Förslag från Finland till UNESCO:s lista över världsnaturarvet

Både Kvarkenskärgården och insjöområdet kring Saimen-Pielinen har på basis av utredningarna sådana särdrag som förklarar jordklotets utvecklingshistoria och är också annars geologiskt intressanta. Därför kan vartdera området, på det sätt som avses i UNESCO- konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, världsarvskonventionen, anses som globalt unika världsnaturarv och på basis av det geologiska kriteriet (N I) i UNESCO:s anvisningar fogas till UNESCO:s lista. Dessutom anses insjöområdet kring Saimen-Pielinen som ett exempel på ett exceptionellt vackert och estetiskt betydelsefullt område, varvid det också uppfyller naturkriteriet N III. Vartdera området omfattar flera delar och kan nomineras som en serie.

Förslaget om Finlands världsnaturarv har genomgått långvarig beredning. En samnordisk utredning om världsnaturarvet i de nordiska länderna publicerades år 1996, och bägge de nu aktuella områdena finns bland de förslag som ingår i utredningen.

Kvarken Finlands första världsnaturarv?

Omedelbart efter den samnordiska utredningen inledde Kvarkenrådet beredningen av ett förslag om Kvarkenskärgården, och arbetet har sedermera fortsatt i samråd mellan Västra Finlands miljöcentral, Forststyrelsen, Geologiska forskningsinstitutet, Österbottens förbund och de berörda kommunerna.

Medan beredningsarbetet pågick godkändes Högakusten i Sverige år 2000 som världsnaturarv på basis av landhöjningsfenomenet. Därefter har förslaget om Finlands landhöjningskust beretts i anslutning till Högakusten.

Beredningen av förslaget att Kvarkenskärgården skall ingå i själva världsarvslistan har nu kommit så långt att den egentliga ansökan kommer att sändas till UNESCO redan i år. Om målsättningen lyckas kommer Finlands första världsnaturarv att presenteras år 2006.

Beredningen av Saimen-Pielinen fortsätter

I fråga om insjöområdet Saimen-Pielinen har beredningen av själva ansökningen ännu inte inletts. Förberedelserna har skötts av Forststyrelsen, Skogsforskningsinstitutet och Geologiska forskningsinstitutet. Avsikten var ursprungligen att ange området som ett kulturlandskap, och då deltog också Museiverket i beredningen. Men eftersom det tills vidare inte är möjligt att utvärdera de kulturella värdena, avses området i detta skede bli föreslaget enbart på basis av kriterierna för naturarvet.

Nätverket Natura 2000 och andra skyddsområden utgör grundvalen

Tills vidare har områdena inte avgränsats i förslaget, utan de viktigaste platserna anges med tillhjälp av koordinater. Stommen för vartdera området består av områden som ingår i nätverket Natura 2000,nationalparker och skyddsområden på statlig eller privatägd mark. Största delen av skyddsområdena är i Forststyrelsens besittning och vård.

Lokalbefolkningen, berörda organisationer, kommunerna och myndigheterna i dessa områden har getts möjlighet att yttra sig om förslaget eller ge utlåtanden. Inställningen till att områdena föreslås till UNESCO:s världsarvslista har över lag varit positiv, men förslaget har också fått mothugg.

Aapamyrarna i norra Finland och Gröna zonen borde ingå i förteckningen

Aapamyrarna i norra Finland uppvisar sådana karakteristiska drag på basis av vilka de har ansetts som globalt unika världsarv på det sätt som världsarvskonventionen avser. Miljöministeriet strävar efter att de mest representativa och bäst bevarade aapamyrarna i norra Finland inom några år skall kunna införlivas i förteckningen. Dessutom anses det vara av internationell betydelse att det pärlband av skyddsområden i den boreala zonen som ligger kring gränsen mellan Finland och Ryssland, den fennoskandiska Gröna zonen, införlivas i världsarvslistan.

Enligt UNESCO:s världsarvskonvention skall medlemsstaterna på basis av nationella inventeringar till världsarvskommittén lämna in förteckningar över världskulturarv och världsnaturarv som kan anses vara av globalt intresse. Områdena på förteckningarna kan senare föreslås bli införda på listan över världsarvet. Denna lista kompletteras och justeras regelbundet med minst tio års intervaller. I detta nu omfattar världsarvsförteckningen 754 områden av vilka 582 kulturarv, 149 naturarv och 23 natur- och kulturarv.

Ytterligare information:

Överinspektör Jukka-Pekka Flander, miljöministeriet, tfn (09) 1693 9333

Överinspektör Leena Rinkineva-Kantola, Västra Finlands miljöcentral (Kvarkenområdet), tfn (06) 367 5290

Områdesdirektör Matti Määttä, Forststyrelsen, Östra Finlands naturtjänster(insjöområdet Saimen-Pielinen), tfn 020 564 5911

Forskningsdirektör Keijo Nenonen, Geologiska forskningsinstitutet (geologi), tfn 020 550 2348.