Tjänster från ett enda service­ställe och smidiga tillstånds­förfaranden

Regionförvaltningsverken och närings-, trafik- och miljöcentralerna har varit verksamma sedan ingången av 2010. Miljöuppgifterna är koncentrerade till fyra regionförvaltningsverk och tretton närings-, trafik- och miljöcentraler, som verkar med stöd av sin regionala behörighet.

De uppgifter som sköts av de ämbetsverk som svarar för statens tillstånds- och tillsynsuppgifter samt anknytande styruppgifter, eventuella överlappningar av dem eller deras placering vid olika ämbetsverk samt ämbetsverkens organisationslösningar har utretts flera gånger under tidigare regeringsperioder sedan 2012. Gemensamt för utredningarna är att ämbetsverkens regionalt begränsade behörighet och ett otillräckligt antal anställda i förhållande till arbetsmängden leder till tydliga utmaningar för miljöförvaltningens tillstånds- och tillsynsuppgifter. Regionförvaltningsverkens och närings-, trafik- och miljöcentralernas nuvarande regionala behörighet och uppgiftsfördelning är inte heller optimal med tanke på smidiga, och sakkunniga tillståndsförfaranden och andra administrativa förfaranden samt kunderna eller principen om tjänster från ett enda serviceställe. Till exempel det att närings-, trafik- och miljöcentralerna är indelade i tretton enheter som finns på olika håll i Finland medför utmaningar vid säkerställandet av en enhetlig och jämlik behandling av sökandena.

Omställningen till en ren ekonomi och de investeringar som främjar den förutsätter smidigare och förutsägbarare tillståndspraxis.

Alla centrala aktörer, det vill säga verksamhetsutövarna, andra kunder och eventuella skadelidande, drar nytta av att de tillstånd och förfaranden som påverkar miljön samlas inom ett enda riksomfattande tillstånds-, styrnings- och tillsynsverk. Nivån på miljöskyddet sänks inte. När en enda riksomfattande myndighet samordnar de miljörelaterade tillståndsförfarandena kan man samla den bästa miljökompetensen och säkerställa enhetliga verksamhetssätt. Behandlingen av tillstånd kan effektiviseras, behandlingstiden kan förkortas och kvaliteten på behandlingen kan förbättras avsevärt. Reformen i enlighet med regeringsprogrammet möjliggör att ett tillståndsförfarande i samband med ett sådant projekt som kräver flera tillstånd (vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen) allt oftare leder till ett enda tillståndsbeslut och en enda möjlighet att överklaga beslutet.

Modellen med en enda riksomfattande myndighet gör det möjligt att stärka resurserna och kompetensen också i frågor som gäller tillämpningen av lagstiftningen, vilket kan öka förutsägbarheten i förfarandena.

Reformen medför inga ändringar i förutsättningarna för beviljande av tillstånd.

Syftet med lagstiftningsarbetet kring tjänster från ett enda serviceställe är inte att ändra på behörighetsförhållandena mellan statens och kommunernas miljörelaterade myndighetsuppgifter.

Allmänna intressen är sådana allmänna skyddsintressen som anges i lag och som inte faller tillbaka på enskilda personers eller persongruppers anspråk. Sådana är till exempel tryggande av den biologiska mångfalden, tillgång till rent vatten, användning av naturen för rekreation eller hantering av översvämningsrisker.

Att samla vissa av de nuvarande närings-, trafik- och miljöcentralernas och regionförvaltningsverkens miljöuppgifter hos en och samma myndighet och utveckla tillståndet från ett enda serviceställe främjar på ett betydande sätt samordningen av beslutsfattandet i anslutning till miljön, men undanröjer inte helt behovet av att se till att det allmänna intresset bevakas. Med stöd av 20 § i grundlagen är det även i fortsättningen en myndighets uppgift att bevaka det allmänna intresset, och vid lagberedningen av ämbetsverksreformen, som sker under ledning av finansministeriet, fäster man särskild uppmärksamhet vid att trygga detta.

Det nya tillstånds-, styrnings- och tillsynsverket har riksomfattande behörighet, men den regionala närvaron och kapaciteten tryggas. Det kommer även i fortsättningen att finnas en omfattande täckning av verksamhetsställen som behandlar miljörelaterade tillstånd på olika håll i Finland.

Den regionala och lokala sakkunskapen lämnas inte obeaktad.

Vid beredningen av ämbetsverksreformen strävar man efter att inte störa de tillståndsprocesser och andra processer som pågår.

I lagstiftningsprojektet om tjänster från ett enda serviceställe bereder miljöministeriet de lagändringar som behövs för det serviceställe som skapas när den nya tillstånds-, styrnings- och tillsynsmyndigheten inrättas och för att göra tillståndsförfarandena smidigare. Till exempel eftersträvar vi att tillståndsbehandlingarna enligt de centrala lagar som påverkar miljön (vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen) ska slås samman inom det nya ämbetsverket så att en ansökan, i stället för flera beslut enligt de olika lagarna, leder till endast ett beslut. Dessutom förtydligar vi förhållandet mellan MKB-förfarandet och behandlingen av tillstånd i lagstiftningen och genomför vissa EU-bestämmelser som gäller tillståndsförfaranden.

Ämbetsverksreformen samt det tillstånds-, styrnings- och tillsynsverk och de livskraftscentraler som inrättas i samband med reformen förutsätter dessutom många tekniska ändringar i miljölagstiftningen.

Man har redan länge arbetat för att göra tillståndsförfarandena smidigare. Till exempel miljöskyddslagen har under årens lopp ändrats flera gånger i fråga om tillståndsförfarandena. Investeringsprojekt som är viktiga med tanke på en grön omställning har fått tillfälligt företräde vid tillståndsbehandling i regionförvaltningsverken 2023–2026 och vid förvaltningsdomstolarna 2023–2028. Lagen om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden (2019) gjorde det möjligt för dem som ansöker om tillstånd att på elektronisk väg inleda behandlingen av flera tillstånd samtidigt enligt principen om ett enda serviceställe.

• Miljo.fi: Samordning av miljörelaterade tillståndsförfaranden

Genom tillståndsförfaranden tillåts i begränsad utsträckning och på ett sätt som preciseras genom tillståndsvillkor sådan verksamhet som annars skulle vara förbjuden på grund av skadliga, förorenande effekter på miljön.

Syftet med tillståndsförfarandena är att hantera miljörisker, det vill säga förhindra att oåterkalleliga miljöolägenheter uppstår. Tillståndsförfarandet garanterar för företagen att verksamheten är lagenlig. När det gäller förfaranden som påverkar miljön möjliggör man dessutom en högklassig bedömning av verksamhetens konsekvenser och ger allmänheten möjlighet att delta.

Finlands miljöcentrals utredning om behandlingstiderna för ansökningar om miljötillstånd 2018–2020 och orsakerna till utdragna tillståndsbehandlingar: Att tillståndsbesluten drar ut på tiden beror ofta på många olika faktorer, både för sökandens del och för myndighetens del. Till exempel tog behandlingen av två tredjedelar av regionförvaltningsverkens miljötillståndsbeslut mindre än ett år. Oftast var behandlingstiderna klart kortare än ett år och varierade mellan 9 och 9,9 månader.

För sökandens del försenades tillståndsbehandlingarna av att uppgifterna i ansökan var bristfälliga och i vissa fall motstridiga samt av den tilläggstid som ofta begärdes för komplettering av ansökan. Den näst vanligaste förseningsfaktorn var en projektförändring under den pågående tillståndsbehandlingen, vilket ofta leder till en ny kungörelse. Behovet av tilläggsutredningar fördröjer också behandlingen. De längsta fördröjningarna följer om behovet av en miljökonsekvensbedömning eller en Natura-bedömning inte har utretts på förhand och man blir tvungen att ålägga sökanden att utreda detta senare. I vissa fall har sökanden meddelat att beslutet inte är brådskande. Nästan alltid är långa behandlingstider ett resultat av flera olika faktorer som fördröjer behandlingen.

Vid regionförvaltningsverken utgjorde bristen på personalresurser den största utmaningen.