Kvalitetsnormer för ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön
Statsrådet har idag givit en förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön. Målet är att skydda ytvattnen genom att sluta eller minska antingen helt eller stegvis utsläpp och läckage av farliga och skadliga ämnen i vattendrag och avlopp. Genom förordningen verkställs förpliktelserna i två EU-direktiv. Förordningen är en betydande metod då man minskar farliga och skadliga ämnens belastning av inlandsvattnen och Östersjön. Förordningen träder ikraft den 1.12.2006.
Förordningen inför utsläppsförbud och gränsvärden för utsläpp av skadliga ämnen. Som en ny sak definierar förordningen miljökvalitetsnormer för 33 skadliga ämnen. Som bilaga till förordningen ingår en lista över ämnen som är skadliga och farliga för vattenmiljön, som är giftiga, långsamt nedbrytbara och som lagras i organismer. Skadliga ämnen används också i mycket vardagliga produkter, såsom tvättmedel, kosmetik, olika parfymer och toalettprodukter.
Miljökvalitetsnormer reglerar halter av skadliga ämnen
Genom förordningen definieras så kallade miljökvalitetsnormer, genom vilka man reglerar halter av skadliga ämnen både i ytvattnen i inlandet samt i havsvattnet. Miljökvalitetsnormen är en sådan halt av skadliga och farliga ämnen för vattenmiljön som inte får överstigas på grund av att man skyddar människornas hälsa och miljön.
Miljökvalitetsnormer ges åt 15 skadliga ämnen, som är antingen industri- och konsumtionskemikalier eller bekämpningsmedel. Därtill ställs kvalitetsnormer åt 18 ämnen som definierats som farliga i Europeiska gemenskapen. Av dessa är två metaller (kvicksilver och kadmium) och resten är industrikemikalier och bekämpningsmedel vars användning är förbjuden. Sådana ämnen kan fortfarande hamna i vattnen via konsumentprodukter, som importeras från utlandet.
Miljökvalitetsnormer används som gränsvärden då man klassificerar ytvattnen och definierar god kemisk status för vattnen. Målet är att man genom att minska utsläpp och läckage kan minska naturämnenas halter på lång sikt så att de befinner sig nära bakgrundsvärdena. De syntetiska, det vill säga artificiella ämnena, försöker man minska så att halterna skulle minska till en nivå nära noll.
Kontrollförpliktelse för verksamhetsutövare
Enligt förordningen skall verksamhetsutövare följa med ytvattnens kvalitet ifall verksamheten förutsätter miljötillstånd. Kontrollplikten gäller ytvatten, dit det släpps eller dit det läcker ut ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön. I förordningen regleras om detaljerna kring kontrollverksamheten, såsom kontrollfrekvens och kontrollstationer.
Förordningens förpliktelser kostar verksamhetsutövare cirka 2 000-31 000 euro i året. I det första skedet skulle förpliktelsen gälla cirka 150 företag i Finland. De skadliga ämnena används närmast som lösningsmedel i kemi- och metallindustrin samt massa- och pappersindustrin som slembekämpningsmedel.
Anmälningsskyldighet för användare av bekämpningsmedel
Förordningen inför en ny metod att ingripa i förorening av ytvattnen som förorsakas av bekämpningsmedel. Enligt förordningen kan de regionala miljöcentralerna be information av verksamhetsutövare om användningen av bekämpningsmedel för inskrivning i datasystem. Informationspliktiga är bland annat jordbrukare, statens järnvägar, vägförvaltningen, församlingar och golfföretagare. Information kan begäras om det finns risk för att en miljökvalitetsnorm i det aktuella ytvattnet håller på att överskridas. Utifrån den information som man fått in planeras och registreras skyddsåtgärderna för avrinningsområdets vattenförvaltningsplan genom vilken vattendragets goda status bevaras.
Sediment och organisamer utanför kvalitetsnormerna
I detta skede kunde man inte ställa miljökvalitetsnormer för skadliga och farliga ämnen som finns i sediment och organismer. Uppföljningen av halter av ämnen som lagras i sediment och organismer anses emellertid vara viktig. Med hjälp av resultaten av mätningar i dessa kan man få en pålitligare helhetsbild av särskilt fettlösningar, föreningar som förenas med organiska ämnen än enbart utifrån analyser som görs av vattenprover. Analytiska bestämningsmetoder och testningsmetoder för giftigheten måste utvecklas i framtiden.
Utredning av halter av skadliga ämnen
De ämnen som omnämns i förordningens bilaga formar de så kallade prioriterade ämnena i EU:s ramdirektiv för vatten. Dessa ämnens förekomst i Finland har utretts i det av miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet finansierade så kallade VESKA-projektet. Projektet har genomförts av Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna.
Tilläggsuppgifter: Konsultativa tjänstemannen Airi Karvonen, miljöministeriet, tfn (09) 1603 9688, fö[email protected]. Regeringssekreterare Satu Räsänen, miljöministeriet, tfn (09) 1603 9326, fö[email protected]. Specialforskare Jaakko Mannio, Finlands miljöcentral, tfn 020 490 2408, fö[email protected]