Forskare: Reformen av naturvårdslagen framskrider i rätt riktning – skyddsåtgärdernas omfattning är väsentlig för att trygga mångfalden

Reformen av naturvårdslagen framskrider i rätt riktning. En helhetsbetonad planering av naturskyddsåtgärderna och hänsynen till den sammantagna inverkan av olika lagar är dock viktiga förutsättningar för att naturvårdslagens huvudsakliga mål, det vill säga att trygga den biologiska mångfalden, ska kunna nås. Detta konstaterar en tvärvetenskaplig forskargrupp som begrundade vilka effekter de preliminära förslagen till ändring av naturvårdslagen har på den biologiska mångfalden, klimatet, ekonomin och samhället.

Naturvårdslagen kan inte ensam vända den pågående förlusten av biologisk mångfald. Enligt forskargruppen ska tryggandet av den biologiska mångfalden integreras i synnerhet med lagstiftningen om naturresurser och markanvändning.

Naturvårdslagen ska enligt forskarna kunna främja skyddet av naturen även utanför skyddsområdena. Naturtypernas och arternas livskraft kan inte tryggas endast i skyddsområdena, eftersom endast en liten del av naturtyperna finns inom skyddsområden. Enligt forskarna har skyddet av naturtyper en nyckelroll när det gäller att trygga naturens mångfald. I förslagen om ändring av lagen ansågs därför ett starkare skydd för naturtyper vara ett steg i rätt riktning.
Lagreformens strävan att betona en mer helhetsmässig strategisk planering av naturskyddsåtgärder är en förutsättning för att lagens huvudsakliga mål ska nås, det vill säga att på ett heltäckande sätt stärka den biologiska mångfalden. Forskargruppen konstaterar att man genom att ta in bestämmelser om en biodiversitetstrategi i lagen kan stödja planmässigheten och utnyttjandet av vetenskaplig kunskap på ett mer systematiskt sätt.

Klimatförändringen måste i högre grad beaktas i naturvårdslagen

Klimatförändringen ställer helt nya utmaningar med tanke på naturvårdslagen. I Finland är klimatförändringen den huvudsakliga hotfaktorn eller utgör annat hot för 19 % av de hotade eller de nära hotade arterna. Forskarna ansåg att det är bra att det föreslagits att anpassningen till klimatförändringen ska beaktas i lagen. Hänvisningarna till begränsning av klimatförändringen borde dock också förstärkas. Vid planeringen av naturskyddsåtgärder kunde man enligt forskargruppen beakta begränsningen av klimatförändringen till exempel vid inrättandet av naturskyddsområden.

Ett väsentligt drag som är kopplat till klimatförändringen är osäkerhet, vilket gör det svårt att beakta den i lagen. Därför behövs kriterier med hjälp av vilka man på ett tillförlitligt sätt kan bedöma och förutse de förändringar som klimatet orsakar i naturen. Enligt forskarna kan kriterierna vara till exempel nya artobservationer utanför skyddsområdena, en bedömning av hur känsliga arterna och livsmiljöerna är för stigande temperaturer eller en bedömning av den inverkan skadeinsekter, stormar och främmande arter har på skyddade arter och livsmiljöer.

Heltäckande naturkunskap möjliggör effektiva skyddsåtgärder

Enligt forskarna är den planerade ökningen av naturkunskapen, effektivare uppföljning och starkare förankring av naturkunskapen förutsättningar för att man ska kunna planera lyckade och effektiva skyddsåtgärder. Dessutom kan heltäckande och öppen naturkunskap stödja en kostnadseffektiv planering av markanvändningen, när kunskapen kan utnyttjas för att minimera naturskador och till exempel för att flytta åtgärder och projekt till områden där de orsakar mindre naturskador.

Vid valet av skyddsåtgärder ska å ena sidan åtgärdernas nytta för naturen och å andra sidan deras kostnader vägas mot varandra. Gruppen ansåg det vara bra att reformen bättre beaktar kostnadseffektiviteten, till exempel genom att främja utnyttjandet av ekonomiska bidrag och understöd för skydd och vård av den biologiska mångfalden.

Forskarna anser att de ökade möjligheter till deltagande som ingår i förslagen till ändring av lagen kan bidra till att öka medborgarnas och markägarnas motivation att vidta skyddsåtgärder. Lagen ska vid sidan av förpliktande reglering också uppmuntra till frivilliga skyddsåtgärder.

Huvudbudskap från den vetenskapliga stödgruppen för reformen av naturvårdslagen

1. Enhetligheten mellan de olika politiksektorerna och de gränssnitt som hänvisningsbestämmelserna bildar bör stärkas.

2. Naturvårdslagen ska trygga hotade naturtyper och erbjuda förutsättningar för att trygga försämrade naturtyper.

3. Naturvårdslagen ska främja skydd även utanför skyddsområdena.

4. Den eftersträvade dynamiken i den nya lagen gör det möjligt att effektivare rikta in skyddsåtgärderna på situationer där behovet är störst.

5. Heltäckande och öppen naturkunskap är en grundläggande förutsättning för att den biologiska mångfalden ska kunna tryggas och lyckade skyddsåtgärder planeras.

6. I naturvårdslagen måste behovet av anpassning till klimatförändringen beaktas.

7. Begränsningen av klimatförändringen ska inkluderas i högre grad.

8. Naturvårdslagen har en positiv inverkan på markägarnas och markanvändarnas externa och interna motivation att skydda naturen.

9. Naturvårdslagen ska bidra till ökad kostnadseffektivitet.

Ytterligare information:

Johanna Korpi, lagstiftningsråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 278, [email protected]

Anne Tolvanen, professor, Naturresursinstitutet (Luke), tfn 050 391 3782, [email protected]

Beredningen av reformen av naturvårdslagen inleddes i början av 2020. I den arbetsgrupp som bereder reformen har man behandlat preliminära ändringsförslag genom fem omfattande teman: klimatförändringen, skyddet av arter, förbättrandet av skyddet av naturtyper, hanteringen av naturkunskap samt incitament och insatser för att främja skyddet av mångfalden. Behandlingen av de ändringsbehov och ändringsförslag som identifierats vid temagranskningen och bedömningen av deras konsekvenser fortsätter som en del av beredningen av regeringspropositionen. Avsikten är att regeringens proposition om naturvårdslagen ska bli klar hösten 2021.

Till stöd för beredningen av naturvårdslagen sammankallade miljöministeriet i samarbete med vetenskapsrådgivningsprojektet SOFI en tvärvetenskaplig forskargrupp som koncentrerade sig på att stärka förståelsen för konsekvenserna av lagreformens förslag. Den vetenskapliga stödgruppen diskuterade vilka konsekvenser de preliminära ändringsförslagen har för den biologiska mångfalden och klimatet samt de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna. Som resultat av stödgruppens arbete fick man en djupare förståelse för helhetseffekterna av de planerade ändringarna i naturvårdslagen, hur tillräckliga de planerade åtgärderna är i förhållande till målen samt gränsytorna till annan lagstiftning.

Den vetenskapliga stödgruppen sammanfattade sitt arbete under sommaren och hösten i form av huvudbudskap, som presenterades för projektgruppen för reformen den 21 oktober 2020.

Genom forskarsamarbete sökte man en helhetssyn som grund för den egentliga närmare konsekvensbedömningen. Forskargruppen tog ställning till de viktigaste konsekvenserna av ändringsförslagen och skapade dessutom en bild av vilka ändringsförslag som är viktigast med tanke på lagens syften. Forskargruppen kommenterar också hur ändringsförslagen motsvarar lagens huvudsyften.