Kopparskrot upphör att vara avfall

Kommissionens förordning fastställer kriterier (så kallade end-of-waste-kriterier) för när kopparskrot upphör att vara avfall. Kriterierna bygger på Europaparlamentets och rådets avfallsdirektiv.

Kommissionens förordning om kriterier för fastställande av när kopparskrot upphör att vara avfall är direkt tillämplig i alla medlemsstater sedan den 1 januari 2014. Separata bestämmelser om kriterier för fastställande ska inte utfärdas i den nationella lagstiftningen.

Sådana företag eller innehavare av kopparskrot som vill producera produkter som uppfyller EoW-kriterierna ska uppfylla alla krav i förordningen. Kopparskrot upphör att vara avfall när innehavaren av kopparskrotet för första gången överför skrotet som EoW-produkt till en annan innehavare, förutsatt att alla krav i förordningen uppfylls.

Kraven ställs på

  • material som har använts som råmaterial
  • behandlingsprocesser och behandlingsmetoder
  • slutprodukter
  • kvalitetsledningssystem och kontroll systemet
  • försäkran om överensstämmelse.

Förfarandet är frivilligt

Inledande av EoW-förfarande är frivilligt. Vid behov får företag fortsätta verksamheten som tidigare enligt avfallsstatus.

Kvalitet på råmaterial

Bilaga I till förordningen fastställer kriterier för kvalitet på kopparskrot som har använts som råmaterial. För det första ska skrotet vara avfall som innehåller återvinningsbar koppar eller kopparlegeringar. Fil- och svarvspån som innehåller olja samt fat som innehåller eller har innehållit olja får inte användas som råmaterial. Farligt avfall får endast användas på vissa villkor.

Behandling

Kopparskrotet ska ha separerats från icke-metalliska och icke kopparhaltiga komponenter. Skrotet av järn eller stål ska också ha separerats från icke-metalliska och icke kopparhaltiga komponenter. Dessutom ska alla mekaniska behandlingar (såsom skärning, separering och miljösanering) ha slutförts. Förordningen fastställer särskilda krav på behandlingen av avfall som innehåller farliga komponenter.

Kvalitet på slutprodukter

Skrotet ska ha förberetts för direkt användning vid framställning av metallämnen eller föremål av smältverk, raffinaderier, omsmältningsverk eller andra metallproducenter.

Förordningen fastställer högsta mängd främmande material och mängden får vara högst 2 viktprocent för kopparskrot. EoW-kopparskrotet får inte innehålla olja och smörjmedel. Skrotet får inte heller innehålla radioaktivitet eller farliga ämnen eller orsaka explosionsrisk vid smältning av metall (t.ex. trycksatta eller otillräckligt öppna containrar). Skrotet får inte heller innehålla PVC.

Kvalitetsledningssystem och kontroll av systemet

I EoW-förfarandet är ett företags kvalitetsledning inte bunden till ett visst miljö- och kvalitetsledningssystem. Företagets system ska dock uppfylla de krav som fastställs i förordningen. En miljökontrollant eller ett organ för bedömning av överensstämmelse (som minst vart tredje år ska kontrollera att kvalitetsledningssystemet uppfyller kraven i EoW-förordningen) ska ha ackrediterats i enlighet med förordningen. Det är ändamålsenligt att integrera den kvalitetsledning som ska tillämpas i anslutning till EoW-förfarandet i företagets system för övrig kvalitetsledning.

Emas-miljösystemet förutsätter i sig en sådan ackreditering som fastställs i förordningen. ISO-kvalitets- och miljösystemen kan också uppfylla kraven i förordningen, om kontrollanten (certifieringsorganet) har ackrediterats och den sektor som anges i förordningen har specificerats i kontrollantens tillstånd. De som utför certifiering och kontroll i enlighet med EoW-kriterierna ska därför låta godkänna EoW-sakkännedomen om materialet i fråga för sina tillstånd. För ackrediteringen ansvarar Finlands nationella ackrediteringsorgan (FINAS).

På sin webbplats lägger FINAS ut information om alla certifieringsorgan och kontrollanter som FINAS har ackrediterat och om deras tillstånd.

Ett kvalitetsledningssystem säkrar att kraven uppfylls. Systemet ska innehålla en uppsättning dokumenterade förfaranden för kontroll och övervakning enligt bilaga I. Leverantörer av avfall som innehåller farliga komponenter ska ha motsvarande kvalitetshanteringssystem när de behandlar avfallet på det sätt som krävs i förordningen (punkt 3.3 i bilaga I).

Importören ska kräva att leverantörerna av EoW-metallskrot inför ett kvalitetsledningssystem som uppfyller kraven i förordningen och som har kontrollerats av en oberoende extern kontrollant.

Försäkran om överensstämmelse

För varje sändning av EoW-metallskrot som har producerats eller importerats till EU:s område ska dessutom en försäkran om överensstämmelse utfärdas i enlighet med bilaga II till förordningen. Försäkran ska överlämnas till nästa innehavare av sändningen av metallskrot. Producenten eller importören av EoW-material ska behålla försäkran i minst ett år.

Inverkan på miljötillstånd

EoW-förfarandet kan även medföra förändringar i företags miljötillstånd. Därför bör företag göra en anmälan om EoW-förfarande till tillståndsmyndigheten och utreda om det finns behov av att förnya miljötillståndet.

EoW och Reach-förordningen

I Reach-förordningen betraktas metaller som ämnen och legeringar som blandningar som består av ämnen.

På EoW-metaller tillämpas det undantag från registrering av ämnen som fastställs i artikel 2.7 d i Reach, när ämnena återvinns i EU-området. Undantaget kan tillämpas när ett ämne redan har registrerats. Exempelvis koppar, järn, aluminium, krom och nickel har som rena ämnen registrerats. Registreringsstatus kan kontrolleras på Europeiska kemikaliemyndighetens webbplats "Registered substances".

Dessutom ska man tillhandahålla ett säkerhetsdatablad om ett registrerat ämne eller, om ett säkerhetsdatablad inte krävs, information till användarna som är tillräcklig för att dessa ska kunna vidta nödvändiga skyddsåtgärder. Information om skyddsåtgärder ska lämnas till mottagare av ett ämne som återvinns.

Legeringar betraktas som särskilda blandningar och ämnena i sådana särskilda blandningar omfattas av registreringsskyldigheten. Återvunna metaller tillverkade från blandat legeringsmetallskrot som uppfyller kraven på avfall som upphört att vara avfall är i normala fall särskilda blandningar men kan i vissa fall även vara ämnen med föroreningar (t.ex. när syftet med återvinningen endast är att få tillbaka en huvudmetall och alla andra beståndsdelar kan betraktas som föroreningar).

Detta bör också vara fallet för de metaller för vilka koncentrationen i den slutliga legeringen varierar, eller även är strikt begränsad, och där koncentrationen inte kan bestämmas utifrån vare sig avfallet eller skrotet som upphört att vara avfall. I sådana fall betraktas deras koncentration initialt som en förorening. Alla komponenter som avsiktligen har valts ut för återvinning (t.ex. Cr eller Ni) och som har en huvudfunktion i det återvunna materialet ska betraktas som separata ämnen. Beståndsdelar som endast oregelbundet förekommer i delar av det avfall som utgjorde startmaterialet för den återvunna metallen eller som inte har en särskild funktion i det återvunna materialet kan betraktas som föroreningar (molybden kan t.ex. förekomma i vissa typer av stål men inte i andra).

Föroreningarna kan variera eftersom metallerna som återvinns och raffineras från skrot som uppfyller kriterierna för avfall som upphört att vara avfall till rena metaller påverkas av flera faktorer, såsom tillgänglig (raffinerings-)teknik, mängderna som förekommer i skrotmaterialet som uppfyller kriterierna för avfall som upphört att vara avfall, värdet på materialet i förhållande till återvinningskostnaden. Medan återvunna metaller kan introduceras direkt i andra särskilda blandningar, kan förekomsten av en viss metall i ett fall betraktas som en förorening och i ett annat fall som en beståndsdel beroende på den potentiella sluttillämpningen.

Tillverkarna av återvunna metaller ska också ha tillgänglig information i den utsträckning som behövs om identiteten hos och mängderna av farliga beståndsdelar eller föroreningar som förekommer i mindre mängder i den återvunna metallen eller legeringen.

Mer information finns att tillgå i stöd- och informationspunkten i frågor om Reach och CLP samt i Europeiska kemikaliemyndighetens följande vägledning:

Mer information

Tarja-Riitta Blauberg, konsultativ tjänsteman 
miljöministeriet, Miljövårdsavdelningen, materialadministration 0295250059