Internationella klimatförhandlingar

På internationell nivå har de viktigaste klimatpolitiska riktlinjerna skrivits in i FN:s ramkonvention om klimatförändringar som trädde i kraft 1994 (UN Framework Convention on Climate Change, UNFCCC), nedan klimatkonventionen, samt i Kyotoprotokollet och i Parisavtalet.

I Finland koordinerar miljöministeriet de klimatförhandlingar som förs under FN:s klimatkonvention samt de förhandlingar som förs om klimatfrågor inom Europeiska unionen. Ministeriet är också den nationellt ansvariga myndigheten när det gäller FN:s klimatkonvention. Finland deltar i de internationella klimatförhandlingarna som medlem i Europeiska unionen. De internationella klimatförhandlingarna är för tillfället inriktade på detaljerna i verkställandet av Parisavtalet.

Klimatkonventionen

Klimatkonventionens målsättning är att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären (antropogena utsläpp, dvs. utsläpp orsakade av människan) på en ofarlig nivå. Denna nivå bör nås inom en sådan tidsperiod att ekosystemen hinner anpassa sig till klimatförändringen på naturlig väg. Samtidigt bör man sträva efter att trygga livsmedelsproduktionen och en hållbar ekonomisk utveckling.

Klimatkonventionen fastställer mål, principer och andra allmänna ramar för de internationella ambitionerna att begränsa klimatförändringen. Konventionen inbegriper en princip om gemensamma men differentierade ansvar. Enligt principen har de utvecklade länderna ett särskilt ansvar i att leda åtgärderna för en begränsning av klimatförändringen. Konventionen innehåller förpliktelser som binder alla parter, och därtill särskilda förpliktelser för utvecklade länder och länder med övergångsekonomi. Alla länder bör upprätta planer som begränsar klimatförändringen men också främjar anpassningen till den. Alla länder har förbundit sig att rapportera om sina växthusgasutsläpp och kolsänkor. Parterna ska dessutom se till att kollager och kolsänkor bevaras och stärks.

Klimatkonventionen innehåller inga kvantitativa åtaganden, utan industriländerna har i stället förbundit sig att minska sina koldioxidutsläpp enligt Kyotoprotokollet, som innehåller preciseringar till konventionen. I Kyotoprotokollet fastställs juridiskt bindande åtaganden för industriländernas utsläpp av koldioxid.

Klimatavtalet från Paris antogs 2015 och trädde internationellt i kraft 2016. Avtalet gäller tiden efter år 2020. Parisavtalet har allmänt taget ansetts vara ett betydande framsteg inom den internationella klimatpolitiken, eftersom det innehåller många enhetliga åtaganden för alla avtalsparter. I motsats till Kyotoprotokollet innehåller Parisavtalet inga kvantitativa åtaganden för utsläppminskning, utan parterna förbinder sig i avtalet att bereda, meddela och upprätthålla de successiva nationellt fastställda bidrag som de avser uppnå.

Förpliktelser enligt klimatkonventionen

Bland annat följande förpliktelser fastställs för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar:

  • Länderna ska utarbeta och genomföra nationella program för begränsning av och anpassning till klimatförändringen.
  • Länderna ska utreda storleken på sina växthusgasutsläpp och rapportera utsläppen till klimatkonventionens sekretariat (UNFCCC Secretariat).
  • Länderna ska skydda de kollager och kolsänkor som finns i mark, skog och hav.
  • Länderna ska främja klimatobservation och forskning i ämnet.
  • Industriländerna har särskild skyldighet att leda åtgärderna för att begränsa klimatförändringen.
  • De rikaste industriländerna ska bistå utvecklingsländerna genom att tillhandahålla finansiella resurser, expertis och teknologiöverföring både för programmen för begränsning och anpassning och för rapporteringen.

Övervakning av att konventionerna följs

Parterna i klimatkonventionen ska årligen rapportera sina växthusgasutsläpp och kolsänkor till FN:s klimatkonvention. Klimatkonventionen förutsätter också att parterna med 3–4 års mellanrum rapporterar de klimatåtgärder som de har vidtagit i syfte att verkställa klimatkonventionen och Kyotoprotokollet.

Medlemsländerna i EU ska dessutom med två års mellanrum lägga fram en så kallad landrapport för kommissionen om de politikåtgärder som vidtagits och om deras konsekvenser för utvecklingen av växthusgasutsläppen.

Klimatkonventionens partskonferenser

Det högsta beslutande organet för FN:s klimatkonvention är partskonferensen (Conference of the Parties, COP). Den första konferensen (COP 1) hölls i Berlin 1995, och därefter har COP-möten hållits varje år.

Ytterligare information om partskonferenserna och förhandlingarna under klimatkonventionen finns i den finska delegationens rapporter. Tidigare rapporter fås på begäran från ministeriet.

COP 25, CMA 2, CMP 15 (Madrid, Spanien 2.-15.12.2019)
Finska delegationens slutrapport COP 25 (pdf, på finska)

COP 24, CMA 1-3, CMP 14 (Katowice, Polen 2.12–14.12.2018)
Finska delegationens slutrapport COP 24 (pdf, på finska)

COP23 (Bonn, Tyskland 5.-18.11.2017)
Finska delegationens slutrapport COP 23 (pdf, på finska)

COP 22, COP/MOP 12 (Marrakech, Marocko 7.-18.11.2016)
Finska delegationens slutrapport COP 22 (pdf, på finska)

COP 21, COP/MOP 11 (Paris, Frankrike 30.11.-11.12.2015)
Finska delegationens slutrapport COP 21 (pdf, på finska)

COP 20, COP/MOP 10 (Lima, Peru 1.–13.12.2014)
Finska delegationens slutrapport COP 20 (pdf, på finska)

COP 19, COP/MOP 9 (Warszawa, Polen 11.–22.11.2013)
Finska delegationens slutrapport COP 19 (pdf, på finska)

COP 18, COP/MOP 8 (Doha, Qatar 26.11.-7.12.2012)
Finska delegationens slutrapport COP 18 (pdf, på finska)

COP 17, COP/MOP 7 (Durban, Sydafrika 28.11.-9.12.2011)
Finska delegationens slutrapport COP17 (pdf, på finska)

COP 16, COP/MOP 6 (Cancún, Mexiko 29.11–10.12.2010)
Finska delgationens slutrapport COP 16 (pdf, på finska)

COP 15, COP/MOP 5 (Köpenhamn, Danmark 7–8.12.2009)
Finska delegationens slutrapport COP 15 (pdf, på finska)

COP 14, COP/MOP 4 (Poznan, Polen 1–12.12.2008)
Finska delegationens slutrapport COP 14 (pdf, på finska)

COP 13, COP/MOP 3 (Bali, Indonesien 3–14.12.2007)
Finska delegationens slutrapport, COP 13 och COP/MOP3 (pdf, på finska)

Klimatvetenskapen stöder de internationella klimatförhandlingarna

Klimatforskare förser de internationella klimatförhandlingarna med information på många olika sätt. Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), som inrättades 1988, har här en särskilt viktig roll.

IPCC:s huvudsakliga uppgift är att sammanställa vetenskapliga rapporter om klimatförändringen. Rapporterna bereds i forskargrupper som samlar in och utvärderar befintlig vetenskaplig information om klimatförändringen och dess konsekvenser. IPCC sammanställer med jämna mellanrum omfattande utvärderingsrapporter. Dessutom tar IPCC fram specialrapporter och metodrapporter i syfte är att öka kunskapen inom ett visst delområde. IPCC sammanställer också anvisningar för beräkning av växthusgasutsläpp.

IPCC publicerade 2018 en specialrapport om 1,5-gradersmålet. Rapporten är ett svar på den begäran som framfördes under klimatmötet i Paris om att IPCC ska granska effekterna av en global medeltemperaturhöjning på 1,5 grader. Enligt rapporten har jordens temperatur redan stigit med ungefär en grad jämfört med förindustriell tid. Om uppvärmningen fortsätter i samma takt som i dagens läge, kommer 1,5-gradersgränsen att överskridas före mitten av århundradet. En överskridning av denna gräns medför betydande risker för både människa och natur.

Enligt rapporten krävs det snabba utsläppsminskningar för att den globala temperaturhöjningen ska kunna begränsas till 1,5 grader. De nationella löften om utsläppsminskning som hittills avgetts som en del av Parisavtalet räcker inte till för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Rapporten studerar de utsläppsbanor och metoder som gör det möjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Dessutom bedöms beröringspunkterna mellan klimatmålen och FN:s mål för hållbar utveckling.

Finland har tillsatt en nationell IPCC-arbetsgrupp som ska bereda Finlands deltagande i den mellanstatliga panelens verksamhet. Arbetsgruppen har till uppgift att fungera som nationellt nätverk, att svara för sammanställande och framförande av Finlands ståndpunkter och syn på IPCC:s rapporter, att informera om resultaten av IPCC:s arbete och olika arbetsskeden och att främja finländska experters deltagande i IPCC:s arbete.

Mer information

Outi Honkatukia, ympäristöneuvos 
miljöministeriet, Ympäristönsuojeluosasto, klimat Miljörådet  0295250272