Världen behöver en global överenskommelse om kemikalier
Världen behöver en global överenskommelse om kemikalier säger ministrar och viceministrar från åtta länder. En sund hantering av kemikalier och avfall måste erkännas som en viktig del i en hållbar utveckling.
Kemikalier finns överallt i vår vardag. Sedan 1950 har fler än 140 000 nya kemikalier och bekämpningsmedel tagits fram. Kemiska ämnen har på många sätt bidragit till dagens välstånd. Men många av dem för även med sig risker.
Alla ska kunna känna sig trygga när de ger leksaker till sina barn, dricker vatten eller använder elektronik. När en produkts livscykel sedan närmar sig slutet måste avfallet hanteras på ett sätt som är sunt och hållbart. Vi måste med andra ord sträva efter en giftfri miljö.
En rapport som publicerades av The Lancet Commission on pollution and health visar att föroreningar, som bland annat inkluderar kemikalier, är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i världen. Föroreningar är orsak till tre gånger fler dödsfall än aids, tuberkulos och malaria tillsammans. Följderna om vi inte gör något är enorma, och de fattiga och sårbara kommer drabbas hårdast. Nio av tio dödsfall som beror på föroreningar inträffar i låg- och medelinkomstländer.
Kemikalier sprids även via produkter som innehåller dem. Idag köper konsumenter allt oftare via internet produkter direkt från marknader i andra länder. Genom att vi handlar med varandra stärker vi våra samhällen, men den här utvecklingen tydliggör även att vi måste utveckla nya sätt att hantera risker som är förknippade med kemikalier.
Det internationella samfundet har tagit fram konventioner om vissa ämnen. Men vi behöver också ett förebyggande riskhanteringsarbete som omfattar mer än ett ämne i taget.
För att lösa de framtida utmaningarna krävs ett gemensamt politiskt engagemang. Därför behöver vi erkänna att en sund hantering av kemikalier och avfall är en viktig del av en hållbar utveckling. Hur världen väljer att långsiktigt hantera kemikalier och avfall kommer att inverka på mänskliga rättigheter, hälsa, klimat, vatten, biologisk mångfald och jordbruk. Den här frågan är även en grundläggande del i arbetet för en cirkulär ekonomi.
Det finns redan ett globalt samarbete som vi kan bygga vidare på. Det politiska ramverket SAICM (Strategic Approach to International Chemicals Management) är en icke-bindande global kemikaliestrategi och ett viktigt ramverk. Men eftersom den nuvarande strategin löper ut 2020 behöver vi besluta om vägen framåt.
Vi vill ta detta tillfälle i akt och göra det klart för beslutsfattare, organisationer och företag att världen behöver en ambitiös global överenskommelse om kemikalier och avfall, på samma sätt som vi behövde Parisavtalet om klimatet.
Den 12 mars samlades representanter för flera av våra länder tillsammans med forskare, näringslivet, det civila samhället och mellanstatliga organisationer i Stockholm. Under ett högnivåsamtal diskuterades hur vi kan höja både nivån på åtaganden och engagemanget för en giftfri miljö. Vi är fast beslutna att driva på för diskussioner fram till 2020, och därefter. Nästa steg kommer att tas den 17 juli vid FN:s politiska högnivåforum i New York.
Om vi blickar framåt finns ett stort behov av mer insyn om kemikalier i leverantörskedjan och mer forskning. Många företag söker redan nu efter innovativa lösningar för att ersätta skadliga ämnen med säkra alternativ. Dessa initiativ är goda exempel.
Riskerna med farliga kemikalier kräver åtgärder här och nu. Om vi vill uppnå de mål som fastställdes i Agenda 2030 för hållbar utveckling är det oerhört viktigt att vi samarbetar globalt om kemikalier och avfall. Vi har påbörjat ett uppdrag för att säkerställa en ambitiös global överenskommelse och vi uppmanar andra aktörer att ansluta sig till oss.
Marc Chardonnens, Generaldirektör för federala miljökontoret, Schweiz
Dr Edward Chomba, Förvaltningschef för ministeriet för vatten, sanitet och miljöskydd, Zambia
Ola Elvestuen, Klimat- och miljöminister, Norge
Brune Poirson, Statssekreterare för den ekologiska omställningen, Frankrike
Svenja Schulze, Minister för miljö, naturskydd och kärnsäkerhet, Tyskland
Karolina Skog, Miljöminister, Sverige
Kimmo Tiilikainen, Bostads-, energi- och miljöminister, Finland
Stientje van Veldhoven, Statssekreterare för infrastruktur och vattenförvaltning, Nederländerna