Vid partskonferensen för Montrealprotokollet behandlas utvecklandet av uppföljning av ämnen som bryter ned ozonskiktet och av fluorerade växthusgaser
Den 33:e partskonferensen för Montrealprotokollet, som handlar om ämnen som bryter ned ozonskiktet, hålls virtuellt 23–29 oktober. Samtidigt hålls också den 12:e partskonferensen för Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet. Vid konferensen behandlas frågan om att fylla luckorna i det globala nätverket för uppföljning av ämnen och starka klimatgaser som bryter ned ozonskiktet, samt ozonfondens verksamhet.
Miljöministeriet och Finlands miljöcentral informerar
Montrealprotokollet är ett avtal som alla länder har ratificerat och som begränsar produktionen, konsumtionen och handeln av ämnen som bryter ned ozonskiktet och av fluorkolväten som är kända som starka växthusgaser. De nya överraskande CFC-11-utsläppen, som upptäcktes för några år sedan, väckte uppmärksamhet hos parterna i Montrealprotokollet om hur bristfällig observationen av de reglerade ämnenas halter i atmosfären är.
Vid mötet presenterar EU Finlands beslutsförslag, där Montrealprotokollets forskarsamfund och ozonsekretariatet ombeds att lägga fram ett förslag till förbättring av det globala nätverket för uppföljning ämnen som bryter ned ozonskiktet och att göra en uppskattning av kostnaderna för det.
Utsläppen från olagliga produktionsanläggningar visade på brister i nätverket för uppföljning
CFC-11 är en gas som kraftigt försämrar ozonskiktet och också en stark växthusgas. Användningen av CFC-11 har sedan 2010 varit förbjuden över hela världen. Forskare påvisade dock 2018 att det i atmosfären finns mycket förbjuden CFC-11-gas, som oförklarligt har ackumulerats redan sedan 2013. Senare undersökningar visar att de överraskande höga halterna av CFC-11 beror på utsläpp i två provinser i nordöstliga Kina. Man har kopplat ihop utsläppen med olaglig produktion av CFC-11 och användning av ämnet bland annat som värmeisolering inom byggindustrin.
”Med hjälp av stationer för uppföljning, som låg i rådande vindriktningar i Japan och Sydkorea, kunde man dra slutsatser om utsläppens ursprung. Att samla in motsvarande information från andra ställen är dock mycket osäkert, eftersom det i det globala nätverket för uppföljning av förbjudna ämnen finns luckor som till och med sträcker sig över hela kontinenter”, säger projektchef Tapio Reinikainen från Finlands miljöcentral.
I det EU-beslutsförslag som Finland har berett betonas det att luckorna i nätverket för övervakning bör fyllas på ett kostnadseffektivt sätt. Vid konferensen ges också en lägesrapport om utvecklingen av CFC-11-utsläppen.
Vid konferensen kommer man också överens om arrangemang för att trygga den Multilaterala ozonfondens verksamhet och finansiering under undantagsperioden tills det åter är möjligt att ordna fysiska förhandlingar. Genom fonden får utvecklingsländer kompensation för de kostnader som uppkommer av minskningen av produktionen och konsumtionen av reglerade föreningar.
Att utveckla energieffektiviteten ger betydande klimatfördelar
Ett av målen med Montrealprotokollet är också att bekämpa klimatförändringarna. Både gamla klorerade gaser (freoner) och ersättande fluorerade gaser är starka växthusgaser. Från och med 2019 omfattar Montrealprotokollet också fluorerade växthusgaser med hög uppvärmningspotential.
Åtgärderna i protokollet kan i framtiden förebygga klimatförändringar också genom att främja energieffektiviteten. Enligt Montrealprotokollets vetenskapliga bedömningspanel kan man förebygga klimatuppvärmningen med ungefär en halv grad genom att förbättra energieffektiviteten i olika värmepumpar och kyl- och luftkonditioneringsanläggningar. Användningen av dessa ökar kraftigt över hela världen. Montrealprotokollets parter förhandlar inom ramen för protokollet om att införa energieffektivitetskriterier som en del av finansieringsvillkoren, men införandet av ny teknik kräver samarbete mellan den Multilaterala ozonfonden (multilateral Fund) och andra multilaterala fonder.
Vid konferensen ger bedömningspanelen en översikt över tekniska möjligheter för att förbättra anläggningarnas energieffektivitet.
Läs mer
Mer information
Eeva Nurmi
Konsultativ tjänsteman
Miljöministeriet
0295 250 209
eeva.nurmi @gov.fi
Tapio Reinikainen
Projektchef
Finlands miljöcentral
050 598 8548
[email protected]
Montrealprotokollet och skydd av ozonskiktet
Det hål i ozonskiktet som upptäcktes på 1980-talet väckte oro för att ozonskiktet tunnas ut samt för det hot detta medför för jordklotet. Det visade sig att orsaken till hålet i ozonskiktet var CFC-gaser – det vill säga i huvudsak freoner i kylutrustning – som på den tiden användes i hög utsträckning, samt haloner som användes i släckningsutrustning. År 1987 kom världens länder genom Montrealprotokollet överens om att upphöra med produktionen och användningen av dessa gaser.
Användningen av de ämnen som bryter ned ozonskiktet har därefter minskat med över 98 procent. Man enades om att de HFC-föreningar som ersatte de ämnen som bröt ned ozonskiktet ska tas med i Montrealprotokollet genom den så kallade Kigaliändringen 2016. HFC-föreningarna är starka växthusgaser, vars användning ökar explosionsartat framför allt i utvecklingsländerna i och med att kyl- och luftkonditioneringsanläggningar blir vanligare.