Nätverket Natura 2000 tryggar den biologiska mångfalden

Europeiska unionen strävar efter att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden inom sitt område. Nätverket Natura 2000 är ett av de viktigaste sätten att uppnå målet.

Nätverket tryggar livsmiljöerna för de naturtyper och arter som anges i habitatdirektivet. Det finns ungefär 200 sådana naturtyper och 700 sådana arter i Europa.

EU-länderna föreslår områden till nätverket Natura 2000. Dessa områden, som ska följa habitatdirektivet, kallas för SCI-områden. Det slutgiltiga beslutet om nätverket fattas av EU-kommissionen. Efter kommissionens beslut ska medlemsländerna fastställa de områden som tagits med i nätverket som särskilda bevarandeområden (SAC-områden). På dessa områden vidtas skyddsåtgärder som är viktiga med tanke på naturtyperna och arterna.

I nätverket ingår också särskilda skyddsområden i enlighet med fågeldirektivet (SPA-områden), som medlemsländerna själva väljer ut och anmäler till EU-kommissionen.

Finlands Natura 2000-områden

I Finland omfattar nätverket Natura 2000 en areal på cirka fem miljoner hektar. Av den här arealen är ungefär tre fjärdedelar markområden och en fjärdedel vattenområden. Det finns sammanlagt 1 866 områden, varav 87 är belägna på Åland. Norra Lappland tillhör den alpina zonen och övriga Finland ingår i den boreala zonen.

I Finland finns det 1 721 sådana SAC-områden som avses i habitatdirektivet. De omfattar omkring 4,8 miljoner hektar, dvs. ca 12,4 % av Finlands totala areal. SPA-områdena enligt fågeldirektivet är 470 till antalet, och deras areal uppgår till 3,19 miljoner hektar, dvs. ca 8,2 % av landets totala areal. SAC- och SPA-områdena överlappar varandra delvis.

SAC-områdena på fastlandet inrättades genom en förordning av miljöministeriet (354/2015) som utfärdades den 24 mars 2015 och trädde i kraft den 17 april 2015.

Statsrådet har dessutom den 5 december 2018 beslutat att för Europeiska kommissionen föreslå en utvidgning av tre områden enligt habitatdirektivet: FI0100006 Tulluddens fågelskyddsområde, FI0200090 Skärgårdshavet och FI1400030 Södra Sandbäck. Utvidgningarna har en sammanlagd areal på ca 113 500 hektar. Efter att dessa utvidgningar har genomförts uppgår den sammanlagda arealen för Finlands Natura 2000-områden till ca 5,07 miljoner hektar, vilket motsvarar ca 13 procent av Finlands totala areal.

Information om områdenas avgränsningar finns på sidan Avoimet ympäristöjärjestelmät.

Finansieringen av nätverket Natura 2000

EU:s medfinansiering för de särskilda bevarandeområdena inom nätverket Natura 2000 grundar sig på artikel 8 i habitatdirektivet. Medlemsländerna ska ge kommissionen en bedömning av behovet av medfinansiering från gemenskapen. Medlemsländerna utarbetar ett ramverk för prioriterade åtgärder (Prioritized Action Framework, PAF) som skapar grunden för hur medfinansieringen från gemenskapen ska riktas med tanke på skyddet av Natu

Miljöministeriet ordnade 30.11.2018 ett seminarium med temat Workshop on Strengthening investments in Natura 2000 through accessing EU funds and updating of the Prioritised Action Frameworks (PAFs).

Miljöministeriet uppdaterar just nu det prioriterade åtgärdsprogrammet för EU-finansieringsperioden 2021-27 (Prioritised Action Framework, PAF). Utkastet färdigställs våren 2019.

Att inrätta ett Natura-område

De områden som ingår i nätverket Natura 2000 måste skyddas så att de lagstiftade målen om skydd uppnås. Beroende på området verkställs skyddet i enlighet med till exempel naturvårdslagen, ödemarkslagen, marktäktslagen, forsskyddslagen eller skogslagen.

Om man måste göra en kraftig begränsning i Naturaområdets normala markanvändning skyddas området genom naturvårdslagen. Naturvårdslagen innehåller också bestämmelser om ersättning som betalas ut till markägare.

Konsekvenserna bedöms på förhand

Om man inte är säker på om konsekvenserna av ett projekt eller en plan som genomförs i eller nära ett Naturaområde påverkar skyddsmålen negativt, måste man göra en bedömning av konsekvenserna. Även de sammantagna konsekvenserna av olika projekt ska bedömas. Ett projekt kan endast godkännas när man genom en förhandsbedömning har säkerställt att projektet inte har en påtaglig negativ inverkan på skyddsmålen för Naturaområdena.

Statsrådet kan dock bevilja tillstånd för ett projekt som försämrar naturvärdena i ett Naturaområde om projektet måste genomföras av ett skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon alternativ lösning. Då måste man vidta kompenserande åtgärder så att nätverket förblir sammanhängande.

Bedömning av konsekvenserna i Naturaområden

För sådana projekt och planer som sannolikt har betydande verkningar för naturvärdena i ett Naturaområde ska en s.k. Naturabedömning göras eller så kan verkningarna bedömas i samband med miljökonsekvensbedömningen. En bedömning bör göras om det inte på objektiva grunder kan uteslutas att projekten har betydande inverkan på de mål som ställts upp för skyddet i området.

Den som genomför projektet eller planen ska låta bedöma konsekvenserna. Den myndighet som beviljar tillståndet eller godkänner planen ska se till att bedömningen görs. Myndigheten ska också begära utlåtande om bedömningen av den regionala närings-, trafik- och miljöcentralen och av den som förvaltar naturskyddsområdet. Om den regionala närings-, trafik- och miljöcentralen själv genomför projektet ska utlåtandet ges av miljöministeriet. Utlåtandet ska ges senast inom sex månader.

Om bedömnings- och utlåtandeförfarandet visar att projektet eller planen betydligt försämrar de naturvärden för vilkas skydd området har införlivats i nätverket Natura 2000, får myndigheten inte bevilja tillstånd för projektet eller godkänna planen. Sådana projekt eller planer kan godkännas endast när det från ett vetenskapligt perspektiv inte föreligger några rimliga tvivel om att projektet eller planen inte kan ha en skadlig inverkan.

Statsrådet kan bevilja undantagstillstånd

Statsrådet kan bevilja tillstånd för ett projekt som försämrar naturvärdena, om projektet måste genomföras av skäl som är tvingande på grund av ett ytterst viktigt allmänt intresse och det inte finns någon alternativ lösning.

Om det inom området finns en sådan prioriterad naturtyp som avses i habitatdirektivets bilaga I eller en i bilaga II nämnd prioriterad art, är en ytterligare förutsättning för statsrådets beslut att det finns tvingande skäl till beslutet på grund av mycket viktiga gynnsamma verkningar på människans hälsa, på den allmänna säkerheten eller på miljön någon annanstans eller något annat mycket viktigt allmänt intresse. I det sistnämnda fallet ska kommissionens utlåtande inhämtas.

Bestämmelser om Naturabedömning ingår i 65 och 66 § i naturvårdslagen och i artikel 6 i habitatdirektivet.

Europeiska kommissionen har uppdaterade år 2018 bestämmelserna om hur artikeln ska tolkas: ”Förvaltning av Natura 2000-områden. Bestämmelserna i artikel 6 i habitatdirektivet 92/43/EEG”.

Planering av skötsel och nyttjande av nätverket Natura 2000

I Natura 2000-områden ska genomföras de skyddsåtgärder som uppfyller ekologiska krav när det gäller naturtyper och arter som utgör grund för skydd av områdena och vid behov utarbetas ändamålsenliga områdesspecifika skötsel- och nyttjandeplaner eller mer vittsyftande utvecklingsplaner.

I Finland bedöms planeringsbehoven i anslutning till nätverket Natura 2000 med omkring tio års mellanrum i de s.k. översiktsplanerna för Natura 2000. Översiktsplanerna ska prioritera och rikta in den områdesspecifika planeringen på de viktigaste och mest skyndsamma objekten, bl.a. utifrån de centrala skyddsvärdena, naturtyperna, arternas betydelse, skötsel- eller restaureringsbehoven och det hot och tryck som områdena är utsatta för.

Planerna kan vara skötsel- och nyttjandeplaner som täcker hela Natura 2000-området och som i regel innebär sådana lagstadgade planer som ska utarbetas för statliga naturskyddsområden eller ödemarksområden. Det kan vara nödvändigt att precisera skötsel- och nyttjandeplanerna med åtgärdsplaner som hänför sig till restaurering, naturvårdande skötsel, åtgärder inom artskyddet eller styrningen av användningen av skyddsområdet. I många Natura 2000-områden kan en åtgärdsplan i sig räcka som planeringsredskap.

Andra områdesspecifika planer kan t.ex. vara en skogsbruksplan som beaktar skyddsmålen för Natura 2000-området, en plan för restaureringen av fågelvatten, naturtyper eller arters livsmiljöer, en plan för ett privat naturskyddsområde eller vilken annan plan som helst som syftar till att trygga skyddsgrunderna för ett Natura 2000-område eller förbättra tillståndet för dessa.

Vittsyftande utvecklingsplaner kan framför allt gälla Natura 2000-områden där skyddet helt eller till stora delar genomförs med andra åtgärder än dem som avses i naturvårdslagen. Dessa åtgärder kan t.ex. vara planer enligt markanvändnings- och bygglagen (MarkByggL), samt planer för användningen av skog eller för vattenvården.

Översiktsplanerna uppdaterades 2016–2017

I översiktsplanerna för Natura 2000-områdena granskar man områdena i nätverket som en helhet. I planerna beskrivs det aktuella läget och omfattningen när det gäller planering av skötseln och nyttjandet av Natura 2000-områden inom de olika verksamhetsområdena, liksom även behovet av mer detaljerade områdesspecifika åtgärdsplaner och tidsplanen för dessa. Översiktsplanerna är dokument som prioriterar och är inriktade på mer detaljerad planering. De är avsedda att stödja naturskyddsmyndigheterna när de utarbetar de årliga arbetsplanerna och bereder projekt.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) har år 2017 tillsammans med Forststyrelsens Naturtjänster uppdaterat översiktsplanerna för nätverket Natura 2000 i respektive verksamhetsområde.

  • Översiktsplanerna (specificerade enligt respektive NTM-central) finns på sidan ymparisto.fi/natura (regional information, välj NTM-central)

God täckning i planeringen av skötsel och nyttjande

Behovet att planera skötseln och nyttjandet av områden i nätverket Natura 2000 bedöms områdesvis och planeringsläget följs kontinuerligt upp på nätverksnivå. Enligt uppgifter från början av 2024 finns det inget behov av planering (skötsel- och nyttjandeplaner och åtgärdsplaner) i fråga om cirka 38 procent av Natura 2000-områdena (1 779 områden), medan planerna är täckande och uppdaterade i fråga om cirka 21 procent av områdena. Sammanlagt 30 procent av områdena är nya planeringsobjekt eller objekt där planeringen bör ses över, och mindre justeringar måste göras i fråga om cirka 10 procent av områdena. Även om täckningen i planeringen fortfarande är god, behöver man för cirka 48 procent av nätverkets areal antingen utarbeta nya skötsel- och nyttjandeplaner eller uppdatera nuvarande planer.

Bedömning av Naturaområdenas status (NATA)

Statusen i samtliga områden i nätverket Natura 2000 följs upp och bedöms regelbundet genom så kallade NATA-bedömningar. Genom dessa bedömningar har översiktsplanerna preciserats och behovet av planering uppdaterats också på nätverksnivå. I NATA-bedömningarna fastställs de områdesspecifika natur-, kultur- och nyttjandevärdena, deras status och de hotfaktorer som riktar sig mot värdena. Utifrån dessa anges de åtgärder och planer som behövs för att bevara eller uppnå målet för de naturvärden som utgör grund för skydd av området. Dessutom bedöms naturtypernas och arternas tillstånd i olika områden och huruvida de vidtagna skyddsåtgärderna varit tillräckliga. Till sitt innehåll motsvarar NATA-bedömningen en småskalig skötsel- och nyttjandeplan i de områden där ingen annan planering behövs.

NATA-bedömningarna utförs av Forststyrelsens Naturtjänster och närings-, trafik- och miljöcentralerna. För nästan alla Naturaområden i Fastlandsfinland (99 procent) har en NATA-bedömning gjorts åtminstone en gång, och för cirka 16 procent av områdena har en uppdaterad bedömning gjorts (läget vid ingången av 2024). Inom tio år ska en NATA-bedömning göras för cirka 60 procent av områdena.

Komplettering av nätverket Natura och tillhörande information

Statsrådet beslutade den 5 december 2018 om komplettering av Finlands förslag och anmälan till nätverket Natura 2000 samt om ändring av uppgifterna om Natura 2000-områdena

Statsrådet beslutade att

för Europeiska kommissionen föreslå att följande Natura 2000-områden enligt habitatdirektivet utvidgas: området Skärgårdshavet i Kimitoöns kommun och i Pargas stad, Tulluddens fågelskyddsområde i Hangö stad och området Södra Sandbäck i Gustavs kommun, och

till Europeiska kommissionen anmäla att ovannämnda Tulluddens fågelskyddsområde och Skärgårdshavet, som enligt förslaget ska utvidgas, samt de nya områdena Sjundeå å i Sjundeå kommun och Grundträsk i Esbo stad är särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet, samt att

ändra de uppgifter om Finlands Natura 2000-områden som har en naturvetenskaplig karaktär.

Områden enligt habitatdirektivet som ska utvidgas

Tulluddens fågelskyddsområde, FI0100006

Skärgårdshavet, FI0200090

Södra Sandbäck, FI1400030

Områden enligt fågeldirektivet som ska utvidgas och nya områden enligt fågeldirektivet

Tulluddens fågelskyddsområde, FI0100006 (samma område som i utvidgningen enligt habitatdirektivet)

Skärgårdshavet, FI0200164 (samma område som FI0200090 i utvidgningen enligt habitatdirektivet)

Sjundeå å, FI0100084

Grundträsk, FI0100092

Ändring av uppgifterna om Natura 2000-områdena

Ändringen av uppgifterna innebär att uppgifterna om Natura 2000-områdena uppdateras så att de motsvarar nya uppgifter från och utvecklingen på områdena. Senare kommer man att med jämna mellanrum fatta motsvarande beslut om uppdatering av uppgifter.

Mer information