ryhti-projektet, som samordnas av miljöministeriet, för denna reform framåt och bereder datasystemet som möjliggör reformen 2020–2023. 

Datasystemet för den byggda miljön (RYTJ)

En gemensam informationsresurs som byggs upp inom Ryhti-projektet och som består av en informationsresurs för planer för områdesanvändningen, en byggnadsinformationresurs och en dataplattform. Datasystemet för den byggda miljön erbjuder kontrollerad tillgång till information om markanvändning och byggande. Det nya datasystemet ger en helhetsbild av den information som rör den byggda miljön och underlättar användningen av informationen.

I den första fasen kommer informationen i datasystemet att omfatta sådana uppgifter som den offentliga förvaltningen använder i sin lagstadgade verksamhet. Den nya markanvändnings- och bygglagen fastställer vilka uppgifter som i fortsättningen ska finnas i digital form. Här finns informationen enligt den aktuella beredningen.  

Informationsresurs

Med gemensamma informationsresurser avses sådana informationsresurser som planerats och upprätthålls för flera användares bruk och att informationen i dem kan lämnas ut och utnyttjas för olika ändamål. Informationen i en gemensam informationsresurs samlas in endast en gång och uppdateras när uppgifterna ändras. Denna information är tillgänglig för informationstjänster och andra tjänster som använder informationen.

Datasystem

Information behandlas i huvudsak med hjälp av datasystem. Med datasystem avses en helhet som består av databehandlingsutrustning, programvara och annan databehandling.

Interoperabilitet

Interoperabilitet innebär att olika aktörer förstår de gemensamma begreppen på samma sätt och att informationens betydelse inte förändras när informationen överförs mellan olika datasystem. 

Dataplattform

Dataplattformen säkerställer att den information som fås från de ursprungliga källorna förmedlas till de rätta huvudansvariga datasystemen. I datasystemet för den byggda miljön är den information som tagits fram inom olika system tillgänglig för olika aktörer via dataplattformen. En del av informationen förblir fortfarande i andra datasystem. En närmare specifikation av dataplattformen görs i takt med att projektet framskrider, bland annat i samband med arbetet med kravspecifikationen för datasystemet för den byggda miljön under 2021.

Planinformationsresurs

En riksomfattande gemensam informationsresurs med markanvändningsplaner. Den omfattar till exempel planer och information om de olika skedena i utarbetandet av planerna.

Byggnadsinformationsresurs

En riksomfattande gemensam informationsresurs med central information om byggnader