Enighet om standarderna för de internationella marknadsmekanismerna vid FN:s klimatkonferens

Vid FN:s klimatkonferens enades parterna om standarderna för de internationella marknadsmekanismerna när det gäller utsläppsminskningar och metoder för projekt som skapar kolsänkor. Standarderna bidrar till att producera den efterlängtade klimatfinansieringen på marknadsvillkor.

De internationella marknadsmekanismerna gör det möjligt för de länder som undertecknat Parisavtalet att vidta klimatåtgärder utanför det egna landets gränser. Under Kyotoprotokollets tid och på den frivilliga koldioxidmarknaden har till exempel beskogningsprojekt eller projekt för förnybar energi varit populära klimatprojekt.

Det behövs regler för hur länderna kan utnyttja de klimatåtgärder som de finansierar i partnerländerna för att nå sina egna utsläppsminskningsmål. Marknadsmekanismerna bör leda till ytterligare utsläppsminskningar och på så sätt öka ambitionen i fråga om klimatåtgärderna.

Bestämmelserna om de internationella marknadsmekanismerna finns i artikel 6 i Parisavtalet. Förhandlingar om artikeln har förts i flera år, och vid konferensen i Baku nåddes enighet om standarderna för artikel 6.4. Detta gör det möjligt att godkänna projekt som följer FN:s regler och skapa klimatkrediter.

Staterna kan använda klimatkrediterna för att fullgöra skyldigheterna enligt Parisavtalet. Krediterna är också tillgängliga för företag på den frivilliga koldioxidmarknaden. Genom att köpa klimatkrediter kan företagen ta ansvar för sina utsläpp.

Överenskommelsen om standarderna för artikel 6.4 innebär att det blir möjligt att genomföra en ny internationell certifieringsmekanism för begränsningsresultat. Genomförandet av mekanismen övervakas av ett kontrollorgan i enlighet med Parisavtalet. I och med överenskommelsen kan organet utföra granskningar av olika projekt. Parterna förhandlar dock fortfarande om processerna för förvaltningen av mekanismen enligt artikel 6.4.

Dessutom fortsätter förhandlingarna om artikel 6.2, som avser bilateralt samarbete mellan länder. I artikeln avtalas om överföring av utsläppsminskningar och upptag mellan länderna för att de nationella åtagandena ska kunna fullgöras.

Det att FN inte har haft standarder för artikel 6.4 har hittills inte hindrat internationell användning av andra mekanismer för koldioxidmarknaden och deras funktion på koldioxidmarknaden. Artikel 6.4 är en kanal genom vilken klimatkrediter kan produceras för den frivilliga koldioxidmarknaden. På den frivilliga marknaden finns det också andra standarder och självständiga initiativ som är en del av diskussionen om klimatkrediternas kvalitet. För närvarande bereds EU-lagstiftning inom EU:s egen certifieringsram för kolinlagring.

Klimatfinansieringen står i fokus på klimatkonferensen i Baku i Azerbajdzjan. EU:s mål är att bygga upp en bredare grupp av bidragsgivare till klimatfinansiering och mobilisera alla finansieringsflöden. Om de internationella marknadsmekanismerna genomförs på rätt sätt är det möjligt att bättre mobilisera privata penningflöden.

Mer information:

Tuomo Kalliokoski
Miljöråd
tfn 0295 250 053 (i Baku fram till den 23 november, tfn +358 50 562 5582)

Karoliina Anttonen
Lagstiftningsråd
tfn 0295 250 065 (I Baku fram till den 23 november, tfn +358 50 401 6439)