Preliminär överenskommelse om förslaget till förordning om förpackningar och förpackningsavfall

Europeiska unionens medlemsstater, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen nådde i går den 4 mars en preliminär överenskommelse om förslaget till förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Finland har aktivt påverkat beredningen av förordningen. Det förslag som överenskommelsen resulterade i kan bedömas närmare först när dess slutliga innehåll är tillgängligt. Förslaget ska ännu sändas till medlemsstaterna och parlamentet för godkännande. Förordningen börjar tillämpas 18 månader efter det att den trätt i kraft.

Europeiska unionens medlemsstater, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen nådde i går den 4 mars en preliminär överenskommelse om förslaget till förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Finland har aktivt påverkat beredningen av förordningen. Det förslag som överenskommelsen resulterade i kan bedömas närmare först när dess slutliga innehåll är tillgängligt. Förslaget ska ännu sändas till medlemsstaterna och parlamentet för godkännande. Förordningen börjar tillämpas 18 månader efter det att den trätt i kraft.

Syftet med förordningen är att minska mängden förpackningsavfall, öka nivåerna av högkvalitativ materialåtervinning, minska användningen av naturresurser och skapa en fungerande marknad för återvunnet råmaterial. I förslaget beaktas förpackningarnas hela livscykel.

Krav på återanvändning och återfyllning

När det gäller återanvändning föreslås bindande mål för 2030 och vägledande mål för 2040. Målen gäller följande förpackningar, men varierar beroende på förpackningstyp: alkoholdrycker och alkoholfria drycker (med undantag för vin och aromatiserade viner, mjölk och andra lättfördärvliga drycker), transport- och försäljningsförpackningar (med undantag för förpackningar som används för farliga produkter eller storskalig utrustning och flexibla förpackningar som är i direkt kontakt med livsmedel) och gruppförpackningar. Kartongförpackningar undantas också från de krav som gäller transportförpackningar. Undantag från återanvändningsskyldigheten kan dock göras på vissa villkor, till exempel om den medlemsstat som beviljar undantaget är på god väg att uppnå sina mål för förebyggande av avfall och materialåtervinning av förpackningsavfall.

Ur Finlands synvinkel är det viktigt att återanvändningsmålet inte gäller mjölk och andra lättfördärvliga drycker för vilka sådana förpackningar som lämpar sig för återanvändning inte är ändamålsenliga med tanke på livsmedelshygienen. Ur Finlands synvinkel är det bra att inte heller vin omfattas av målen, eftersom vin i huvudsak är en importerad produkt för vilken det skulle vara svårt att skapa återanvändningssystem. För Finland är det också viktigt att målen för återanvändning av transportförpackningar inte gäller kartongförpackningar eller förpackningar för storskalig utrustning. Finland har aktivt arbetat för dessa undantag. Dessutom kommer man att noggrant utreda andra möjligheter till flexibilitet i förordningen.

Finland har förespråkat att återanvändning av förpackningar ska främjas i sådana användningsområden som naturligt lämpar sig för återanvändning och där återanvändningen är motiverad med tanke på miljön. Från förslaget till förordning har man lyckats gallra bort sådana skyldigheter som är dåligt lämpade för förhållandena i Finland, men även i dess nuvarande form kommer förordningen att vara utmanande för en del aktörer att tillämpa.

Företag som säljer take away-produkter, såsom restauranger och kaféer, åläggs att utan extra avgift erbjuda kunderna möjlighet att köpa drycker eller färdiga matportioner i kundernas egna förpackningar. Från och med 2030 ska dessutom 10 procent av take away-produkterna erbjudas i återanvändbara kärl.

Återanvändningsmålen gäller inte mikroföretag. Dessutom kan aktörerna bilda sammanslutningar av högst fem slutdistributörer för att uppnå återanvändningsmålen för drycker.

Krav på förpackningarnas säkerhet och hållbarhet

Enligt förslaget ska alla förpackningar vara materialåtervinningsbara. 
I förslaget fastställs allmänna mål för andelen återvunnen plast i plastförpackningar. Målet gäller inte komposterbara plastförpackningar eller förpackningar där andelen plast utgör mindre än 5 procent av förpackningens totala vikt. Undantaget är viktigt för en del finländska verksamhetsutövare. Kommissionen ska se över genomförandet av målen för 2030 och bedöma om målen för 2040 är genomförbara.

I förslaget uppmanas kommissionen också att utvärdera den tekniska utvecklingen av biobaserade plastförpackningar tre år efter det att förordningen trätt i kraft, och att på grundval av utvärderingen fastställa hållbarhetskrav för det biobaserade innehållet i plastförpackningar. Finland har förespråkat en starkare ställning för biobaserade plaster och förslaget har till denna del förbättrats.

I förslaget skärps kraven gällande ämnen som inger betänkligheter i förpackningar. Det ställs också krav på harmoniserad märkning av förpackningar i syfte att förbättra konsumentinformationen och underlätta sorteringen.

Medlemsstaterna undantas från kravet att införa pantbaserade retursystem för plastflaskor och metallburkar om de uppnår en separat insamlingsgrad på över 80 procent år 2026 och lämnar in en genomförandeplan med en strategi för att uppnå målet om en 90 procents insamlingsgrad. Finlands nuvarande pantsystem uppfyller dessa krav.

Förslaget förbjuder vissa typer av engångsförpackningar, såsom engångsförpackningar av plast för frukt och grönsaker, engångsförpackningar för livsmedel och drycker samt kryddor och såser inom hotell-, restaurang- och cateringbranschen, miniatyrförpackningar för kosmetika och hygienprodukter som används inom hotellbranschen (till exempel schampoflaskor eller flaskor för hudlotion) och mycket tunna plastpåsar (till exempel plastpåsar i bulkaffärer).

Mer information:

Tarja-Riitta Blauberg
miljöråd
tfn 0295 250 059
[email protected]