Minister Niinistö gläds åt fridlysningen av Kemihaaramyrarna
Miljöminister Ville Niinistö gläder sig åt beslutet att permanent fridlysa Natura 2000-området Kemihaaramyrarna. NTM-centralen i Lappland och Kemijoki Oy har avtalat om att fridlysa området i Pelkosenniemi som naturskyddsområde. Området som förblir i Kemijoki Oy:s ägo har en storlek på 7 737 hektar. Området är särskilt känt för den planerade Vuotosbassängen, som aldrig byggdes.
”Jag är speciellt glad över att man har fått till stånd ett skyddsavtal som undanröjer den långvariga osäkerheten när det gäller tryggandet av områdets naturtillstånd. Vi har fått en bit fantastisk finsk myrnatur tryggad, när Natura 2000-området Kemihaaramyrarna nu kan förverkligas också i fråga om den mark som bolaget äger”, sammanfattar minister Niinistö.
Förhandlingarna om skydd av Kemijoki Oy:s marker som naturskyddsområde inleddes mellan miljöcentralen i Lappland (senare NTM-centralen i Lappland) och Kemijoki Oy år 2007. ”Jag vill rikta ett varmt tack till NTM-centralen i Lappland och bolaget för att de efter långvariga ansträngningar har tryggat områdets framtid genom det beslut som nu har fattats. Det har också varit miljöministeriets mål på lång sikt att nå ett beslut. Det är också viktigt för invånarna i området att exempelvis naturturismen tack vare avtalet kan börja utvecklas”, tackar minister Niinistö.
Kemihaaraområdet har en mångsidig natur. Utöver Kemi älv och älven Vuotosjoki berikas området av älvarnas förgreningar, av bäckar, vidsträckta flarkmyrar samt svämängar och -skogar. Myrarna är till stor del i naturtillstånd, och flera hotade arter lever på dem. Av myrtyperna är upp till 11 hotade. Det finns en rik fågelfauna i området, och det utnyttjas speciellt av sädgäss, svanar och tranor som häck- och rastplats.
Lång process med många skeden
Bild: Tapani SallantausUnder flera årtionden planerade man vattenkraft på det nu fridlysta området. Isohaara kraftverk vid Kemi älv togs i bruk 1948, och under de följande årtiondena byggdes de konstgjorda sjöarna Lokka och Porttipahta. Den häftiga diskussionen som fördes kring dem ledde 1970 till ett ställningstagande av statsrådet, enligt vilket staten ska stöda nya bassängprojekt endast om miljösynpunkterna har beaktats i planeringen av dem.
Vattenstyrelsen, som grundades 1970, började utreda en planerad bassäng i området, med alternativen en större bassäng i Kemihaara och en mindre bassäng i Vuotos. Det senare valdes i generalplanen. Regeringens aftonskola beslöt emellertid 1982 att Vuotosbassängen inte ska byggas, och riktade ett stimulanspaket till basnäringarna i området. ”Vuotos-paketet” som bereddes i samarbete mellan Kemijoki Oy och representanter för kommunerna i nordöstra Lappland offentliggjordes 1986, och Kemijoki Oy började förvärva mark i området. Stimulansen av näringarna upphörde, och många markägare som hade återvänt till området började flytta bort. Det skedde också ett utbyte av statlig mark till Kemijoki Oy.
År 1992 fattade statsrådet ett principbeslut om att bygga en bassäng i Vuotos. Beslutet gjorde det möjligt att bereda en tillståndsansökan för bassängen enligt vattenlagen, men krävde också en bedömning av miljökonsekvenserna. Kemijoki Oy lämnade in en tillståndsansökan hos Norra Finlands vattendomstol 1992 och fick tillstånd 2000.
Kemihaaramyrarna som ligger i det planerade bassängområdet ingick inte i statsrådets förslag 1998 om Natura 2000-områden i Finland. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) returnerade beslutet till statsrådet för omberedning i fråga om Vuotos. Vasa förvaltningsdomstol upphävde i sin tur 2001 vattendomstolens beslut om Vuotosbassängen, och HFD befäste Vasabeslutet.
Europeiska gemenskapernas domstol dömde 2003 Finland för att ha brutit mot fågeldirektivet, eftersom Finlands förslag om Natura 2000 var bristfälligt i fråga om de särskilda skyddsområdena. Kemihaaramyrarna nämndes vid namn i domen. Efter detta föreslog statsrådet att Kemihaaramyrarna ska införlivas i nätverket Natura 2000. Beslutet överklagades till HFD, som förkastade besvären 2005. Förhandlingar om skydd av Kemijoki Oy:s marker som naturskyddsområde inleddes mellan miljöcentralen i Lappland och bolaget 2007.
- Pressmeddelanden (NTM-centralen i Lappland) (på finska)
Mer information:
Minister Niinistös specialmedarbetare Sini Eräjää, tfn 040 772 3585, [email protected]
Naturvårdsdirektör Ilkka Heikkinen, tfn 040 506 1172, [email protected]