Statsrådet fastställde landskapsplanen för Birkaland

I landskapsplanen anvisas områden bland annat för boende, arbetsplatser och service för de följande tjugo årens behov. Planen omfattar ett regionalt nätverk av rekreationsområden och de viktigaste planerade trafiklösningarna såsom ringväg II i Tammerforsregionen och ett ytterligare järnvägsspår mellan Tammerfors och Toijala. I planen anvisas också ett nätverk för servicecentraler i landskapet och sådana stora detaljhandelsenheter med verkningar på regionnivå som placeras utanför områden med centrumfunktioner.

I landskapsplanen anvisas dessutom områden som är viktiga med tanke på utvecklandet av landskapet, där samhällsstrukturen bör utvecklas. Sådana områden är bland annat omgivningen vid Birkala flygfält och områden för teknisk service.

De stora detaljhandelsenheterna i Kalkku i Nokia och Linnakorpi i Birkala fastställdes inte då de strider mot de riksomfattande målen för områdesanvändningen och kraven på landskapsplanens innehåll. De nya storenheterna skulle ha splittrat samhälls- och servicestrukturen och ökat trafikbehovet och trafikrelaterade miljöolägenheter. Den omfattande förbättringen av riksväg 12 vid Kirkkojärvi i Kangasala fastställdes inte, eftersom vägförbättringens konsekvenser för Natura 2000 -nätverket inte hade utretts tillräckligt. Ändringar av vägklasserna för två landsvägar lämnades också utan fastställelse.

Ett område för utveckling av teknisk service som anvisats för avfallsbehandling i Virdois fastställdes inte på grund av otillräckliga utredningar. Två områdesreserveringar för tätortsfunktioner som anvisats för utredningsområden blev inte fastställda på grund av motstridiga beteckningar. Dessutom lämnades ett torvtäktsområde helt utan, och ett delvis utan fastställelse.

Fastställandet av landskapsplanen överfördes från miljöministeriet till statsrådet för avgörande, eftersom jord- och skogsbruksministeriet motsatte sig fastställandet av landskapsplanen i fråga om centrala planebeteckningar och -bestämmelser för landsbygdsområden. Enligt jord- och skogsbruksministeriet bör jord- och skogsbruksområden endast anvisas sådan markanvändning som direkt betjänar jord- och skogsbruket. Enligt ministeriet strider planen mot speciallagstiftningen för näringar och dessutom anses planen orsaka markägare och näringsidkare oskäliga olägenheter.

Enligt kraven som gäller landskapsplanens innehåll bör landskapsplanen också för jord- och skogsbruksområdenas del ta upp frågor som gäller vården av landskapet, naturvärdena och kulturmiljön, hållbart nyttjande av de resurser som marksubstanserna utgör samt om det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. Statsrådet ansåg i sitt beslut att landskapsplanens rättsverkningar inte strider mot den speciallagstiftning som gäller näringarna, och att landskapsplanen inte orsakar markägare eller näringsidkare oskäliga olägenheter.

Med beslutet om fastställelse avgjordes de 52 besvär som anförts över beslutet om godkännande av landskapsplanen, varav de flesta förkastades. Merparten av besvären hänför sig till beteckningar som gäller landskapsplanens utvecklingsprinciper.

Ytterligare information

Överingenjör Maaret Stenström, miljöministeriet,
tfn 020 490 7177, fö[email protected]