Korttidsuthyrning

Korttidsuthyrning av bostäder har ökat kraftigt under de senaste åren även i Finland. I lagen föreskrivs det i nuläget inte om korttidsuthyrning av bostäder, vilket har lett till en oklar situation för såväl uthyrare, husbolag och kommuner som andra berörda parter. Det har varit oklart vad som är tillåtet, vem som beslutar och på vilka grunder. 
 
I enlighet med regeringsprogrammet syftar lagändringen till att skapa klarhet och uppdatera lagen så att den motsvarar dagens behov. Tydliga spelregler och den förutsägbarhet de medför ligger i alla parters intresse.

Enligt förslaget ska en bostad som är belägen på ett detaljplaneområde och som inte stadigvarande eller tillfälligt bebodd kunna hyras ut i perioder på mindre än 28 dagar under högst 90 dagar per kalenderår utan bygglov. Dygnsgränserna gäller till exempel investeringsbostäder som är belägna i tätorter och där ingen är skriven. 

Kommunen kan dock tillåta kortvarig uthyrning under högst 180 dagar per år inom valda detaljplaneområden. På så sätt kan kommunen ta hänsyn till sina egna förhållanden och till exempel möta den ökade efterfrågan på inkvartering under turistsäsonger. Kommunen ska höra kommuninvånarna under beslutsprocessen, och beslutet får inte medföra olägenheter med tanke på genomförandet av detaljplanen.
 
Enligt propositionen ska man även fortsättningsvis fritt kunna hyra ut sin egen stadigvarande bostad. Begränsningarna gäller inte heller fritidsbostäder eller bostäder i glesbygdsområden. 

Den som hyr ut en bostad kortvarigt ska föra bok över de dagar då bostaden har använts för kortvarig uthyrning och på begäran visa upp uppgifterna för byggnadstillsynsmyndigheten.

Den som hyr ut en bostad kortvarigt ska föra bok över de dagar då bostaden har använts för korttidsuthyrning och på begäran visa upp bokföringen för byggnadstillsynsmyndigheten.

Byggnadstillsynen kan fortsättningsvis ingripa i förbjuden korttidsuthyrning med vite.

Ja, det kan de. Kommuninvånarna har omfattande möjligheter att delta i kommunens beslutsfattande också när det gäller korttidsuthyrning. Om kommunen beslutar att höja den i lagen tillåtna gränsen på 90 dagar måste kommuninvånarna höras på samma sätt som när byggnadsordningen godkänns. Kommunens förslag ska vara framlagt i minst 30 dagar, kommunmedlemmarna ska kunna framställa anmärkning mot det, och de som framställt anmärkningar ska underrättas om kommunens motiverade ställningstagande till den framförda åsikten.

Avsikten är att lagförslaget ska lämnas till riksdagen i våren 2026. Lagen träder i kraft när riksdagen har behandlat och antagit lagen och den har stadfästs och publicerats i författningssamlingen. Enligt uppskattning kan detta ske under försommaren 2026.

Enligt propositionen ska den nya 90-dagarsgränsen för kortvarig uthyrning och skyldigheten för bostadsinnehavaren att föra anteckningar träda i kraft den 1 januari 2027. År 2027 blir därmed det första året då de nya reglerna tillämpas.
 

År 2024 antog EU en förordning om uppgiftsinsamling och uppgiftsdelning avseende korttidsuthyrning av boende (EU 2024/1028). Syftet med förordningen är att förenhetliga registreringen och delningen av sådana uppgifter som gäller korttidsuthyrning inom EU.  

I Finland behöver det fortfarande utredas hur en registreringsskyldighet enligt förordningen lämpar sig för vår nationella situation, till exempel hur ansvaret för insamling och registrering av uppgifter bör fördelas mellan myndigheterna.

Korttidsuthyrningen har ökat kraftigt i Finland under de senaste åren. Lagstiftningen har inte tidigare beaktat denna typ av uthyrning, och situationen har varit oklar. Behovet av att skapa tydliga spelregler för detta genom lagstiftning lyftes fram strakt först under denna regeringsperiod.

För att snabbt få lagstiftningsmässiga ramar för korttidsuthyrning valde man nu att foga dygnsgränser för tillåten korttidsuthyrning till bygglagen. Andra eventuella regleringsbehov, såsom tillämpningen av EU:s förordning om uppgiftsinsamling och uppgiftsdelning avseende korttidsuthyrning av boende, måste fortfarande utredas.

I lagförslaget har man försökt förena flera olika perspektiv på korttidsuthyrning och hitta en balans mellan dem.

För bostäder inom detaljplaneområden som inte används för stadigvarande eller tillfälligt boende föreslås en dygnsgräns på 90 dagar per kalenderår i Finland, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av året. Kommunen ska kunna höja gränsen till högst 180 dagar inom valda detaljplaneområden, vilket motsvarar mindre än ett halvår.

De föreslagna dygnsgränserna täcker sannolikt till exempel efterfrågan på inkvartering under den populäraste turistsäsongen i kommunerna. Å andra sidan kan till exempel en investeringsbostad i ett flervåningshus inte hyras ut kortvarigt hela året.

Vid beredningen har man också granskat andra europeiska länders reglering i fråga om korttidsuthyrning. I många länder tillämpas dygnsgränser för korttidsuthyrning, men de varierar betydligt mellan länderna.

I Norge får exempelvis en bostadsägare kortvarigt hyra ut sin egen bostad i en större byggnad under 90 dagar per år. Genom husbolagets bolagsordning kan avvikelse göras från detta genom ett beslut som fattats med kvalificerad majoritet. Då kan gränsen sättas till 60–120 dagar.