Vanliga frågor om SUP-direktivet (direktivet om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön) och fiskeredskapsein

Denna sida uppdateras när vi får ny information.

Vad är SUP-direktivet?

  • I tillämpningsområdet för direktivet om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön, det vill säga SUP-direktivet, ingår vissa produkter av engångsplast som särskilt nämns i direktivet, plastprodukter gjorda av nedbrytbar oxo-plast och alla fiskeredskap som innehåller plast. Direktivet förutsätter olika åtgärder beroende på produktgrupp: minskad konsumtion, förbud mot produkter, krav som hänför sig till produkternas egenskaper och utökat producentansvar.

  • Målet är att minska mängden plastavfall i naturen, i synnerhet i havsmiljön, att främja cirkulär ekonomi och att förenhetliga produktregleringen på EU:s inre marknad.

Mer information om genomförandet av SUP-direktivet finns på miljöministeriets webbplats

Vad kräver SUP-direktivet och vilka fiskeredskap gäller det?

  • Direktivet förpliktar till att ordna avfallshanteringen av fiskeredskap enligt en så kallad producentansvarsmodell. Detta innebär att tillverkare och importörer av fiske- och vattenbruksredskap, det vill säga producenter, ska ordna avfallshanteringen (separat insamling och transport) av fiskeredskap som släpps ut på den finska marknaden, informera om saken och rapportera till myndigheten. För att sköta detta bildar de en eller flera producentsammanslutningar.

  • Avfallshanteringen ska vara kostnadsfri och lättillgänglig för fiskaren (eller den sista innehavaren av fiskeredskapen).

  • Förpliktelserna i direktivet gäller sådana fiske- och vattenbruksredskap för yrkes- och fritidsfiske i havsområden som innehåller plast och som släpps ut på den finska marknaden. Fiskeredskap som är tillverkade helt och hållet av metall eller naturmaterial omfattas inte av direktivet. Direktivet tillämpas inte heller på sådana fiskeredskap där plastet endast omfattar målfärg eller lim, till exempel på ytan av ett metallredskap.

  • Fiskeredskap är bland annat nät, ryssjor, mjärdar och andra så kallade stående fångstredskap samt pilkar, metspön och redskap för handredskapsfiske. Vattenbruksredskap betraktas också som fiskeredskap.

  • Direktivet varken förbjuder eller begränsar, och ställer inte heller några andra krav på fiskeredskap eller användningen av dem.

  • Olika alternativ för ordnandet av avfallshanteringen utreds för närvarande.

  • I det nationella genomförandet av direktivet strävar miljöministeriet efter lösningar som är så ändamålsenliga som möjligt med tanke på förhållandena i vårt land och medför så lite kostnader som möjligt. I genomförandet kan man tillämpa prövning när det gäller hur mottagningen av avfall genomförs i praktiken. Det kan vara ändamålsenligt att de bestämmelser som gäller tillverkare och importörer av redskap som används för yrkesfiske är mer krävande än de skyldigheter som gäller tillverkare av sådana redskap för handredskapsfiske som närmast används för fritidsfiske. 

Varför överväger Finland att utvidga tillämpningsområdet till insjöarna?

  • I Finland finns rikligt med vattendrag och det finns skäl att hålla även insjöarna skräpfria och trygga. Redskap som lämnas i vattnen och på stränderna orsakar skada och lidande för djuren och naturen också i insjömiljön.

  • Samma fiskeredskap används både i insjö- och havsområden. Tillverkaren eller importören av ett fiskeredskap kan inte veta var produkten används.

  • Avsikten är att trygga möjligheten till kostnadsfri och jämlik separat insamling av fiskeredskapsavfall för fiskare i både havsområden och insjöområden.

  • Det finns olika alternativ för insamling av fiskeredskapsavfall. Det vore ändamålsenligt att placera separata permanenta insamlingspunkter närmast i yrkesfiskehamnar, av vilka det finns 167 i kustområdet och högst 20 i insjöområdena. Annan insamling kan ordnas till exempel med jämna mellanrum som återkommande kampanjer eller med hjälp av ambulerande insamlingsplatser.

Kommer regleringen att höja priset på fiskeredskap? Kommer den att äventyra tillverkningen av redskap i Finland och i stället gynna utländska nätbutiker?

  • Det kan antas att producenterna av fiskeredskap överför kostnaderna för den kostnadsfria avfallshanteringen till produktens pris. Samma princip gäller även annat avfall, vars producenter ska ansvara för avfallshanteringen, bland annat batterier och bildäck. Avfallshanteringens andel av de totala kostnaderna för utsläppandet av produkten på marknaden och av försäljningspriset har dock uppskattats vara mycket liten.

  • Regleringen gäller alla fiskeredskap som släpps ut på den finska marknaden, oberoende varifrån fiskeredskapen importeras. Hantverksmässig tillverkning på liten skala kan uteslutas från producentansvarsmodellen till exempel på basis av produktionens låga omsättning.

  • Direktivet gäller också distanshandel. Det är i praktiken svårt att få internetbaserade försäljare att omfattas av regleringen. EU har strävat efter att ingripa i problemen genom en noggrannare reglering av producentansvaret inom distanshandeln och strävar fortfarande efter att lösa bristerna i anslutning till detta. Inget land kan ensamt lösa problemen med distanshandeln.

Kommer ändringen att försvåra fritidsfiske? Vilken nytta har hobbyfiskare av detta?

  • Kostnaderna för avfallshanteringen utgör en liten andel av priset på fiskeredskapen och utgör också en liten andel i förhållande till hobbyverksamhetens övriga kostnader.

  • Avsikten är att också fritidsfiskare ska ha möjlighet att föra sina redskap till den kostnadsfria avfallsinsamlingen.

Är producenterna av fritidsfiskeredskap tvungna att betala kostnaderna för yrkesfiskeredskapens avfallshantering?

  • De kommer inte att behöva göra det. Varje tillverkare och importör svarar för kostnaderna för avfallshanteringen (separat insamling och transport) i förhållande till den mängd produkter som de släppt ut på marknaden. De avgifter som tas ut i producentsammanslutningarna får inte snedvrida konkurrensen, och detta övervakas också.

  • För tillverkare av redskap för fritidsfiske har det planerats mer flexibla insamlingsskyldigheter på grund av den mindre avfallsbelastningen. Förhandlingar om organiseringen av insamlingsnätverket förs ännu med sektorn.

Kommer regleringen att öka kostnaderna för yrkesfiskare?

  • I princip minskar de direkta kostnaderna för yrkesfiskare, eftersom kostnaderna för avfallshanteringen av fiskeredskapen överförs till redskapens tillverkare och importörer. Dessa kostnader kommer sannolikt att överföras till priset på fiskeredskapen. Den separata insamlingen ökar avfallshanteringskostnaderna i sin helhet, men målet med producentansvaret är att främja produktionen av hållbara produkter, varvid kostnaderna för avfallshanteringen hålls låga och priset på produkten ökar så lite som möjligt. Fiskarna kan också påverka sina egna utgifter genom att använda produkterna så länge som möjligt och genom att köpa långlivade produkter av hög kvalitet.

Hur stort är problemet med fiskeredskap med tanke på nedskräpning?

  • Nedskräpning som orsakas av fiskeredskap är en del av skräpproblemet i vattnen och på stränderna. Genom den kostnadsfria avfallshanteringen av fiskeredskap vill man trygga en ren natur för människor och djur.

  • Finlands miljöcentral följer regelbundet med nedskräpningen på 13 stränder, vilket är ett mycket litet urval av alla våra stränder. Av det skräp som kartlagts i statistiken om skräp på stränderna är 0,32 procent fiskeredskap av plast (fiskeutrustning, monofilamentgarn, nät). Det finns dock mer fiskeredskap om man räknar enligt volym och vikt, eftersom största delen av de enskilda skräpen på stränderna är cigarettfimpar. Utöver fiskeredskap finns det också annat plastskräp på stränderna, varav en del är förknippade med fiske: flöten, nätpåsar, tunnor, hinkar, rep, påsar, kanistrar, snören och så vidare.

  • I en rapport som Finlands miljöcentral gjort om källor till nedskräpning i det finska havsområdet har det uppskattats att cirka 6,3 procent av skräpet på stränderna (styckeantal) härstammar från fiske. I bedömningen ingår också andra fiskeredskap än sådana som innehåller plast. Den baserar sig på en underbyggd bedömning som forskarna gjort också i fråga om de stränder som inte berörs av den begränsade kartläggningen av skräp på stränderna.