Tvistefrågan om skydd av Skogslapplands skogar kunde föras till riksdagen för av

En revidering av den femton år gamla ödemarkslagen skulle vara ett naturligt sätt att överföra avgörandet till riksdagen i frågan hur de oskyddade ödemarkerna i Skogslappland som gränsar till lagstadgade ödemarksområden skall användas i framtiden. Revideringen kunde göras i samband med bedömningen år 2008 av hela naturskyddslagstiftningen och dess verkningar.

Det anser naturvårdsdirektör Ilkka Heikkinen som framlade miljöministeriets inlägg vid jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaojas diskussions- och informationsmöte på fredag 9.3. Mötet anknöt till den appell som undertecknats av ett stort antal forskare för skydd av Skogslapplands skogar.

Heikkinen upprepade miljöministeriets åsikt enligt vilken de värdefullaste vidsträckta naturområdena och gammelskogarna i norra Finland i huvudsak skyddats i och med genomförandet av olika skyddsprogram och Natura 2000-nätverket. "Utredningen om omfattningen av och kvaliteten på skogsskyddet som Forststyrelsen publicerade på hösten 2006 visar också på den exceptionellt goda situationen när det gäller skyddet av denna skogsvegetationszon: av zonens samtliga skogar omfattas 43 procent och av Forststyrelsens skogsmarker 51 procent av skyddet", konstaterade Heikkinen.

"I Skogslappland finns ett mycket omfattande nätverk av skyddsområden som inkluderar flera vidsträckta objekt. Utöver dessa finns det värdefulla skyddsområden längre söderut i norra delen av Nordbotten. Det finns inga jämförande undersökningar som skulle påvisa att Skogslapplands ödemarksområden, som i olika sammanhang har föreslagits bli skyddade, skulle ha någon naturskyddsbiologisk betydelse i förhållande till de ovannämnda skyddsområdesnätverken.

"Områdena har beskrivits som relativt lågavkastande och glesa höglänta blandskogar. Det är tveksamt om de har någon avgörande betydelse för skyddet av de hotade skogslevande organismerna i Finland."

I sitt tal analyserade Heikkinen de motiveringar som forskarna lagt fram i sin appell, och var inte överens med dem på alla punkter. Han poängterade att det i Övre Lappland och Skogslappland är fråga om en sammanjämkning av olika former av naturresursanvändning. Den landsomfattande skogsanvändningen styrs av skogslagstiftningen. Styrmedel på de aktuella områdena är dock lagen om Forststyrelsen och ödemarkslagen, som uttryckligen är avsedda att balansera möjligheten till naturnäringar i förhållande till skogsnäringen - lokalt och på vissa avgränsade områden.

Enligt Heikkinen skall en helhetsbedömning om naturskyddslagstiftningens ändamålsenlighet och dess effekter påbörjas nästa år. Samtidigt granskas också beröringspunkterna med den övriga lagstiftningen, och förslag görs för att utveckla denna. "Arbetet under följande regeringsperiod kunde också omfatta en utvärdering av ödemarkslagen. Då kunde bland annat den redan föråldrade bestämmelsen i ödemarkslagens 7 § om naturenlig skogsvård för skogarna i ödemarksområden uppdateras, och om den politiska viljan finns, kunde gränserna för ödemarksområdena granskas utgående från nuläget."

"Avsikten med att inrätta ödemarksområden är att bevara områdenas karaktär av vildmark, att trygga den samiska kulturen och naturnäringarna samt att utveckla ett mångsidigt nyttjande av naturen och förutsättningarna för det. När det gäller framtida nyttjande av de oskyddade ödemarksområden i Skogslappland som gränsar till lagstadgade ödemarker kunde en utvärdering och revidering av ödemarkslagen således vara en naturlig möjlighet att ta upp frågan i riksdagen", föreslog Heikkinen.

Heikkinen anser att forskarnas åsiktsyttring är ovanlig för finländska förhållanden. "Uttrycksfrihet hör till en demokrati. Växelverkan mellan forskningen och beredningen av beslutsfattandet har konstaterats vara ett utvecklingsområde för sig bland annat i rapporterna för uppföljning av MOSSE- (forskningsprogram för biodiversitet) och METSO-projekten (programmet för skogarnas mångfald i södra Finland). Forskarappellen och reaktionerna på den visar att denna växelverkan ännu kunde förbättras", konstaterade Heikkinen.

Ytterligare information: Naturskyddsdirektör Ilkka Heikkinen, miljöministeriet, Tfn 040 506 1172, fö[email protected]