Webbinarium presenterade hur arbetet med restaureringsplanen framskrider – remissbehandling inleds i maj

Finland skickar under maj månad ut ett utkast till restaureringsplan på remiss. Den nuvarande regeringen beslutar om det utkast till restaureringsplan som ska sändas till kommissionen, och nästa regering beslutar om den första färdiga planen. Framstegen i beredningen presenterades vid ett öppet webbinarium den 10 april.

Målet med förordningen om restaurering av natur är att förbättra naturens tillstånd i stor utsträckning i olika miljöer, både inom och utanför skyddsområden. Av arealen av de naturtyper som inte är i gott tillstånd ska 30 procent omfattas av restaureringsåtgärder senast 2030 och minst 90 procent senast 2050. Om det inte finns tillräckligt med naturtyper, behöver de återställas.

”Förlusten av biologisk mångfald påverkar människors hälsa och säkerhet samt företagens verksamhetsförutsättningar både direkt och indirekt. Genom att förbättra naturens tillstånd tryggar vi framtida generationers välfärd och stärker Finlands självförsörjningsgrad och kristålighet. Finland har förbundit sig att stoppa förlusten av biologisk mångfald, men samtidigt vill vi att förordningen genomförs på ett sätt som är ändamålsenligt för Finland, särskilt med tanke på det aktuella läget inom den offentliga ekonomin”, sade miljö- och klimatminister Sari Multala.

Jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Pekka Pesonen påminde om att styrgruppen för restaureringsplanen har fastställt ramar för arbetet, så att planen ska uppfylla förordningens krav och samtidigt vara ekonomiskt och politiskt genomförbar.
 
”Jag tror att det är möjligt att genomföra restaureringen på ett sätt som vänder utvecklingen av den biologiska mångfalden i en positiv riktning och samtidigt tryggar förutsättningarna för en hållbar bioekonomi och en inhemsk, lönsam livsmedelsproduktion. Det här är särskilt viktigt med tanke på samhällets övergripande säkerhet och försörjningsberedskapen”, fortsatte Pesonen.

Nästa regering beslutar om planen

Efter behandling i statsrådet ska Finland sända utkastet till Europeiska kommissionen senast den 1 september 2026. Kommissionen har sex månader på sig att ge respons, varefter Finland slutför planen. Den färdiga planen ska lämnas till kommissionen senast den 1 september 2027.

Den nuvarande regeringen och nästa regering fattar beslut om åtgärderna i restaureringsplanen fram till 2030. I den första planen är målen för 2040 och 2050 riktgivande och preciseras när planen uppdateras 2032 och 2042. Beslut om genomförande och resurser fattas vid respektive tidpunkt av den då sittande regeringen och riksdagen.

Planen anger metoder, inte objekt

Restaureringsplanen innehåller de metoder med vilka målen i EU:s restaureringsförordning ska uppnås. I planen anges inte vilka objekt som ska restaureras eller skyddas. Under planens inledande period ligger tyngdpunkten i åtgärderna på statsägd mark och skyddsområden.

Åtgärderna är frivilliga för privata markägare. Ersättningar för skydd kan sökas till exempel via METSO-programmet, och det beviljas också stöd och understöd för restaurering och naturvård. Metoderna i restaureringsplanen kan också omfatta till exempel lagstiftningsändringar och informationsstyrning.
Restaureringsåtgärder för naturtyper som inte är i gott tillstånd

I Finland finns 68 naturtyper. Särskilt vissa myrnaturtyper, såsom aapamyrar, har en mycket stor areal. Största delen av naturtyperna är dock sällsynta och små till arealen, och det är viktigt att också förbättra deras tillstånd, även om de endast i liten grad bidrar till förordningens övergripande arealmål. 

Naturvårdsåtgärder i skog behövs både i skyddsområden och i ekonomiskogar

I västlig taiga finns det ett begränsat behov av restaurering, men i dessa skogar finns däremot areal som behöver återställas. Lundar är värdefulla och ofta små till arealen, och de objekt som kräver restaurering och vård finns huvudsakligen i ekonomiskogar. I skogar på ås koncentreras naturvårdsåtgärderna till artrika solexponerade sluttningar. Tolkningen av definitionen av naturtypen skog på ås diskuteras mellan kommissionen och de övriga boreala medlemsstaterna. Restaurerings- och naturvårdsarbeten bör riktas till de allra artrikaste objekten.

När det gäller myrnaturtyper görs det avkall på restaureringsarealen enligt förordningen

Myrnaturtypernas sammanlagda areal uppgår i Finland till 4,7 miljoner hektar, varav 2,3 miljoner hektar inte är i gott tillstånd. När det gäller de fyra mest omfattande naturtyperna (aapamyrar, boreala högmossar, skogbevuxen myr samt öppna svagt välvda mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn) eftersträvar Finland inte den restaureringsareal som anges i förordningen. Att nå restaureringsmålen för dessa myrnaturtyper skulle vara mycket utmanande. Med tanke på tryggandet av den biologiska mångfalden är det mer meningsfullt att rikta restaureringsåtgärderna jämnare till alla grupper av myrnaturtyper. 

Målet är nu att fram till 2050 genomföra välriktad restaurering av cirka 700 000 hektar myrareal som inte är i gott tillstånd. Målet preciseras i kommande uppdateringar av restaureringsplanen. I fråga om övriga myrnaturtyper med mindre areal handlar man i enlighet med förordningen, det vill säga det ställs ett restaureringsmål på 90 procent till 2050.

Restaureringsmålen uppnås när vatten- och havsmiljön är i gott tillstånd 

Kust- och sötvattensnaturtyper lider särskilt av övergödning och brunifiering. Största delen av arealen av dessa vattennaturtyper skulle förbättras i riktning mot gott tillstånd om tillräckliga åtgärder enligt förvaltningsplanerna och havsförvaltningsplanen genomförs senast 2030.

Senast 2030 är avsikten att avlägsna 124 konstgjorda vandringshinder i vattendrag, vilket innebär att antalet kilometer fritt strömmande älvar och åar ökar med 2 242 kilometer.

Vårdbiotoper är viktiga miljöer med tanke på den biologiska mångfalden. I planen strävar man efter att lösa hur restaureringen och den kontinuerliga vården ska organiseras och resursförsörjas.

Icke-försämringsskyldigheten är en del av restaureringsplanen 

Finland ska vidta åtgärder för att säkerställa att tillståndet i restaurerade områden inte försämras och förhindra betydande försämring av områden där ett gott tillstånd har uppnåtts. Dessutom ska Finland säkerställa att områden med naturtyper som är i gott tillstånd inte försämras betydligt. De planerade åtgärderna ska beskrivas i restaureringsplanen.

Finland har till kommissionen meddelat sin avsikt att tillämpa den flexibilitet som förordningen möjliggör. Detta innebär att betydande försämring kan tillåtas om den uppkomna skadan kompenseras genom förbättringar som görs på annat håll i Finland i samma naturtyp eller livsmiljö för arter.
Målet är att regeringspropositionen om icke-försämringsskyldigheten skickas på remiss i augusti 2026 och överlämnas till riksdagen i november 2026 före valuppehållet.

Naturtypernas tillstånd måste vara bättre känt än i dag

Genomförandet av restaureringsförordningen förutsätter att medlemsstaterna har mer heltäckande och aktuell information än i dagsläget om arealen och tillståndet för land-, sötvattens och havsnaturtyper. Det finns brister i kunskapen om naturtyper både inom och utanför skyddsområden. För att uppfylla skyldigheterna krävs därför betydande tilläggssatsningar på insamling av naturdata samt uppföljning av naturtyper och livsmiljöer för arter.

Vid webbinariet presenterades också försvarsrelaterad restaurering och behandlades konsekvensbedömningar som gjorts av restaureringsplanen, som omfattar konsekvenser för landsbygden, naturens inverkan på hälsan och välbefinnandet samt konsekvenser gällande möjligheterna till skogsavverkning och förädlingsvärdet. En studie av kostnaderna och nyttorna med den nationella restaureringsplanen inleds under ledning av Finlands miljöcentral, och resultaten kommer att finnas tillgängliga före godkännandet av den första officiella versionen av restaureringsplanen 2027.