Beredningen av den nationella restaureringsplanen inleds

För det nationella genomförandet av EU:s förordning om restaurering av natur har det tillsatts en nationell styrgrupp och flera temagrupper med uppgift att under de följande två åren bereda metoder för Finland att uppfylla kraven i förordningen.

Syftet med EU:s förordning om restaurering av natur är att senast 2030 vidta åtgärder som täcker minst 20 procent av de land- och havsområden och de ekosystem som omfattas av förordningens tillämpningsområde. Dessutom ska alla ekosystem i behov av restaurering restaureras senast 2050. 

Med förordningen vill man bidra till en återhämtning av resilienta ekosystem med biologisk mångfald, begränsning av och anpassning till klimatförändringar och begränsning av markförsämring. Förordningen syftar också till att förbättra livsmedelstryggheten i EU-medlemsstaterna.

Målen på EU-nivå omvandlas till konkreta åtgärder i varje medlemsstats nationella restaureringsplan. Medlemsstaterna ska kvantifiera de arealer som ska restaureras och inkludera vägledande kartor över potentiella områden som ska restaureras. I planerna beskrivs också de åtgärder genom vilka målen uppnås samt åtgärdernas kopplingar till beslutsfattandet inom andra samhällssektorer, till exempel begränsningen av klimatförändringar och jordbrukspolitiken.

”Genom samarbete söker vi nu de kostnadseffektivaste åtgärderna för att uppnå restaureringsmålen, som också lämpar sig bäst för de finländska näringarna. Utöver den offentliga sektorn behöver vi också få företag och privata markägare med i arbetet. I restaureringsplanen skapar vi ramar för hur vi kan inkludera privat finansiering och frivilliga restaureringsåtgärder i genomförandet”, säger miljö- och klimatminister Kai Mykkänen.

”Många finländare är markägare och kan frivilligt genomföra restaureringsåtgärder på sin egen mark. Sådana åtgärder görs redan nu till exempel inom Helmi- och METSO-programmen. Därför är det viktigt att man vid utarbetandet av restaureringsplanen lyssnar på allmänheten på ett mångsidigt sätt, så att en allt större grupp kan ta till sig restaureringsåtgärderna och erbjuda sina egna områden till exempel som restaureringsobjekt i projekt. Grunden för allt är naturligtvis tillräckliga incitament och ersättning för de åtgärder som vidtagits”, säger jord- och skogsbruksminister Sari Essayah.

Restaureringsplanen bereds under de två följande två åren

Finland har tid fram till augusti 2026 att bereda en egen restaureringsplan och lägga fram den för Europeiska kommissionen. Planen bereds i fem olika temagrupper och i projektgrupper som leds av sakkunniga vid miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet. Planerna utarbetas i snabb takt som tjänsteuppdrag. Temagrupperna bjuder in berörda parter inom sitt område till samråd i flera skeden av beredningen. Olika vetenskapspaneler deltar också i utarbetandet av restaureringsplanen, och de sammanställer en översikt över ett effektivt och rättvist genomförande av förordningen. Som en del av beredningen hålls samråd med allmänheten bland annat vid olika möten om ämnet som ordnas 2025.

Temagrupperna är indelade enligt de ämnesområden som nämns i artiklarna i förordningen om restaurering av natur. Grupperna är 1) terrestra naturtyper och sötvattensnaturtyper, livsmiljöer för arter samt strömmande vattendrag och svämplan, 2) förbättring av den marina naturens tillstånd, 3) urbana miljöer, 4) jordbruksmiljöer och populationer av pollinatörer och 5) skogsnatur.

Vad innebär förordningen om restaurering av natur för Finland?

Förordningen om restaurering av natur skapar kontinuitet och stabilitet i EU:s naturpolitik ända fram till 2050. Restaurering innebär en stor mängd olika åtgärder för att förbättra naturens tillstånd i olika livsmiljöer. Ett område där naturens tillstånd förbättras kan skyddas, fortsättningsvis utnyttjas ekonomiskt eller vara en del av stadsmiljön.

Åtgärder enligt förordningen vidtas redan i Finland till exempel inom livsmiljöprogrammet Helmi, handlingsplanen för skydd av skogarna, METSO, och programmet för att återställa vandringsfiskbestånd, Nousu. Åtgärdernas omfattning och de resurser som står till förfogande för dem bör dock ökas avsevärt jämfört med nuläget. I statens skyddsområden kan restaureringsåtgärderna inledas snabbt, till exempel genom iståndsättning av diken i stora dikade myrområden.

• Projektsida för Utarbetande av den nationella restaureringsplanen

Mer information

Outi Ala-Honkola 
specialsakkunnig
[email protected]
tfn 0295 250 431